Försvarsveckan tjuvstartade redan igår kväll, då Svenska Dagbladet avslöjade innehållet i den amerikanska ambassadören, Mark Brzezinskis, anförande för den svenska Försvarsberedningen den 27 mars i år.
Enligt tidningen, som har tillgång till det dokument som ambassadören stödde sig på, så var det ord och inga visor som förmedlades. Mina första reaktioner strax efter midnatt:
1. Utspelet skärper kraven på de som är för en militär alliansfrihet. Hur Miljöpartiet kan komma fram till en nedskärning av försvarsbudgeten med 1,6 Mdr SEK efter detta klara budskap är svårt att förstå. Vänsterpartiet öppnade i anslutning till Sälenkonferensen för ökade anslag. Får vi se Jonas Sjöstedt deklarera + 20 Mdr SEK/år som Vänsterpartiets långsiktiga mål?
Försvarsviljan är just en viljesak, och med kraftiga tillskott går det att skapa ett någorlunda respektabelt försvar. Vårt militärgeografiska läge är nu mycket mer gynnsamt än under Kalla kriget. USA:s högste representant i landet var dock inte överraskande skeptisk till att försvarsutgifterna skulle öka tillräckligt mycket.
2. Det inträffade åskådliggör vådan av att ha ett alltför svagt försvar i förhållande till behov och ambitioner. Detta utgör exempel på en av absolut mest negativa effekterna med de senaste 20 årens drastiska försvarsnedskärningar. Vi blir mottagliga för påtryckningar, även av vänligt sinnade stater. USA som tidigare nedtonat den ryska upprustningen och doktrinära förändringar är uppenbart överrumplade av Ukraina, och detta kan vi lägga till en rad av flera missbedömningar under det sista decenniet.
3. President Obama ska också genom ambassadören också meddelat att vi varken är garanterade skydd enligt NATO:s artikel V (vilket vi redan visste) och att det inte finns något bilateralt säkerhetsavtal. Budskapet tydliggör skillnaden mellan gammal och ny politik. Långt in på 80-talet hade vi ett starkt försvar och ett hemligt avtal. Nu har vi ett betydligt svagare försvar och inga avtal.
Nu är ordvalet att vi inte är ”garanterade”, inte samma sak som att vi aldrig kan få militärt stöd. Det beror helt och hållet på situationen och vilka amerikanska intressen som står på spel. Men helt klart är att vi nu är mer ensamma än på över 70 år.
4. Eftersom Sverige nu i offentligheten fått meddelat att vi inte kan utgå från ett skydd, så ökar sårbarheten visavi Ryssland. Den ryske presidenten har fått en bekräftelse på vår situation samtidigt som vi ständigt rör oss mot NATO.
5. Det fanns flera anmärkningsvärda passager i tidningens uppgifter, men frågan är om inte:
”Enligt försvarsberedningens egna ord ska Sveriges försvar bygga på säkerhet tillsammans med andra. Frågan är med vem?”
tar priset.
Världens enda supermakt underkänner i två meningar den svenska säkerhetspolitiken, något som skulle kunna fälla en regering om det inte vore för att alla riksdagspartierna antog Solidaritetsförklaringen förra mandatperioden.
6. Detta skapar naturligtvis ett tryck på att Sverige bör överväga ett medlemskap. Om NATO-förespråkarna menar allvar med sin linje bör de ta ställning för en folkomröstning, eftersom vi nu fått ett besked att vi inte är garanterade något. De som framhärdar med den militära alliansfriheten bör titta ned i reformplånboken.
Ytterst är det svenska folket som måste ta sitt ansvar för sitt försvar, det går inte att abdikera och lämna över detta enbart till politiken. Vi har strax nått vägs ände. Försvarsberedningen lämnar sin rapport om 17 dagar, då vet vi vad politiken mäktar med när det gäller mental omställning till en ny säkerhetspolitisk situation.
Bra Johan! Situationen försämras dag för dag. Tycker Akademien tillsammans med alla frivilligorganisationer skulle sätta igång en nationalinsamling för att våra förband av alla slag kan börja öva och samöva så fort som möjligt. Försvarsvilja visas i handling och inte i ord!
Löser inte NBF detta då? För snart är väl det projektet klart?
Det intressanta är hur mycket exponering detta kommer få i media och hur gemene man kommer att ta åt sig. Lär väl bli som försvaret i övrigt, ”ja men vi har ju en massa i förråd, och värnpliktiga, och, och” för så var det innan.
Nu börjar det skönjas vad som egentligen döljer sig i Försvarsfrågan, NATO anslutning. Både Alliansen och Socialdemokraterna förstår nog att det är en fråga som skär rätt igenom genom respektives sympatisörer oavsett sida.
Löven är nog mer tvehågsen inför en NATO anslutning. Reinfeldt vet vad han vill och med det nymoderata modus operandi kommer han, om han får tillfälle, med all sannolikhet att köra igenom en NATO anslutning, om det så bara är med en eller två rösters övervikt i Riksdagen. Det har vi sett förut. Men som sagt ingen av dem vill ha denna, en fråga som handlar om den största omsvängningen i svensk säkerhetspolitik vi upplevt, på bordet inför valet.
Vi är nog en av de underligaste valmanskårerna i världen. Vi tittar på när grisar stoppas i säckar. Sedan blandas säckarna om och så går vi och pekar på en och säger. – Den skall jag ha.
Tack Johan! Vad Brezinski sagt är nog det vanliga men med betoning på att det är bättre att gå med innan vi har kniven på strupen, och där är vi inte riktigt ännu. Vad vi vet dock, som du och andra pekar ut bättre än myndigheten och politikerna, är att vi intet vet om hur det ser ut om några dagar. Den tydliga vilja som Ry nu visar mot att konfrontera är det som gör allt så osäkert. Många pyromaner i bostadsområdet = se över försäkringen snabbt innan huset brinner ner eller försäkringen blir avsevärt dyrare. Jag tror att det är detta Brezinski tydliggjort, liksom Rasmussen et al. Det är detta som Sv och Fi nu måste lyfta och medvetandegöra. Det är i grunden ett enklare beslut än EU och Lissabonfördraget då det mesta redan är klart, det är bara den militära delen kvar och den heter Nato i Europa. Om vi väljer att inte vara med i denna ”villaförenings försäkring” så måste det vara ett medvetet val- det kan ju gå bra ändå med lite tur?!
Forts, vad jag menar med EU kopplingen är att paragraf 42.7 och 222, är nog så hårt skrivna som Nato kap 5, vilket tillsammans med den svenska doktrinen ” säkerhet i samverkan” och solidaritetsförklaringen innebär att vi i praktiken redan valt, men ändå inte.
Målet med klargörandet från USA är naturligtvis att de vill att Sverige skall rusta upp försvaret, inte nödvändigtvis att sverige ska gå med i NATO.
Kan det vara så att USA vill koncentrera sig på kina problematiken och därför vill att vänligt sinnade stater i närheten till NATO allierade skall ha ett starkt försvar som åtminstone kan fördröja en motståndare.
Har NATO ett strategiskt behov av sverige som NATO medlem? Om så, varför?
Sanningens stund har kommit. Hit har våra politiker från bägge blocken fört oss.
Under decennier har massor av medel förts från det offentliga till det privata. Då även försvaret. Nu kommer notan.
Detta oansvariga, men populära synsätt har haft ett pris. När man svartmålar Nationen som ett påfund som bör avskaffas till förmån för nåt ”Internationellt”, så har man glömt grundvalarna för demokratin. Våra folkvalda är i första hand valda för att tillvarata Svenska folkets intressen. I andra hand EU och Norden. I tredje hand resten av världen. Vem har tillfrågats om att göra Sverige totalt försvarslöst? Inte bara mot militära angrepp utan även utpressning och andra katastrofer.
Ibland tänker jag på det bibliska: ”Förlåt dem herre, ty de veta icke vad de göra”
Tack för ordet.
När Obama för ett drygt halvår sedan träffade de nordiska statsministrarna proklamerades US-Nordic- Security-Dialogue. Vad har hänt med detta på senare tid? Är detta ett sätt att föra dialogen? Verkar mer som monolog…
Obama kanske kommit fram till att det tidigare budskapet inte nådde fram till svenska politiker, beslutade sig således för att förtydliga det tidigare meddelandet.
Tveksamt om det kommer att hjälpa.
På västfronten intet nytt?
Bara för att bredda perspektivet i debatten:
Frågan till expertpanelen är vad exakt är det som är nytt i Brzezinskis den yngres utspel? Några skrivna garantier har vi aldrig haft och klarat oss helskinnade hittills.
Vår strategiska betydelse framgår med all tydlighet genom en titt på kartan och all aggression mot Sverige skulle tvinga diverse aktörer att reagera vare sig det finns några skrivna avtal eller ej?
Detta måste ju vara bekant både för den politiska och militära ledningen och utspelet kan då tolkas som psyops för en NATO-anslutning enligt devisen ”Det gäller att smida medan järnet är varmt”?
I geopolitiska sammanhang är stormakten en opportun och egoistisk aktör. Allt annat vore fel ur strikt nationell synpunkt. Det egna skyddet och framgången är helt styrande. Detta är en lärdom från all historia.
Även mindre stater är i dessa sammanhang helt opportuna, vi kan gå till oss själva och våra solidariska insatser i e.g. Dansk-Tyska kriget, Vinterkriget (delvis ett undantag dock på privata initiativ) eller mottagandet av Norska Kungahuset vid tyska ockupationen…
Denna typ av opportunism må vara moraliskt tveksam men är politiskt självklar, det gäller att till nästan varje pris ha ett fritt land att föra sin politik i och att skydda sin befolkning. Då krävs ibland tveksamma åtgärder som att släppa igenom en Engelbrecht-division eller att ge tusan i folkrätten i Guantanamo eller bakom joy-sticken som styr drönaren.
Inte ens som medlem i NATO kan man vara helt trygg, det är inte alls säkert att en stormakt är beredda gå i fullskaligt krig för några miljoner Balter bara för att man har ett avtal. Det måste finnas avgörande skäl även för stormakten krasst egoistiskt.
Kom ihåg att det var fler parter än Ryssland som garanterade Ukrainas territorium när de lämnade från sig kärnvapnen. Den garantin visade sig noll värd som det geopolitiska spelet spelas just nu och detta av helt naturliga skäl. Nästan ingen hade sett det som rimligt att hota med krig för att skydda Ukrainas suveränitet över Krim.
Så det gäller att skapa sina egna förutsättningar och sin egen respekt annars blir man bara en ”liten lort” som Astrid Lindgren säger och detta i allas ögon. Detta är något som svenska politiker har ytterst svårt att förstå. Vi har ”vuxit ifrån” behovet att hävda oss, problemet är bara att de andra sex miljarderna inte hunnit växa till samma ”mognad”som vi. Historien är inte slut, det finns människor som fortfarande vill ha på andras bekostnad .
Även vi i fredliga Sverige måste anpassa oss till detta, vi har lyckats bra med detta i tusen år, genom att slingra oss fram och genom att beväpna oss , genom list, diplomati och rå makt.
Att ”tala milt och ha tillgång till en stor klubba” som karaktäriserade oss i efterkrigstiden, fram till 80-talet var en mycket framgångsrik strategi. Tråkigt att vi övergav den när vi förledde oss att tro att ”historien tagit slut”, efter murens fall. Hur vi nu kunde tro det med ständiga krig på Balkan, i mellanöstern, i Afrika etc. etc.
Naivitet är ingen ursäkt när man förlorat sina möjligheter att föra politik och tvingas lyda någon annan. Det är en personlig katastrof, men framför allt är det ett svek mot det uppdrag man påtagit sig och mot uppdragsgivarna.
Per Tengblad
Med tanke på att man monterat ner i flera år kanske det är bra att börja med historiken för att förstå hur Sverige hamnat i den situation man hamnat. Om detta är den sanna historien vill jag låta vara osagt, men den har en stor uppsättning referenser.
http://mikaelnyberg.nu/artiklar/140428cl.html
Eftersom Alliansen ser ut att förlora valet med stor marginal kommer politiken att ändras i grund. Mp och V vill spara ytterligare så Sverige blir försvarslöst som Danmark 1940. Det bästa Alliansen kan göra nu är att ansöka om medlemskap i NATO och ta den politiska striden om detta. Kanske valmanskåren då nyktrar till !