I helgen hade jag ett inlägg om solidaritetsförklaringen, där jag bland annat diskuterade den höga ambitionen när det gäller att ge militär hjälp och oviljan att förbereda oss praktiskt för att ta emot militär hjälp.

Vi lever i varje fall som vi lär upptäckte jag av en slump, eftersom vi idag började delta i NATO:s årliga krishanteringsövning CMX (2011). Övningen är en stabsövning utan trupper med sammanlagt 2500 deltagare i olika kanslier och högkvarter. Åtminstone är vi med enligt NATO:s hemsida. Intressant nog är det bland annat kollektivt försvar som ska övas:

”The portrayed emerging crisis will be based on a scenario focusing on NATO’s collective defence task involving consultations on the basis of Article 4 and potential invocation of Article 5 of the Washington Treaty, in line with NATO’s new Strategic Concept adopted at the Lisbon Summit in November 2010.”

Artikel 4 i det nordatlantiska fördraget lyder:

”The Parties will consult together whenever, in the opinion of any of them, the territorial integrity, political independence or security of any of the Parties is threatened.”

Artikel 5:

”The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
Any such armed attack and all measures taken as a result thereof shall immediately be reported to the Security Council. Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security .

Hos estniska utrikesministeriet beskrivs övningen så här:

”The scenario laid out in the exercise will describe an escalating threat to the territorial integrity, political autonomy and security of a NATO ally, which will lead to the implementation of collective defence on the basis of Article 5 of the North-Atlantic Treaty. The scenario will also include aspects of the new security threats addressed by NATO’s new Strategic Concept.”

samt

”Participating in CMX 2011 will be all 28 NATO member states, the partner states Finland and Sweden, and the representatives of many international organisations as observers.”

Kommen så här långt började jag bli intresserad. Övar Sverige kollektivt försvar med NATO? Jag började nu söka på svenska sidor enligt följande kombinationer:

”CMX 2011 alt CMX/CME alt CME site:.se alt regeringen.se alt riksdagen.se alt forsvarsmakten.se”

Den senaste informationen om NATO:s CMX på statsmakternas hemsidor hittade jag från 2009 och 2010 i form av en regeringsskrivelse (sida 17) och en underbilaga till Försvarsmaktens årsredovisning (sida 14). Riksdagen har den allra senaste informationen, men den omfattar bara en mening i en promemoria från Statsrådsberedningen (punkt 18).

Finlands utrikesministerium informerar dock via sin ambassad i Stockholm:

”Finland’s intention is to practise consultation with NATO as a Partnership for Peace partner country in a situation where the NATO allies carry out consultation based on Article 4 of the North Atlantic Treaty and practise potential implementation of Article 5 concerning joint defence. Only the NATO allies take part in potential implementation of Article 5. (min kursivering).

Jag antar att detsamma gäller för svenskt deltagande i övningen, men har som sagt inte hittat någon svensk källa som bekräftar deltagandet i denna.

Finlands deltagande verkar har varit föremål för någon form av tyngre övervägande:

”The policy decision on Finland’s participation in CMX11 was made at the joint meeting of the President of the Republic and the Cabinet Committee on Foreign and Security Policy in autumn 2010.”

Jag är övertygad om att beslut om vårt deltagande är fattat i laga ordning, men undrar hur det står till med förankringen. Jag har ingen beröringsångest med NATO och har stått under NATO-befäl i tjänsten. Jag kan se fördelar med ett svenskt medlemskap i organisationen. Dessa förstärks av vår minskade försvarsvilja som kan mätas i form av realt vikande försvarsanslag. Jag får däremot tyvärr belägg för min oro att vi inte förankrar denna process hos svenska folket, vilket underminerar alternativet.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare