Det tragiska kriget i Syrien kommer allt längre från en lösning. Igår avgick Kofi Annan som FN:s sändebud och medlare i konflikten. I realiteten hade Annan ingen chans att fullfölja sitt uppdrag, eftersom ingen var intresserad av hans lösning på konflikten. Den infattade en politisk lösning med kompromisser på bägge sidor.

Regimen i Syrien har störst nytta av att Annan hoppar av, eftersom den kan porträttera sitt muntliga stöd för planen som bevis inrikespolitiskt att man är intresserad av dialog. Damaskus var också mycket riktigt tidigt ute och beklagade Annan’s avhopp. Assad har lyckats med att internt radikalisera konflikten med en berättelse om att det är utländskt stödda terrorister som vill störta Syrien i kaos.

Rebellernas spektakulära attacker och framstötar i Damaskus och Aleppo har väckt förhoppningar att regimen snart är slut. På många sätt är dessa offensiver riktiga vågspel. Å ena sidan blir det en strategisk framgång att kunna visa på att regimen hotas i de säkraste fästena, samtidigt som detta lapptäcke av olika miliser riskerar att få delar av befolkningen emot sig – eftersom de tar striden till dessa städer. I synnerhet Aleppo har en befolkning som generellt hållit sig mycket kallsinnig till rebellerna. Stadens betydelse kan du läsa mer om här i ett inlägg från förra året.

Rebellerna löper också risken att alienera befolkningen i Aleppo genom övergrepp. Med början i förgår började det cirkulera en youtube-film med en summarisk avrättning. De dödade sades vara flera medlemmar ur den pro-Assad- och sunniklanen Barri från staden. Rebellerna hävdar att klanen gjort sig skyldiga till en mängd övergrepp tidigare. Uppgifter kommer nu också om att de kristna delarna av staden beväpnat sig för att kunna skydda sig mot rebellsidan.

Vad som händer på marken är svårt att avgöra. Det förefaller dock som regimen återtagit kontrollen över Damaskus, eftersom inga större strider rapporterats därifrån de senaste dagarna. I Aleppo är insynen svårare, och vi är mer eller mindre utelämnade till de bägge sidornas egna versioner av läget. Min bedömning är att vi kommer att få se ett stort anfall från regeringstrupperna de närmaste dagarna. Att slåss i bebyggelse kräver förberedelser på anfallssidan, om man vill undvika onödiga förluster.

För det talar också uppgifterna om att regimen stängt av Internet och mobiltelefoni i staden. Detta visar i sin tur på att vår utrikesminister har rätt i sin hållning av att inte utsätta de syriska telekommunikationerna för sanktioner. Visst är det så att regimen övervakar dessa när de fungerar, men vinsterna av att människor kan hålla kontakt med varandra besparar mycket oro och lidande när besked kan lämnas och hjälp föras fram till nödställda.

Dessutom är det inte lika lätt att utvinna underrättelser ur övervakningen som människor i gemen föreställer sig. Mycket information inhämtas visserligen, men någon ska också läsa igenom utskrifter av samtal och i en del fall dessutom översätta några av dessa innan man får ut något av värde. Att regimen stänger av de öppna telekommunikationerna menar jag är ett tecken på vem som drar mest nytta av att dessa inte fungerar. Regimen kan också sannolikt bibehålla ett fungerande ordersystem genom ett eget nät för krigsmakten.

Omvärldens stöd har blivit mer och mer känt de senaste dagarna. Vi har kunnat ta del av rapporter om att rebellerna mottagit bärbara luftvärnsrobotar för att kunna hota det syriska flygvapnets insatser på ett sätt som tvingar detta att vara lite försiktigare. Från USA rapporteras också från anonyma källor i administrationen att president Obama godkänt ett hemligt deltagande i att dirigera stödet till rebellsidan från en ledningscentral i Turkiet. Sådana här läckor är intressanta fenomen, eftersom en sådan order förväntas vara hemlig. Det är en modern slags förfinad konst i politiken att visa att man gör någonting som många kräver samtidigt som man omöjliggör en diskussion. Det hela är ju hemligt och förhindrar därmed ämbetsmän att offentligt diskutera lämpligheten i olika åtgärder.

I de yttre banorna börjar nu Medelhavet bli fullt av örlogsfartyg. Den ryska styrkan befinner sig söder om Kreta, men är ännu inte samlad i sin helhet. Kina har anlänt med två fartyg för att ”vänja Medelhavet vid nya förhållanden” som det heter i den interna kinesiska rapporteringen. Parallellt med detta genomför fyra fartyg ur indiska flottan örlogsbesök i Israel. NATO genomför Active Endeavor för fullt i östra Medelhavet. Det är nästan som att se spelet Civilization utspela sig, fast i verkligheten.

Nu krävs det att några aktörer höjer sig över mängden som respekterade International Crisis Group skrev i sin uppmärksammade rapport häromdagen. Chanserna är ytterligt små för detta de närmaste månaderna är F&S bedömning.

DN

SvD
DN 2
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Mer av samma författare