En budget i balans är rubriken på dagens inlägg hos Wiseman inför regeringens presentation av höstbudgeten på tisdag. Wiseman tar upp osäkerheterna om vad som kommer/kan realiseras av Försvarsstrukturutredningen bland annat. Vidare räknar Wiseman upp trycket på budgeten:

”Ekvationen att få ihop försvarsbudgeten blir allt mer komplicerad. En allt större del av materielen behöver bytas ut, löneutgifterna stiger kraftigt, omfattningen på de internationella insatserna växer och när budgetramen ligger fast blir det problem.”

Det är inte annat än att skriva under på denna uppräkning. I debatten hörs ofta att Försvarsmakten är i balans till 2014, vilket med stor sannolikhet kommer att vara fallet. I Wisemans tappning:

”Problemet är bara att det är två skilda saker att få en budget att gå ihop och att få en budget att gå ihop och genomföra all verksamhet.”

Vad som saknas i debatten är det långsiktiga perspektivet, anser jag. Ta bara statsrådets pressmeddelande när det begav sig:

”Hela insatsorganisationen om ca 50 000 personer ska kunna användas inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. Idag är bara ungefär en tredjedel av den nationella insatsorganisationen kravställd för insats inom ett år.”

och

”Fördubblad förmåga till fredsfrämjande insatser. 1 700 personer kommer att kunna hållas kontinuerligt insatta i insatser internationellt.”

Vi är inte i närheten av att realisera detta med gällande planering. Att hålla 50000 soldater med en veckas beredskap är ohyggligt dyrt. [Förtydligande] Huvuddelen av förbanden har generellt 90 dagars beredskap. Det jag resonerar kring är om det finns förberedelser för att inta den beredskap som uttrycks som ”inom en vecka”. Att gå från 90 dagar till sju dagar tar inte 83 dagar, utan sannolikt år om vi talar hela insatsorganisationen. [Slut förtydligande] Det kräver en materiell tillgänglighet och en spridning som vi inte har, varken nu, 2014 eller 2019 med den ekonomi som inte finns. Till detta kommer kravet på personlig duglighet och förbandsträning. Att hålla flygförare till fyra divisioner i den höga beredskapen finns inte alls i planerna, och en ökning av bara dessa individer har klar påverkan på kostnaderna. Det behövs tekniker, underrättelse- och stridsledningspersonal, baser och mycket annat på motsvarande nivå.

Någon fördubbling av de fredsfrämjande insatserna har knappt börjat. Bloggen Gripen News hade i morse en intressant sammanställning av underutnyttjandet av anlaget för internationella insatser för perioden 2006-2010 på nästan 1,6 Mdr SEK. En illustration av citatet från Wiseman ovan.

Den som vill läsa mera kan ta sig till inlägget Hej Matematik – Kapitel Miltärt försvar som jag skrev för sex veckor sedan. I detta redovisar jag en övergripande beräkning med kommentarer när det gäller balansen mellan ambition och resurser.

För att uppnå balans måste vi antagligen lägga ned förband, dra ned internationell ambition och ha någon form av differentierad beredskap. Det är bättre att veta hur det står till, så att planeringsförutsättningarna för olika operationsfall blir realistiska. Först då blir det också möjligt att ställa sig frågan om det verkligen räcker.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare