Kan Sverige bidra med fredsfrämjande trupp till Ukraina? Frågan har berörts av flera skribenter i media.
För farligt! Vi har inte trupp, vi har inte befäl, vi har inte materiel är några av skälen emot. Reta inte Putin har jag också hört- bara det är ett skäl att skicka en styrka. Dessa skäl framförs främst av de som aldrig deltagit i en mission och därmed har en begränsad erfarenhet. Samtidigt hör man representanter för försvaret berätta vilket välkommet bidrag till NATO:s förmåga Sverige är. Budskapen rimmar inte riktigt.
Visst kan det bli farligt i Ukraina, fredsfrämjande verksamhet i ett konfliktområde är sällan ofarliga. Det finns mer än 100 000 svenskar som kan skriva under på det. Vi har varit i Kongo, Mali, Afghanistan och Bosnien och gjort bra ifrån oss.
Med tanke på all turbulens kring den transatlantiska länken har flera debattörer frågat sig om artikel 5 i NATO-stadgan fortfarande gäller. Ett agerande där vi inte ställer upp på ett fredsfrämjande uppdrag på förfrågan från NATO är ju inte en bra signal från en ny medlem.
Ena dagen står vår statsminister och säger mycket tydligt att nu är det allvar och Ukraina är prioritet ett på den säkerhetspolitiska agendan.
Nästa dag står han i TV och slingrar sig ur frågan om trupp till Ukraina som en mask. Ingen bra signal!
Jag vet att frågan skall beredas i regeringen och att det tar tid. Jag vet att det kan var knapert med vissa resurser, men jag vet också att det med lite kreativitet, omplanering och god vilja går att fixa till ett svenskt truppbidrag. Och det skall naturligtvis sättas in i ett NATO-sammanhang.
Och signalen till Putin och Trump skall vara tydlig -Europa kan.