Läget i Syrien blir allt allvarligare, även om det är svårt att få ett bra grepp om hela läget på grund av de åtgärder regimen gör för att förhindra insyn.

I torsdags erbjöd president al-Assad syriskt medborgarskap till ett stort antal kurder. Åtgärden som syftade till att reducera motståndet hos den folkgruppen fick istället helt motsatt effekt. Kurderna blev förnärmade av behandlingen och menade att detta var ett försök att slå split mellan araber och kurder i sitt motstånd mot regimen. Följden har blivit att allt fler områden med stor kurdisk befolkning, som bland annat Qamishli, också försökt resa sig mot regimen. Samma sak gäller de drusiska områdena som traditionellt har haft en lös pakt med Alawiterna som styrt landet så länge.

Flera städer som Banias och Dera’a är helt avstängda av regimens trupper. Det finns tecken på att regimlojala ungdomsgäng s.k Shabbiha agerar provokatörer och skjuter mot arméförband från de protesterandes sida för att initiera överreaktioner. Det finns också rapporter om att protesterande också öppnat eld mot mindre arméenheter utan förvarning. Ibland verkar inte armén behöva några provokationer utan agerar hänsynslöst med eldgivning mot folk som samlas. Det gäller särskilt presidentens bror, Maher al-Assad, och dennes 4. mekaniserade division som används som en slags brandkår. Det är inte säkert att armén håller ihop under det här trycket, utan att delar av den vänder sig bort från regimen. Hittills har Assadfamiljen haft dess stöd, även om den till stora delar är sunnitisk. Det beror på att Assadfamiljen samarbetat med de rikaste affärsfamiljerna i landet som därmed utövar ett indirekt inflytande över arméns lojalitet.

Under dagen kom nyheten om att flera tusen kvinnor med vita flaggor och olivkvistar har samlats för att blockera kustvägen mellan Tartous och Banias i protest mot de massarresteringar som regimen utfört de senaste dagarna i området. Det kan bli en väldigt svår utmaning för regimen att hantera en sådan åtgärd som ligger på andra sidan av konfliktskalan jämfört med vad regimen är temperad för. Det kan visa sig bli en betydelsefull handling av dessa kvinnor.

Jag har tidigare talat om att Aleppo och Damaskus är de viktigaste städerna. Det kommer nu rapporter om att det börjar bli mycket folksamlingar i Aleppo, landets ekonomiska centrum. Tappar regimen affärsfamiljernas tilltro är det här saker kommer att hända i större skala. Staden har även en historia att falla tillbaka på. För 900 år sedan organiserade Ibn al-Hashab en resning mot kalifatet i Bagdad. Han mördades sedemera av assassiner i stadens citadel. Likaså är det intressant att regimen ännu inte lyckats (eller velat) bryta den ockupation av universitetet i Damaskus som pågått i fyra dagar. Kort sagt har de bägge sidorna sammantaget blivit mer oförsonliga mot varandra.

I omvärlden pågår sannolikt debatten hårt internt mellan realister och idealister om hur respektive land ska ställa sig. USA har gjort ett starkt uttalande, där adminstrationen fördömer regimens undertryckande av de protesterandes rätt att samlas och uttrycka sin mening. Något om presidentens eventuella avgång uttrycks inte från amerikanskt håll. Det är sannolikt en följd av att man är osäker på vad som kommer efteråt. Exempelvis gjorde det Muslimska Brödraskapets ledare i exil, Mohammad Riad Shaqfa, ett uttalande från Saudiarabien, där han ställde sig på folkets sida.

Iran har enligt enstaka rapporter personal insatt från Islamic Revolutionary Guard Corps eller Pasdaran som det ibland förenklas till. Jag har tidigare beskrivit vad som står på spel för Iran och hittills verkar de stå vid Assads sida. Ju mer prekärt läge Assad befinner sig i, desto större inflytande kan Iran få. Turkiet å sin sida har misslyckats med att övertyga al-Assad att försöka efterlikna den turkiska modellen. Premiärminister Erdogan ger dock inte upp, eftersom Syrien är ett mycket viktigt land för en turkisk inbrytning i arabvärlden.

Men tiden blir allt mer knapp för al-Assad. Han har nu bara två grundläggande val kvar. Antingen gör han en tvärgir och inför en mängd drastiska reformer med syriska mått eller så måste han öka repressionen kraftigt, åtminstone lokalt. Han är med stor sannolikhet för svag internt för att följa den turkiska vägen. Det finns mycket mer reaktionära element i regimen som kraftigt motsätter sig detta. Det är mer troligt att dessa försöker driva honom mot Hama II, en repris som i brutalitet, om än inte i full omfattning, påminner om faderns massaker 1982. F&S har från början pekat på det som talar för att regimen kommer att slåss med näbbar och klor. Gör han inget av dessa två kommer han och regimen med stor sannolikhet att falla. Protesterna har nu nått en nivå att det snart inte finns någon chans kvar att återvinna initiativet för ögonläkare Bashar al-Assad.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Tidigare inlägg i ordning:

Syrien – Fly eller illa fäkta
Syrien – Stabilitet före kaos
Syrien – sakta utför

Mer av samma författare