Slutet av maj innebar flera viktiga val i Europa. Valet till Europaparlamentet innebar ett framflyttande av populistiska och vissa extremistiska partier på bägge kanterna, framförallt den högra, där många dessutom hade ett nationalistiskt budskap. Detta och ett svalt valdeltagande innebär ökade svårigheter för EU att agera samlat och med någon större legitimitet.
I Ukraina avgjordes presidentvalet redan i första omgången, där oligarken/politikern Petro Poroschenko vann stort. Med en vald president ökar möjligheterna att stabilisera Ukraina den närmaste tiden. I avvaktan på Poroschenkos tillträde på lördag har de ukrainska myndigheterna intensifierat sina säkerhetsoperationer i östra delen av landet.
Flera våldsamma strider har ägt rum med många tiotals döda på bägge sidor. Eller rättare sagt flera sidor, då det verkar vara olika grupperingar på separatistsidan. I Donetsk finns den så kallade Vostokbataljonen med ”frivilliga” som i själva verket antas till förbandet. Många indikatorer pekar på att de är understödda av Ryssland som exempelvis tillgången till bärbara luftvärnsrobotar.
De ryska förbanden har till tre fjärdedelar lämnat övningsområdena i anslutning till Ukraina, men infrastrukturen finns fortfarande kvar. Det är fullt möjligt att Ryssland skruvat ned målen något och nu satsar på negativa mål som att regeringen i Kiev inte ska kunna kontrollera sitt territorium. Ett sådant tillstånd försvårar Ukrainas ekonomiska återhämtning och framförallt omöjliggör det en Nato-anslutning.
Det studande 70-årsjubileumet av D-dagen kan också vara en förklaring till den nedskruvade officiella retoriken. Festligheterna innebär ett utmärkt tillfälle för den ryske presidenten att känna sina motståndare på pulsen och utöva det personliga inflytande han är övertygad om att han besitter. Glöm inte bort att han som premiärminister var på plats i Beijing när Ryssland koreografiskt provocerade fram Georgienkriget.
Vladimir Putin har förresten inte legat på latsidan den senaste tiden heller. Byggandet av hans anti-liberala allians har fortsatt. I just Beijing avslutades förhandlingarna om den ryska energiexporten till Kina. Beväpnad med intäkter på uppskattningsvis 2600 Mdr på 30 år kan Ryssland fortsätta sin upprustning med sin framtida betalningsförmåga som säkerhet. I kommentarerna till affären anser jag att den psykologiska dimensionen är underskattad.
Ställd inför västliga (främst amerikanska) sanktioner återvänder Tsar Vladimir med en kista med guldpengar från Östern till sina vasaller i Kreml. Till detta kan fogas bildandet av den Eurasiska Unionen, än så länge bara med Vitryssland och Kazakhstan. Men här spelar också psykologin en roll i det gamla Sovjetunionen. Nu råder ingen tvekan om att ryssarna är tillbaka.
……………….
Och det är de kring den Skandinaviska halvön också med besked.
Finland har fått uppleva något som påminner om den så kallade Ryska påsken. Ryska flygplan kränkte nyligen finskt luftrum flera gånger samma dag, varav ett intrång på cirka 30 km djup. Vad som egentligen skedde är omstritt. Det finska försvaret menar i sina senaste kommentarer att man haft full kontroll via radar de två första gångerna, men sände upp jaktberedskapen med F-18 Hornet vid det tredje tillfället.
Det är inte samma version som den finske presidenten meddelat medierna i Finland. Sauli Niinistö menade att man återhämtade efter en större övning och sänkt beredskapen tillfälligt. De skilda versionerna blir verkligen oförenliga när man betänker att den finske presidenten är landets överbefälhavare. Jämförelsena med ”Ryska påsken” är inte vad som hände, utan om svårigheterna att kommunicera officiellt om känslig materia.
Episoden belyser också svårigheterna att skydda sitt luftrum med ett defensivt luftförsvar. En aggressiv stormakt kan relativt lätt slita ut incidentberedskapen i en småstat, i synnerhet om dessa inte satsar på sitt försvar som motsvarar dess geografiska belägenhet och kompenserar för sin militära alliansfrihet.
I det senare fallet har just de finska politikerna flyttat fram positionerna offentligen. President Niinistö efterlyser en bred debatt om Nato i Finland. Både av- och pågående statsministrar (?) har luftat sina Natopreferenser liksom försvarsminister Carl Haglund.
Svaret lät naturligtvis inte vänta på sig. Rysk media rapporterade att biträdande utrikesminister Titov ska ha förklarat vid en konferens för sina ambassadörer i regionen att en svensk och finsk Nato-anslutning skulle vara en mycket farlig utveckling i regionen.
Detta är ett typiskt ryskt sätt att uppmuntra till självavskräckning och att försöka räkna in Sverige och Finland i den ryska intressesfären. På flera sätt är detta felaktigt.
För det första finns det inga aggressiva avsikter mot Ryssland från Sverige och Finland, inte heller från Väst i allmänhet. När de baltiska staterna för tio år sedan upptogs i alliansen var Ryssland just i färd att lämna sin försvarsmässiga dekadens. Då om någon gång var Ryssland kraftigt försvagat, men västmakterna utnyttjade inte det tillfället till aggressiva handlingar mot Ryssland eftersom det intresset inte fanns/finns.
För det andra tillhör de skandinaviska länderna den västliga sfären, kulturellt, ekonomiskt och militärt sedan lång tid tillbaka. Att erkänna en rysk intressesfär i de bägge länderna vore skadligt för våra säkerhetsintressen. Däremot går det att förstå att Ryssland återfaller till kända mönster av inringnings- och nollsummetänkande när alliansen genomför mindre framflyttningar av militära enheter till, och ökad övningsverksamhet i, de ryska grannländerna. Kreml bortser då förstås att dessa manövrar utlösts av den ryska aggressionen och annekteringen av Krim.
I det här läget har Sverige valt att upplåta sitt luftrum för transitering av AWACS-plan från Nato, och deltagande i både minröjningsövningar till havs och CAS-övningar i Baltikum som bidrag till gemensam säkerhet. Den politiska enigheten kring dessa insatser är relativt stor, då socialdemokraterna gett sitt öppna bifall till det första exemplet och inte gjort några invändningar mot de andra.
Det är därför ganska givet att temperaturen i Östersjön kommer att öka med stegrad övningsverksamhet och nya incidenter, då bägge sidor kommer att pröva varandras viljor och förmågor på olika sätt. I vilken grad Sverige kan delta beror till del på hur politiken väljer att omfördela pengar till förbandsverksamheten i höst.
I Sverige precis som i stora delar av Europa verkar det ha gått troll i försvarsförmågan. I brittisk press kommer uppgifter om att man förbereder neddragningar i snabbinsatsförmågan. Tillsammans med Tyskland förmår man stampa fram sammanlagt två (!) förstärkta brigader i norra Europa, om snabba insatser krävs. I Frankrike hotade de fyra högsta militära cheferna att avgå om försvaret utsätts för mer nedskärningar. När de senaste ryska flottstyrkorna prövat beredskapen till sjöss i Atlanten och Nordsjön tog det 24 timmar för Royal Navy att komma med något och Nederländerna hade ingenting alls.
I praktiken är Europa beroende av USA i försvarshänseende, åtminstone när det gäller expeditonär förmåga. Detta var uppenbart i Libyen och senast i Mali. Ryssland ser detta och kommer att göra allt för att driva sprickor i den västliga sammanhållningen, påhejade av sina femtekolonnare i högerextremistiska partier. I god rysk dialektisk stil kommer en del att skvätta åt vårt håll också, i synnerhet om vi upplevs som svaga.
Prepare for the unexpected.
Världen Idag:
Saldot i statens budget är efter årets fyra första månader ett överskott på 24 miljarder kronor, enligt ekonomistyrningsverket (ESV).
Saldot förbättrades med 11 miljarder kronor i april. Drygt hälften av detta utgjordes av aktieutdelningar….
Du skriver som i förlegad tid – Öst är öst och Väst är väst och aldrig mötas de två, som det hette. Tanken med EU, Partnerskap, solidaritet mm mm avtal för en fredligare värld har tydligen fått Dig att lämna den politiskt, diplomatiskt ekonomiska vägen. Det gillar nog Putin ty då får han goda argument dels för samförstånd med marskalkarna som behöver mycket pengar i kapprustning med USA dles för att skrämma upp den ryska befolkningen som säkert önskar fred men lever kvar i ett hot från Väst. Jag tyker Du ska försöka få diplomater att ta fram en mer moderat syn på Ryssland.
För mig framstår Sverige, Finland, Östersjön som ett legitimt uttalat säkerhetsintresse. Om dessa områden försvaras av Sverige och Finland med en trovärdig militär alliansfrihet ger det Ryssland ökad trygghet i Nordeuropa samtidigt som Sverige visar högsta grad av solidaritet. Försvaret av det svenska markterritoriet ska prioriteras
Bra analys. Ryssland tillsammans med Kina påminner om Stalin – Ribbentroppakten. Ryssland har försäkrat sig om god ekonomi med gasförsäljningen till Kina. Kina har försäkrat sig om ryskt stöd i konflikten med Vietnam om olje utvinning i Sydkinesiska sjön likaså i konflikten med Japan rörande de omstridda öarna.
Putin kommer att utnyttja sina högerextremister i Europa för att skapa splittring , uppmuntra förföljelser och dödande av judar. Pogromer i Ryssland kan inte uteslutas.
Ännu så länge har inte vare sig USA eller EU nyktrat till .
Om världen bara var så enkel som du beskriver den…
Det skall inte glömmas att det finns goda högerextremister såsom Svoboda (som har en hel drös påhejare i väst och öst med) vilka inte alls sympatiserar med ryssarna, snarare tvärtom. Med andra ord – dra inte alla högerextremister över samma kam.
På samma sätt finns det goda och onda islamister. Som det nämns nedan kan t o m samma islamister ibland vara goda frihetkämpar i ett land som skall ges flygunderstöd bl a och onda förtryckare i granlandet och måste därför bombas.
Allt påminner lite om en fotbollsmatch där publiken älskar egna spelare och hatar motståndarlagets. När det egna laget köper in någon spelare från det förhatliga motståndarlaget blir denne per automatik älskad, hyllad, värd att slåss för.
…samtidigt som managers gnuggar händerna.
Det vara kanske önskvärt med tydligare gränsdragning mellan det goda och det onda men det är som det är. Möjligen kristalliseras en sådan längre fram efter en viss upphettning. I och för sig så är en sådan i allra högsta grad irrelevent när gnistan vält tänts. Kriget är per definition självgående när den väl är igång, liknar på flera sätt ett inertialsystem (med några undantag).
Vad sägs om ”Prevent the unexpected”?
I Mali hjälpte både amerikanerna och ryssarna fransmännen att stoppa samma islamister samma fransmän gett luftunderstöd i Libyen.
KFOR var blandad, ryssarna i Georgien var där på FN-mandat och något liknande KFOR kommer med säkerhet komma i sydöstra Ukraina.
Oklart/fel, ska klarifieras/korrigeras.
”Finland har fått uppleva något som påminner om den så kallade Ryska påsken. Ryska stridsflygplan kränkte nyligen finskt luftrum flera gånger samma dag, varav ett intrång på 30 km djup. Vad som egentligen skedde är omstritt. Det finska försvaret menar i sina senaste kommentarer att man haft full kontroll via radar de två första gångerna, men sände upp jaktberedskapen med F-18 Hornet vid det tredje tillfället.”
Det skedde 2 luftrumskränkningar. Det första av att propellerdrivet transportplan ca kl.17 och det andra ca. kl. 18, av et TU-154 i transportplansversion. Att prata om stridsflydplan kan ju diskuteras.
Det första var kort, ca. 1 minut. Det andra var några miuter längre, och sträckte sig 28 km in på finskt luftrum. Båda planen hade en flygplan och sin transponder verksam.
Det första planeet kommunicerade med finsk flygledning och bad om tillstånd att flyga i finskt luftrum för att väja på åskfrånt. Planet fick inte tillstånd, men kommunikationen tog slut.
Det andra planet kommunicerade inte trots anrop från finsk flygledning.
När det andra planet kom tillbaka från Kaliningrad, tog ett Hornet-plan en titt på flyget.
”Det är inte samma version som den finske presidenten meddelat medierna i Finland. Sauli Niinistö menade att man återhämtade efter en större övning och sänkt beredskapen tillfälligt. De skilda versionerna blir verkligen oförenliga när man betänker att den finske presidenten är landets överbefälhavare. Det talar för att president Niiinistös version är närmast det inträffade.”
Finska flygvapnets chef brigadgeneral Kim Jäämeri har efter Niinistös uttalande dementerat Niinistös uppgifter. Han har noterat att beredskapen inte har påverkats av övningar, utan uppgiften att bevaka finskt luftrum är oberoende av övningar och att verksamheten genomförsts enligt regler och order.
Försvarsminister Haglund har noterat att man inte håller flyg i luften hela tiden, att man inte agerar trafikpolis, att övervakningen främst sker med radar och att allt gått rätt till.
Vidare har det från finska flygvapnet noterats att beredskapen höjdes då en så ovanlig företeelse som två luftrumskränkningar skedde samma dag, och därefter eskorterade planet som kom tillbaka från Kaliningrad.
Det är nog president Niinistö som inte haft alla fakta klara för sig. Flygvapnets chef dementerar inte sin högsta chefs uttalande om inte det var fel.
”Svaret lät naturligtvis inte vänta på sig och regionens ambassadörer till Moskva blev, enligt rysk media, uppkallade till biträdande utrikesminister Titov som ska ha förklarat att en svensk och finsk Nato-anslutning skulle vara en mycket farlig utveckling i regionen.”
Rysk media skriver om ett möte med de RYSKA nordiska och baltiska ambassadörerna och biträdande utrikesminister Titov. Pressmeddelandet gavs alltså efter en intern rysk ambassadörsträff. NATO-hotet kvarstår dock.
Här kan även noteras att Titov träffade utrikesminister Tuomioja samma dag på ett lunchmöte. NATO-diskussioner togs inte upp på det mötet.
Det lönar sig att läsa vad Tuomioja skriver på sin blogg http://www.tuomioja.org 26.5. 2014. Under den finska texten finns på engelska
”Ukraine, information, disinformation and fascism”
”In crisis and conflict situations decision-makers are expected to comment events immediately and provide solutions.This applies also, and especially, to events in Ukraine. When following the abundant flow of news coming from and concerning Ukraine, and in particular what is posted on the Internet, we should always remember that most of it, whether intentionally or inadvertently, may be disinformation, irrespective whethee of the source and distributor is a governmental or a non-governmental actor. In such cases, there is a great temptation and danger that comments are asked and given on the basis of incomplete or false information.
Even clearly false information which is spread as propaganda may stem from some real event, which is then distorted and interpreted so that the original truth is lost or becomes the opposite.
Comments, evaluations and, above all, decisions must be based on information that is as accurate as possible. In such a situation it would be extremely important for decision-makers also to have access to the kind of independent monitoring and analytical capacity that would be able to distinguish false and truthful information clearly from each other and also to state when this is not possible. We have to note that this is lacking both in the media and in administration, and just as equally in Finland as in, for instance the European Union.
Furthermore we have to recognize that in principle there is no governmental or non-governmental disseminator of information that can be considered one hundred percent reliable. This applies to all parties and actors also in the Ukrainian crisis.
In a class of their own are the Russian media, which to an increasing degree are steered by the state and are tools for spreading propaganda, with almost complete disregard for facts. This starts already with the use of labels, such as fascism, which is perhaps the most common and historically the most effective term of intimidation used in news coverage by the Russian media.
I won’t dwell on the many definitions of fascism; instead, I shall attempt to list features that at different times have been characteristic of fascist movements. These include nationalism emphasizing a sense of ethnic and linguistic affinity, centralization of leadership, contempt for democracy that favours decadent culture, idealization of power politics, use of violence against and intimidation of opponents, resorting to manipulated referendums, homophobia, denial of class conflicts, a bias in favour of monopoly capitalism that submits to steering by the state, control of the dissemination of information and centralized state propaganda, and the cult of a strong leader.
It is difficult to find a country in Europe that would not have any movements or actors meeting these characteristics. In all countries these should be seen as a serious threat to democracy, the rule of law and the implementation of human rights. Even worse is if such still if such movements get to dominate a government’s use of power.
In Eastern Ukraine the armed actors called separatists and their international supportes who have seized town halls, set up roadblocks and terrorized their opponents, meet almost all of these characteristics of fascism, at least much more clearly than the Government in Kiev that has been branded as such.
By this I do not mean that there are no dangerous fascist movements, such as the Right Sector and others, on the side of the Kiev Government that it has not been able, or perhaps has not always been willing, to disarm and hold accountable for their acts. Solving the problem by granting such groups an official status in the state security apparatus is neither an acceptable nor a sustainable solution.
In a country as completely corrupt as Ukraine, all support given to its Government must be open and transparent, as well as strictly conditional with regard to economic reforms and political decisions. No one’s abuse of democracy and Human rights, unjust or uncontrolled violence or hate speech should be overlooked because those resorting to such means represent the geopolitically more favourable alternative. That would be betraying the hopes of all Ukrainians and would not promote the construction of democratic rule of law in Ukraine and securing its integrity.”
@Per. Jag är mer pessimistisk än tidigare när det gäller den ryska ledningens vilja att bli mer demokratiskt. Min poäng är just att det är Kreml som rustar, medan Europa nedrustat de senaste tio åren. Tidgare har jag skrivit en serie (Breven om NATO), där jag ställer mig skeptisk till svenskt NATO-medlemskap. Däremot är det viktigt att inte ge Ryssland något slags vetorätt mot svensk säkerhetspolitik. Jag anser att den viktigasta frågan är hur vi bäst får ett stabilt närområde och i andra hand hur vi vill managera våra relationer till USA som står för 3/4 av de militära utgifterna bland NATO:s medlemmar.
@Adam. En svag insats av mig med två faktafel som jag rättar och i det finska fallet blir tvungen att omformulera. Tack för påpekandena!
Tack för att du tog i beaktande min kommentar.
Efter att kommunikationen angående kränkningarna ännu dryftats igår kväll och idag, kan jag änu precisera.
1) Första planet var 3 min 12 sekunder i finskt luftrum.
2) Andra planet (TU-154)var 5 min 40 sek
3) Planet (=andra planet) flög på internationellt område och kontaktade flygledningen först då det redan var inne på finskt område. Jag skrev ovan att det inte kommunicerade, vilket är alltså fel.
Då TU-154 närmade sig finskt luftrum ca. 22 tiden var det oidentifierat, och då beredskapen höjts p.g.a. de två tidigare kränkningarna, skickade finska flygvapnet en Hornet för att identifiera planet, vilket skedde.
Bild på 2=3 planets flygkurs
http://im.mtv.fi/image/3414402/landscape16_9/1024/576/d6f80538952fef30d3ba5ba3f10e2bbe/yo/ilmatilaloukkaus-20052014.png
Det smala mörkare området på kartan är internationellt luftrum.
På väg mot Kaliningrad var planet nära att flyga in på estniskt område, sedan korrigerade det och var inne på finskt område.
De båda planen som kränkte finsk luftrum, kommunicerade om att väja för åskfront.
————
Du har rätt om kommunikation. Det som nu har förorsakat mest hallå, har varit att statsminister Katainen påstod att finska hornet plan skulle ha varit och möta de kränkande planen. Det har skett någon infomationsmiss, då flygvapnet informerat försvarets operationscentral rätt, men när statsrådets information skickats per sms åt statsministern, gick det först ut ett felaktigt sms, vilket korrigerades snabbt, vilket statsministern i sin tur inte noterade.
Dessutom fanns det andra kockar med, en forskare som påstod att ett stridsflygplan av typ SU-35 och ett Berijev-plan nära det skulle ha kränkt samt en landsortstidning från Kuopio som kom med påståendet att riklig övertid skulle ha sänkt beredskap, vilket alltså flera flygvapentjänstemän dementerat.
Även om flygvapnet och gränsbevakningen som är undersökande myndighet vid kränkningar inte gett ut fel information, har det redan konstaterats från myndighetshåll, att myndigheterna får ta lärdom av händelserna och slipa på hur man informerar och vad man informerar.
————
Nu har allt intresse riktats till dessa kursfel, istället för att man alls skulle ha granskat den ökade trafikvolymen på militärflyget mellan Ryssland och exklaven Kaliningrad.
Johan, tack för kommentar. Du berikar verkligen debatten. Personligen tror jag det är nödvändigt att klargöra begreppsapparat och premisser för debattinlägg.
Gotland nämns ofta som viktigast del av det svenska territoriet att försvara. Varför? Självklart skulle USA/Nato ha stora fördelar av att tidigt behärska Gotland i för hållande till Ryssland. Att förhindra detta kan vara ett ryskt intresse. Men både till tid och rum har Ryssland i förhållande till USA/Nato ett tidigt och betydligt rumsmässigt vidare intresse. Ryssland är flyg- och marinoperativt instängt i förhållande till USA/Nato – som i varje fall och under överskådlig tid – behärskar Atlanten.
Det vore välgörande om Helge Jungs bedömande kom till heders ty då skulle många finna vilken militär styrka som finns i ett svenskt folkförsvar av territoriet. M och S förhindrar detta för närvarande med sin saysning på JAS. OBS, jag har aldrig deltagit i en försvarsgrensstrid. Alla stående förband behöver ett ”egenförsvar”. Det är mycket dyrt.