Den gamla sidan Strategy Page hade för ett par dagar sedan en artikel med den rubriken. I denna går författaren igenom förvandlingen från kalla kriget till målet 2014. Mikael Holmströms artikel om rekryteringsläget verkar ha varit en källa i sammanhanget. Analysen är att vi står inför problem.
”There is no ready solution for the recruiting problem, other than offering more money. But that is very unlikely.”
I avslutningen heter det också:
”There are growing doubts about the enthusiasm of officers and NCOs to turn the military inside out to conform with a plan formulated by politicians. Many of those officers and NCOs are simply leaving the military, or planning to. So there is some anxiety about what shape the Swedish military will be in by 2014, although at this point it appears it will be smaller than planned.”
Det är intressant att följa hur omvärlden uppfattar det vi gör.
I ett inlägg förra veckan skrev jag om intervjun där den sparkade österrikiske generalstabschefen general Entacher vittnade om hur höga svenska officerare berättat om enorma problem för våra markstridskrafter i och med frivillighetens införande.
Några som är intresserade av att veta hur det går med reformerna är USA. Här en liten interiörbild när försvarsdepartemenetet i förra veckan diskuterade värnpliktens avskaffande och solidaritetsförklaringen med Atlantrådet och dess ledning för International Security Progam.
Undrar om någon dementerade de ”enorma problem” generalen Entacher talade om?
Hittills har väl det internationella intresset för vad som händer i Sverige varit ganska ljummet. Vänta dock tills vi fått ned våra helikoptrar till Afghanistan – helikoptrarna som dels inte behövs, dels kommer ha värre caveats än tyskarna. Då tror jag strålkastaren kommer riktas mot vad svenskarna egentligen håller på med. HKP14-farsen, PRIO-buskis, rekryterings-cirkus – jag ser med morbid nyfikenhet nästan fram emot hur utländska bedömare kommer reagera på den Clownen Manne-verksamhet som numera ersatt det som en gång var en respekterad försvarsmakt.