De senaste dagarna har videoklipp blivit uppmärksammade från Syrien som visar syriskt stridsflyg och helikoptrar bli nedskjutna av rebellsidan. Eftersom regimen hela tiden varit överlägsna i luften har det varit en tidsfråga innan motståndarna skulle försöka hota denna genom att lägga vantarna på framförallt bärbara luftvärnsrobotar. Några foton har blivit publicerade de senaste dagarna som påstås vara rebeller beväpnade med rysktillverkade SA-7, men det är svårt att bekräfta att fotona verkligen är tagna i Syrien. Det troligaste är dock att det är äkta foton.


Rebellsidan kan behöva denna framgång. FN:s sändebud Brahimi föreslog häromdagen att parterna skulle försöka sig på en tillfällig vapenvila under den avslutande helgen av den muslimska högtiden EId-al-Adha, vilket avfärdades av regimen med motivet att den inte vet vem som ska kunna teckna en sådan överenskommelse på rebellsidan. Regimen försitter inte ett tillfälle att påvisa ett av de största handikappen som rebellerna har, en svag central ledning.
Även om rebellenheter lyckats skära av vägen mellan Aleppo och Homs, så kommer de ingen vart i landets viktigaste städer. I Global Post fanns igår ett reportage som handlar om att de förlorar stöd i Aleppo på grund av odisciplinerade förband som plundrar och genomför summariskt dödande av civila.
Som jag skrivit tidigare, så möts ökat tryck mot Assads regim med ökat stöd från dennas allierade. The Telegraph rapporterar att Hizbollah skjuter raketer från Libanon mot mål i Syrien. Från Irak strömmar frivilliga in till Syrien för att slåss på Assads sida. Det handlar bland annat om grupper soldater från Mehdimilisen, även om organisationen inte officiellt stöder Assad. Iran uppvaktar Irak för fullt för att få ett helhjärtat stöd. De senaste veckorna har delegationerna avlöst varandra. Befälhavaren för Revolutionsgardets utrikestjänst, den iranske försvarsministern och Revolutionsgardets chef för den egna flottan har varit Baghdad.
Den iranska regimen är satt under hård press. De redan hårda sanktionerna som slår hårt mot vanliga människor trappas nu upp ytterligare med nya EU-sanktioner. I USA har en man med iranskt ursprung förklarat sig skyldig till förberedelser till mord på den saudiske ambassadören i USA. Åtalet bjuder på några oklarheter, inte minst den anklagades mentala tillstånd, men det viktigaste är att perceptionen är att Iran ligger bakom planerna. Därför behöver Iran ytterligare trumma ihop stöd som håller samman den så kallade motståndsaxeln (Axis of Resistance).
Irak har nyligen skrivit under ett vapenkontrakt med Ryssland värt 4 Mdr dollar. Konturerna av ett samarbete mellan Iran, Syrien, Irak och Ryssland blir allt tydligare. Föga förvånande börjar nu den irakiska centralregeringen tala om att sända in den irakiska armén till norra Irak, där den turkiska krigsmakten regelbundet anfaller kurdiska separatister som sökt skydd i baser. Den nästintill självständiga kurdiska regionen i norra Irak kommer försöka att sätta sig till motvärn mot en sådan utveckling.
Samtidigt annonserar Ryssland att landet håller på att förflytta ett luftvärnsförband med det avancerade S-400 till det södra militärdistriktet, varifrån dessa når stora delar av östra Turkiet, där bland annat den avancerade X-bandsradarn i Kurecik ligger. Denna ingår som första sensor i uppbygganden av NATO:s robotförsvar. Passande nog täcker det ryska luftvärnssystemet huvuddelen av Georgien samtidigt.
Som en utlöpare av de gamla konflikterna i regionen, så genomförde dessutom Armenien i början av oktober en övning som uppenbarligen riktade sig mot Azerbaijan. Enligt rapporteringen inriktade sig övningen mot militära och ekonomiska mål i form av infrastruktur för energileveranser, vilket det naturligtvis finns gott om i Azerbaijan. Armenien är historiskt allierade med Ryssland, medan Azerbaijan har bland sina bästa bundsförvanter i Turkiet som ju historiskt haft armenierna som en av sina huvudfiender.
Det är inte bara de armenska styrkorna som tänker i dessa banor. I Syrien har nu pipelines börjat sprängas i ett försök att strypa tillförseln av bränsle till Assads styrkor. I gränstrakterna mot Turkiet fortsätter människor att tryckas ut mot grannlandet. Turkiet har precis passerat gränsen om 100000 flyktingar som premiärminister Erdogan tidigare har förklarat var tillfället då Turkiet måste skapa sig en buffertzon, men ännu har inget hänt.
Svaret på frågan varför är den kurdiska frågan och det Machiavelliska maktspelet från Damaskus. I veckan stoppade turkiska myndigheter en attack från PKK när de beslagtog ett fordon med 400 kg sprängmedel. President Gul uttalade igår att motverka terrorism är den absolut viktigaste frågan för landet, och att man riskerar att gå in i en återvändsgränd om man inte bekämpar denna. För Turkiet skulle det bli katastrofala ekonomiska konsekvenser om någon lyckas smuggla in till exempel bärbara luftvärnsrobotar till någon av de större semesterorterna.
….Öga för öga. SA-7 för SA-7. Cirkeln kan slutas, om Turkiet fortsätter hota Syriens integritet. Men det turkiska etablissemanget hade uppenbarligen förstått vinken. Den syriska ledningen avslutade sitt sammanträde….
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet