Den 22 maj 2026 undertecknade Sverige och USA ett Memorandum of Understanding, MoU, om ett så kallat Technology Prosperity Deal. Avtalet omfattar bland annat AI, 5G/6G, biomedicin, avancerad tillverkning, energi, rymd, försvarsinnovation, kvantteknologi samt forsknings- och industrisäkerhet. Det är inte juridiskt bindande, men det är politiskt betydelsefullt. Det markerar att avancerad teknik inte längre enbart behandlas som forsknings-, närings- eller innovationspolitik, utan som en central del av säkerhetspolitiken.
MoU:t bör förstås som ett ramverk snarare än som ett färdigt avtal. Det skapar inga rättsliga skyldigheter, inga bindande finansieringsåtaganden och ingen automatisk rätt till informationsutbyte. Samförståndsavtalet anger uttryckligen att den inte tillåter överföring av klassificerad, kontrollerad eller proprietär information och att immaterialrättsliga frågor ska hanteras i separata genomförande- eller projektspecifika arrangemang. Nästa steg är därför sannolikt inte ett enda stort avtal, utan en serie mer konkreta arrangemang: gemensamma program, myndighetsöverenskommelser, forskningsutlysningar, export- och finansieringslösningar, industrisamarbeten och projektspecifika avtal med regler om sekretess, IP, datasäkerhet och säkerhetsprövning.
Det finns tydliga förebilder. USA har redan tecknat liknande Technology Prosperity Deals med Storbritannien, Japan och Sydkorea. Den brittiska överenskommelsen betonar AI, civil kärnkraft, fusion, kvantteknik, 6G och forskningssäkerhet. Avtalen med Japan och Sydkorea beskrivs av Vita huset som instrument för att samordna standarder, påskynda forskning och utveckling samt stärka nationell säkerhet. Den svenska överenskommelsen är alltså inte en isolerad företeelse, utan ingår i en bredare amerikansk strategi att bygga teknologiska partnerskap med betrodda allierade.
Den rättsliga tyngden ligger emellertid längre fram i processen. Ett MoU är ofta ett första politiskt steg. Ett starkare nästa steg kan vara ett legally binding agreement, ett executive agreement, ett myndighetsavtal, ett särskilt forsknings- eller försvarstekniskt samarbetsavtal, eller mer praktiskt: bindande kontrakt och programavtal mellan myndigheter, universitet och företag. Inom vissa områden, exempelvis kärnteknik, rymd, försvarsteknik, exportkontroll och kontrollerad information, kan det dessutom krävas särskilda nationella tillstånd och separata säkerhetsarrangemang. Sverige och USA har redan ett äldre avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete från 2006, men även detta anges av det amerikanska energidepartementet som icke juridiskt bindande. mest strategiskt intressanta delen av MoU:t är avsnittet om “security in research and industry”. Här blir det tydligt att samarbetet inte bara handlar om att skapa nya innovationsflöden, utan också om att begränsa oönskade flöden av kunskap, data, kapital och teknisk insyn. Texten nämner IP-säkerhet, investeringsgranskning, skydd mot riskfyllda partnerskap, redovisning av utländsk finansiering och anknytningar samt informationsutbyte om hot, fall, riskbedömningar och aktörer av säkerhetsintresse. Det är ett språk som ligger nära den amerikanska forskningssäkerhetslinje som vuxit fram genom bland annat NSPM-33[1] och CHIPS Act-reglernas så kallade guardrails.
Det innebär inte att Sverige formellt måste upphöra med all forskning eller industriell kontakt med t ex Kina. Däremot innebär det sannolikt att Sverige måste kunna visa USA att känsliga samarbeten inom AI, kvantteknik, telekom, avancerad tillverkning, biomedicin, batterier, energi, rymd och försvarsrelaterad teknik sker i kontrollerade former. För amerikanska motparter är frågan inte bara om en svensk aktör är svensk, utan om dess forskning, finansiering, ägarstruktur, leverantörskedja eller datamiljö ger Kina eller andra säkerhetskritiska aktörer inflytande, insyn eller åtkomst.
Detta kan bli en praktisk svensk utmaning. Sverige har under lång tid haft omfattande tekniska, industriella och akademiska kontaktytor med Kina, inte minst inom grön energi, fordonsindustri, batterier, medicin, läkemedel, materialteknik och avancerad tillverkning. I många fall har dessa samarbeten varit kommersiellt rationella och forskningsmässigt produktiva. Men i ett amerikanskt säkerhetspolitiskt perspektiv kan samma relationer i dag uppfattas som hotvektorer. Frågan är om svenska samarbeten med Kina kan skilja mellan öppna, lågkänsliga samarbeten och sådana teknologiska miljöer där kunskap, data eller industriell kapacitet kan få säkerhetspolitisk betydelse.
För svenska universitet, forskningsinstitut och företag kan MoU:t därmed leda till ökade krav på due diligence och bakgrundskontroller. Det kan handla om att kartlägga utländsk finansiering, delade laboratorier, adjungerade forskare, doktorandprogram, patentprocesser, molntjänster, underleverantörer, ägarstrukturer och tidigare forskningspublikationer. Inom vissa sektorer kan svenska aktörer behöva visa att de har robusta rutiner för exportkontroll, cybersäkerhet, informationsklassning, IP-skydd och hantering av forskningsdata. Amerikanska partners kommer sannolikt att efterfråga detta innan mer bindande samarbetsformer etableras.
MoU:t bör därför ses som både en möjlighet och ett prov. Möjligheten ligger i att Sverige kan kopplas närmare amerikanska teknologiska ekosystem inom områden där Sverige har starka positioner: telekom, avancerad industri, automation, material, batterier, rymd, biomedicin, försvarsinnovation och energiteknik. Provet ligger i om Sverige kan visa att dessa ekosystem är tillräckligt skyddade för att ingå i vad USA betraktar som en trusted technology base.
MoU:t binder inte Sverige till konkreta åtaganden, men det pekar ut riktningen. Nästa fas kommer sannolikt att avgöras i genomförandet: vilka projekt väljs ut, vilka institutioner får delta, vilka säkerhetskrav ställs, vilken information får delas och vilka aktörer bedöms som tillräckligt betrodda? För Sverige blir den strategiska uppgiften att kombinera öppen forskning och industriell konkurrenskraft med en betydligt skarpare förmåga till forskningssäkerhet, investeringsgranskning och teknologiskt skydd.