I dagens regeringsförklaring sa statsministern så här angående internationella insatser och Afghanistan:

”Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer. Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt.”

Först två reflektioner kring vår insats i Afghanistan. Den ena är de påstående som återkommer om att vi inte är i Afghanistan på FN-mandat. Hur har man kommit till den slutsatsen? Säkerhetsrådets resolution 1890 gäller 12 månader från den 13 oktober 2009. Längst ned på sidan tre står:

“Determining that the situation in Afghanistan still constitutes a threat to international peace and security,
“Determined to ensure the full implementation of the mandate of ISAF, in coordination with the Afghan Government,
“Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United Nations,

Detta stycke leder till nästa reflektion. Hur många förstår att vi genomför en fredsframtvingande operation i Afghanistan under kapitel VII?

Att Sveriges engagemang är brett och långsiktigt har det sagts flera år i regeringsförklaringar. Den här gången uttalar dock statsministern att regeringen kommer att fortsatt söka brett parlamentariskt stöd för vår medverkan. Finns då förutsättningar för en uppgörelse mellan regeringen och den rödgröna oppositionen? Vi kan varje vecka läsa politiska analyser om dessa möjligheter.

Jag bedömer att ur ren militär aspekt står inte blocken så långt ifrån varandra. Bägge sidor hänvisar till Kabulkonferensen. Här hittar du Kabulkonferensens uttalande Det viktigaste stycket om säkerhet lyder:

”Participants welcomed the Government of Afghanistan’s commitment to a phased exercise of full authority over its own security. The international community expressed its support for the President of Afghanistan’s objective that the Afghan National Security Forces (ANSF) should lead and conduct military operations in all provinces by the end of 2014. The international community committed to provide the support necessary to increase security, and to the continued support in training, equipping and providing financing to the ANSF to take on the task of securing their country. Participants agreed to continue efforts to ensure stable areas benefit from development.

Den rödgröna oppositionen uttalade i sin överenskommelse om Afghanistan bland annat ”En rödgrön regering kommer därför att påbörja tillbakadragandet under inledningen av 2011.” och ”Vi noterar med tillfredsställelse att den internationella Kabulkonferensen slöt upp bakom målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operationer i hela Afghanistan senast i slutet av år 2014. Därmed finns ett internationellt slutdatum om den totala ISAF-styrkan som vi välkomnar. För att detta ska bli verklighet ska den svenska militära insatsen vara avvecklad väl i tid före detta datum.En rödgrön regering kommer att ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013. Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet. Efter överlämningen ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna.”

Starttidpunkten är ur militär synvinkel inte avgörande. Det viktiga är hur stor neddragningen är. 25 man eller 100 man minskning första året är här en stor skillnad för möjligheterna att arbeta för kontingenten och därmed säkerhetsläget. Ur säkerhetsaspekt går det att tänka sig en lösning som försiktigt startar tidigt, under förutsättning att läget medger detta.

Säkerhetsläget är mycket bättre i norr än i söder och öster. Det skulle kunna medge en överlämning av ansvaret till afghanska myndigheter tidigare än 2014. Här finns dock en psykologisk aspekt att ta hänsyn till, och det är en yttring om lägre vilja och uthållighet. Denna kan motståndarna använda i sin psykologiska krigföring som i förlängningen kan påverka säkerheten för våra förband. Här är istället form och tidpunkt kommunicerande kärl. Ur militärt perspektiv är tidpunkten viktigare än formen. Det är rimligt att se en transformering från ISAF till en annan slags styrka 2014 som genomför träning och rådgivning av afghanska säkerhetsstyrkor.

Det verkar inte finnas några större hinder ur ett militärt perspektiv för en uppgörelse. Vad som är politiskt möjligt är däremot en helt annan sak.

Om Afganistan:

DN SvD
SvD

Mer av samma skribent