Midsommarhelgen kom med dramatiska nyheter från Ryssland. Ett sedan länge pågående ordkrig övergick i myteri, fordonsmarsch mot Moskva och skärmytslingar med dödsoffer och som dog ut efter mindre än två dygn. Den privata Wagnergruppen bör nu stå inför stora förändringar, ännu oklart vilka. Men vad var det som egentligen hände?
Spekulationerna har varit många, men de flesta tycks hålla sig till ett av två huvudspår.
”Teater”. Att hela skeendet har satts igång med president Putins goda minne, med syftet att stärka Putins ställning. Termen är lånad från akademiledamot Johan Wiktorin.
”Uppror”. Att det vi nu har kunnat se är en öppen och uppriktig opposition som ifrågasätter och utmanar den ryska politiska ledningen, eller i alla fall delar av den.
Ännu vet vi alltför lite för att kunna dra några säkra slutsatser, men det finns saker som vi känner till eller kan fundera kring:
Kopplingen Prigosjin-Putin. Vi tror oss veta att Jevgenij Prigosjin, en tidigare straffad brottsling från Leningrad, sedan lång tid tillbaka har haft nära koppling till presidenten, men det är osäkert hur starka dessa vänskapsband har varit.
Kopplingen Wagnergruppen-GRU. Sedan länge har det förekommit uppgifter om att Wagner – trots att privata militära styrkor är förbjudna enligt rysk lag – har haft tillgång till förläggningar i Molkino i södra Ryssland och där delat övningsterräng med 10:e Spetsnaz-brigaden. Wagnergruppens andreman, Dmitri Utkin, har tidigare varit GRU-officer. Utkin lär för övrigt bära nazityska SS-tatueringar, så han borde i hög grad frukta Kremls önskan att ”denazifiera” världen.
Strategen Prigosjin
Såvitt känt har Prigosjin inte någon mer omfattande militär skolning. Men Wagnergruppen har bedrivit verksamhet under snart tio år och man ska inte förringa möjligheten av att lära sig genom praktiskt ledarskap. Mycket av verksamheten har ägt rum i Afrika och ett tema som återkommer i flera länder är att a) Samarbeta med ett lands politiska ledning, företrädelsevis i ett mineralrikt land, b) Gruvdrift i aktuellt land och c) låta Wagneriter stå för säkerheten. Detta har skapat ett win-win-lose-koncept, där Wagner och den politiska ledningen vinner, medan befolkningen får betala genom uteblivna inkomster. Det är inte på något sätt vackert men verksamheten bör ha gett Prigosjin god praktisk erfarenhet.
Samtidigt blir man fundersam när man ser hur slaget om Bakhmut har utkämpats från Wagners sida. Hårdnackat och effektivt ukrainskt motstånd under lång tid har inte mötts genom att det egna stridssättet har ifrågasatts och omprövats, utan genom att man har kastat alltfler soldater in i striden. Prigosjins strategi för tankarna till generalen Luigi Cadorna från det första världskriget som genomförde 11 helt eller delvis misslyckade italienska offensiver längs floden Isonzo, bara för att fullkomligt sopas bort efter den 12:e offensiven som var österrikisk-ungersk och tysk. Kanske får vi runt Bakhmut snart se en motsvarighet till den 12:e Isonzooffensiven.
Min poäng är att Prigosjin inte har hanterat Bakhmut särskilt skickligt. Han har ödslat mängder med soldaters liv. Bortsett från den mänskliga aspekten på detta så har han därigenom även dränerat Wagnergruppens kapacitet.
Ur Kremls synvinkel kan myteriet få olika konsekvenser, både bra och dåliga.
- Händelserna har kommit att utgöra ett lackmustest på lojaliteten mot presidenten. Vilka beslutsfattare har snabbt ställt sig bakom Kreml och vilka har gjort det mer långsamt, halvhjärtat eller inte alls? Vilka egna militära förband visade snabbt prov på vilja att hejda Wagnergruppen och vilka gjorde det inte? Detta skulle kunna tala för att det vi nu sett är en ”teater” med presidentens stöd.
- Bilden av Vladimir Putin som mannen som vet vad han gör, har allvarligt skadats. Förtroendet för hans sätt att föra kriget är nu illa åtgånget, både hos de stridande soldaterna, deras anhöriga och den ryska allmänheten i stort. Kremls syn på hur kriget ska föras är inte längre allenarådande. Omständigheter som talar emot alternativet ”teater”.
- Kreml behöver den militära resurs som Wagnergruppen utgör, givet den akuta bristen på tränade ryska förband. Samtidigt borde man föredra ett ensat ledarskap för kriget i Ukraina, inte parallella, konkurrerande förband. Det vi nu ser skulle kunna vara en väg att samla alla militära förband under den statliga befälsstrukturen, vilket kan tala för alternativet ”teater”.
- Putins uppträdande under de hektiska dygnen har inte övertygat. Han är nu ledaren som öppet har utmanats. Även om den akuta situationen tycks vara under kontroll, han har hotats och hans svar har inte utstrålat styrka. Putin har lett landet i snart 24 år och om landet fortfarande är fullt av inre fiender så är det i sig kritik mot hans förmåga att leda landet. Detta talar emot alternativet ”teater”.
En annan tanke
Tänk om Prigosjin faktiskt menar vad han säger? Ryska beslutfattare är överlag hårdhudade, den moraliska övertygelsen kan i många fall svikta och korruptionen är utbredd. Kanske drevs midsommarhelgens myteri av desperation, av att Wagnergruppen verkligen har hindrats av den ryska militära ledningens ovilja eller oförmåga att leverera ammunition. Möjligheten att korruption inne i de väpnade styrkorna, ända upp i den högsta ledningen, har varit orsaken. Försvarsminister Shoigu är såvitt känt inte ägare till några exklusiva bostäder, men hans dotter äger ett palats utanför Moskva, byggd i pagodstil. En egendom hon förvärvade redan som 18-åring. Sann frustration över sakernas tillstånd skulle kanske kunna förklara varför Prigosjin drevs till myteriet som i mycket ser ut att ha varit ett misstag.
Facit…
Vad vi nu kan göra är att vänta på omslagspunkter, händelser som indikerar det ena eller andra alternativet. Hur kommer Shoigus och Gerasimovs roll att påverkas och hur länge dröjer det? Kommer Prigosjin hanteras väl i Belarus, lämna landet eller ha ett ytterst kort återstående liv?
Var detta att betrakta som det enda myteriet eller bara ett första myteri som snart följs av flera? Rentav en testballong? Kommer vi att se utrensningar inom de väpnade styrkorna eller inte? Kommer många eller få Wagneriter att inordna sig i den officiella armén? Vart tar de övriga vägen? Hur kommer Lukashenko att reagera om ett större antal Wagneriter söker sig till Belarus? Hur kan de – från belarusiskt territorium påverka angreppskriget i Ukraina eller Lukashenkos ställning?
Från Rostov har vi kunnat se filmklipp både där civila skäller ut Wagnersoldater och där Wagner hyllas, men vilket speglar den allmänna uppfattningen bäst? Hur ser den vanlige ryssen på det som nu skett? Hur starkt eller svagt är stödet för Prigosjin som person?
Ingen av oss vet ännu, men gissningsvis klarnar bilden successivt. Vi får alla se om kräftpremiären blir lika dramatisk som Midsommarhelgen blev.