Försvarsminister Sten Tolgfors har det inte lätt. Han presiderar över ett politikområde som anses vara en grundläggande funktion i samhället, den största statliga arbetsgivaren, men också ett område man inte vinner val på. Försvaret har minskat oavbrutet i tjugo år som andel av BNP, trots att vi är aktiva deltagare i två inbördeskrig/Väpnade uppror (Libyen och Afghanistan) och fortfarande är granne med Ryssland, Polen och Tyskland.

Statsrådet gör ett seriöst arbete med att få igenom det som är möjligt. Och en hel del fungerar bra, se bara på FL 01 insatser över Libyen. Som jag ser det finns det fem bekymmer just nu:

1. FOI har i olika rapporter varnat för att beställt försvar blir dyrare än beräknat. Själv bedömde jag 4-5 Mdr/år i mitt inträdesanförande november 2008. När kommer den politiska nivån (regering och opposition) erkänna underfinansieringen av ambitionen? Vad är regeringen beredd att göra för att säkerställa personell uppfyllnad kvantitaivt och kvalitativt? Till det ekonomiska läget kommer frågan om Gripensystemets framtid. Även om det finns ett operativt behov av en E/F givet den ryska stridsflygsutvecklingen, så innebär det att annat kommer få stryka på foten eller försenas.

2. Gotland. Utan att måla upp hot, utan bara ett konstaterande av Gotlands belägenhet i militärgeografin ger vid handen att någon form av kvalitativt militärt försvar måste finnas på ön. Det var ett stort misstag att besluta om nedläggningar 2004, men det är ett minst lika stort misstag att inte erkänna detta. För krishantering i närområdet bygger den nuvarande modellen på ett frivilligförsvar. Men utan en militär kapacitet som finns på plats på Gotland från början, så vacklar denna modell. Det finns olika system som skulle kunna finnas på ön. Kustrobot, luftvärn och aerostater skulle kunna vara några av alternativen.

3. Den sjöoperativa förmågan, särskilt internationell beredskap. Sverige har behov av en stark marin. Dels är vi den stat som har mest gräns mot Östersjön, dels har vi en stor export och import över världshaven. I samband med Libyeninsatsens nystart visade det sig att ingen hade höjt beredskapen på något av våra sjöstridsförband. Dessa kan segla på internationellt vatten och stödja svensk/ allierades diplomati, redo att eskortera fartygstrafik/spana/röja minor. Detta är särskilt viktigt när risken för krig i Mellersta östern/Persiska viken har ökat märkbart sista halvåret samtidigt som Al Qaida mfl kämpar för att behärska Jemen och Somalia. 90 dagars beredskap räcker inte långt.

4. Försvarslogistiken. Regeringen har mottagit Försvarsstrukturutredningen nyligen. I denna föreslås mycket verksamhet flyttas från Försvarsmakten till Försvarets Materielverk. Försvarsmakten har signalerat en negativ hållning, vilken jag delar. Kalkylerade vinster kommer inte att tas hem, och utredaren har inte trängt på djupet av logistiken, som kanske är den mest kvalificerade funktionen ett militärt försvar har. Risken är överhängande för alltför stort avstånd mellan förbandens logistik och övrig logistik, om utredarens förslag antas.

5. De internationella insatserna. Dessa är svåra för oss, eftersom vi till stor del blir beroende av andra aktörers göranden och låtanden. Med Afghanistan på väg mot ett inbördeskrig (?) och Libyen mot en politisk lösning, så måste ett par frågor besvaras redan nu. I vilka situationer är den politiska nivån beredd att gå ur Afganistan före 2014? Vilka villkor ställer regeringen för att ingå en politisk lösning om Libyen? Jag sätter inte att vi ska gå ut ur Afghanistan, men det kan vara bra att ha tänkt igenom dessa saker i lugn och ro. För plötsligt är verkligheten här. I denna fråga ligger också NBG:s framtid. Under sex månader av trettio har vi denna stora styrka i hög beredskap. Detta gjorde bland annat att vi kunde knoppa av delar av EAW för att bilda stommen i FL01 för Libyen. Men det innebär också en mycket lägre beredskap övriga perioder. När specialförbanden löser uppgiften som bordningsstyrka, så återstår ett transportflygplan och ett skyttekompani i 10 dagars beredskap, de flesta andra system har 90 dagar. Inte mycket till handlingsfrihet för ett användbart insatsförsvar.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare