Kinas högste ledare gör uttalanden som det finns anledning att notera och analysera konsekvenserna av. Foto: shutterstock.com

Kampen mellan stormakterna om en dominerande position på global nivå har börjat föras mera metodiskt och intensivt och med andra medel än de militära. I stater med auktoritära system är det frestande att i skydd av censuren skylla de inrikespolitiska problemen på omvärlden och ”samla nationen” kring utrikespolitisk expansion i försök att skapa en mera dominerande ställning åt det egna landet. Att det idag sker hårdare tag i den kampen drabbar alla, även Sverige.

Kärnvapen som medel för påverkan

USA har sagt upp INF-avtalet (Avtalet mellan USA och Sovjetunionen om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar). Rysslands president Vladimir Putin svarade med att hans land inte vill öka osäkerheten genom kapprustning, men att om USA placerade ut sådana robotar i Europa skulle Ryssland utveckla nya medeldistansrobotar och placera ut dem. En bakomliggande faktor är att Kina inte har deltagit i INF och i stället redan har utvecklat och utplacerat egna medeldistansrobotar.

Beijing har nu gått vidare och förklarat att man inte har för avsikt att delta i något nytt INF-avtal. I stället har man utvecklat såväl medeldistansmissiler som hypersoniska glidmissiler samt nya långdistansmissiler med längre räckvidd och förbättrad genomträngningsförmåga liksom nya ubåtsbaserade missiler. Kina verkar ha för avsikt att använda en växande kärnvapenarsenal som ett element i kampen om globalt inflytande.

Kina använder flera instrument

Denna kamp förs av Kina på ett helt annat sätt och med användande av betydligt flera former av påverkan än andra länder Det har uppmärksammats och utretts av flera olika institut i USA, senast the Hoover Institution i en rapport med titeln  ”Chinese Influence & American Interests Promoting Constructive Vigilance” (https://www.hoover.org/research/chinas-influence-american-interests-promoting-constructive-vigilance )

Idéer om demokrati väcker oro i Kina

I Kina märks flera tecken på oro för att idéer om demokrati och lokalt självbestämmande som förs fram av demonstranterna i Hongkong skall sprida sig till det kinesiska fastlandet. I detta läge har Xi Jinping berättat om sin vision av omvärlden vilket har uttytts och presenterats i media av en representant för Kinas akademi för sociala vetenskaper (CASS) https://opinion.huanqiu.com/article/9CaKrnKcZDj

”Världen genomgår idag större förändringar än vad som skett på ett sekel. De innefattar:

  • Djupa förändringar av maktförhållandena mellan större länder, exemplifierat av Kinas uppstigande;
  • Den osäkerhet som skapas av nya teknologiska framsteg;
  • Folks ökade medvetenhet om sin makt samt populism;
  • Befolkningsexplosionen i u-länderna och åldrandet i de utvecklade länderna;
  • Det av den amerikanska dollarns ledda internationella monetära systemet närmar sig en korsväg;
  • Det internationella multilaterala systemet har kommit in i en process av sönderfall och rekonstruktion;
  • Supermakten Amerikas system befinner sig i synlig nedgång, delvis är det fångat av föråldrade institutioner och kontrollerat av de rika;
  • Den ökande inringnings- /anti-inringningsdynamiken mellan Kina och USA.”

Under besök i Nepal visade Xi idag, när detta skrivs, sin nervositet genom att hota med att varje försök att splittra Kina kommer att leda till ”krossade kroppar och söndertrasade ben.” https://www.reuters.com/article/us-china-politics-xi/chinas-xi-warns-attempts-to-divide-china-will-end-in-shattered-bones-idUSKBN1WS07W  . Det skedde efter att Donald Trump ett par dagar tidigare hade sagt att det kommer att bli svårt att genomföra de pågående handelsförhandlingarna med Kina ”om något dåligt händer i de kinesiska myndigheternas handhavande av protesterna i Hongkong”.

Säkerheten i Europa påverkas inte omedelbart genom nervositet hos Kinas ledare eller eventuellt aggressivt handlande av Kina i sin region, men hela den kinesiska propagandaapparatens allt mera aggressiva fokusering på kritik av västerländska demokratier tyder på att man i Kina upplever ett hot mot sitt eget politiska system. Man tar på allvar vad som beskrivs som västerlandets försök att inringa Kina och stoppa dess uppstigande till global stormakt. De europeiska demokratierna utpekas minst lika ofta som den amerikanska för sådana avsikter.

Stormakternas ledare oroliga överlag

På den andra sidan av Stilla havet kan Donald Trump inte dölja sin nervositet i TV-intervjuerna inför försök av demokraterna att få honom ställd inför riksrätt. I England fruktar Boris Johnson att han skall fällas av ett misstroendevotum. Xi Jinping visar oro inför utvecklingen i Hong Kong och Xinjiang. Putin oroas av demonstrationer mot hans regim därför att de har en bakgrund i Rysslands dåliga ekonomi. Världen har gott om ledare som för närvarande har anledning till oro. Kampen om rollen som världens ledare blir hårdare i takt med att stormakternas ledare är sårbara för inrikes kritik och rädda om sin prestige.

Sverige berörs

I Sverige har vi å andra sidan en benägenhet att tro att vi inte berörs av stormakternas motsättningar, till exempel vad som den kinesiska akademin för sociala vetenskaper kallar Den ökande inringnings-/anti-inringningsdynamiken mellan Kina och USA.” Det finns anledning att påminna om att Donald Trump för några månader sedan ville köpa Grönland från Danmark och fortsätter att undersöka möjligheterna till det. Hans utspel skedde mot bakgrund av att Kina har försökt att köpa en flygplats på Grönland liksom att köpa gruvor för utvinning av sällsynta metaller och utvinningsmöjligheter för olja och gas. Kina har också – ibland med hjälp av ryska mellanhänder – försökt att köpa hamnar i Sverige (Fårösund och Lysekil). Man försöker också att påverka opinionen med köpta sidor i dagstidningarna och andra former av propaganda riktad till vårt land, som kritiseras för att kritisera Kina – som  har publicerat en ambitiös plan för att öka sitt eget inflytande i Arktis-regionen. Det visar att även vi i vissa lägen befinner oss i fokus för kinesisk politik trots att vi ligger långt bort. Då får vi inte ha någon egen mening.

Regeringen reagerar

Därför är det utmärkt att regeringen har presenterat en skrivelse, som i media har kallats för en Kina-strategi. De tankar som skisseras kan förvisso bli ett bra underlag för diskussioner i riksdagens utrikes- och försvarsutskott. De är dock inte det samma som konkret utformning med förslag till motåtgärder mot obehörig påverkan. I och med att kärnvapenavskräckningen sedan länge dominerar den strategiska bilden har ekonomiska och andra former av icke-militär påverkan blivit allt viktigare medel att påtvinga andra länder sin egen vilja. Att hota med militära åtgärder har blivit alltför riskfyllt i kärnvapnens tidsålder. Kina har visat att man har upptäckt detta tidigare än något annat land och även börjat att systematiskt använda de möjligheter som erbjuder sig på alla tänkbara områden i ansträngningarna att bygga upp en dominerande ställning på global nivå. Vad vi behöver tala om är hur vi skall utforma ett icke-militärt försvar mot oönskade former av kinesisk påverkan.

EU har en Kina-strategi, men den är inte entydig, eftersom det saknas enighet om viktiga frågor. Till exempel kan olika länder inom EU komma att tillämpa EU-förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar på högst olika sätt.

Sverige har inte någon Kina-strategi ännu

Regeringen lade i oktober i år fram en skrivelse om ”arbetet med frågor som rör Kina.” Skillnaden mellan regeringens propositioner och skrivelser är att propositioner är förslag och skrivelser är redogörelser. Regeringens skrivelse 2019/20:18 om arbetet i frågor som rör Kina är en utmärkt redogörelse för de många frågor som skapas genom Kinas uppstigande och hur EU och regeringen förhåller sig till dem. Dock är den inte en proposition, och den innehåller inte heller något konkret förslag. Det mest konkreta, som sägs i denna redogörelse för det hittillsvarande regeringsarbetet med Kina-frågor återfinns delvis i avsnittet om handel och ekonomi, där det konstateras att

En utredning har tillsatts som ska lämna förslag på hur ett system för granskning av utländska investeringar som kan hota säkerhet och allmän ordning kan se ut, i enlighet med EU-förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar”.

I avsnittet om ” Arbetet framåt” framgår att

Regeringen inleder ett arbete för att klargöra hur en förhöjd kunskapsinhämtning görs bäst, hur befintlig Kinakompetens i Sverige bättre kan samverka och stärkas, och hur detta förhållningssätt kan förankras bredare. I arbetet ingår att förbereda inrättandet av ett nationellt forskningsbaserat kunskapscentrum om Kina.”

Man kunde ha önskat sig att regeringen hade varit beredd att redan nu lägga fram en proposition om inrättande av ett sådant kunskapscentrum. Behovet är uppenbart. Kina fortsätter det som i kinesiska media kallas ”Kinas uppstigning”, och den gestalt som framträder ter sig hotfull på många sätt. Kina försöker på alla plan, även i FN, att sprida ett auktoritärt styrelseskick, som strider mot våra egna värderingar.

Man får också hoppas att utredningen om granskning av utländska investeringar snabbt resulterar i ett lagförslag. Även hur vi i praktiken skall skydda oss mot industrispionage, flyktingspionage, skadlig propaganda och spridning av falska rykten (särskilt i elektroniska media) bör diskuteras med fokusering på Kina.

Vi kommer inte undan

Regeringens skrivelse är en välgjord analys av problemställningen. Den bör vara en välkommen anledning till att börja samtal på politisk nivå.  Stormakterna, särskilt Kina, fortsätter att utöva obehörig påverkan mot Sverige. Vi kommer inte undan. Däremot kan vi vara uppmärksamma på vad som sker och formulera en Kina-strategi för att med praktiska åtgärder bevara vårt oberoende på ett sätt som är tydligt för medborgarna.

Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.