Den snabbt försämrade säkerhetspolitiska situationen har lett till att försvarsberedningen sammankallats för att överlägga om det finns förutsättningar att skapa bred politisk enighet om snabbt insatta budgetmedel för att förstärka totalförsvaret redan till vårbudgeten. Från borgerlig sida har framförts behov om ca 3 miljarder SEK extra budgetmedel. Av de 3 miljarderna anges ca 500 miljoner SEK behöva avdelas till civilt försvar. Alla dessa medel avses inte finansieras genom att tidigarelägga olika planerade insatser under försvarsbeslutsperioden, utan ses som helt extra insatta medel till totalförsvaret som ska utnyttjas i närtid. Regeringen förefaller vara inriktad på att inom det tidigare försvarsbeslutets ekonomiska ramar tidigarelägga ekonomiska satsningar för behov i närtid.

Här är inte avsikten att diskutera denna mer statsfinansiella och budgettekniska fråga, utan i stället om budgetmedel kan frigöras på ettdera sättet var dessa medel i så fall bör sättas in för att åstadkomma effekt i närtid.

För det militära försvaret torde det inte finnas några större planeringsmässiga svårigheter att med 2.5 miljarder extra i närtid finansiera olika viktiga områden som direkt kan förstärka den operativa förmågan. Det kan t ex avse övningar, ammunition, anskaffning av mängdmateriel (fordon, soldatutrustning, förbandsutrustning etc).

För civilt försvar är frågeställningarna vad avser förutsättningar att med ca 500 miljoner kr och med god effekt i närtid åstadkomma betydande förmågeförhöjningar inom området civilt försvar avsevärt mer svårhanterliga.

Det är av viss vikt att förstå varför det är så.

Försvarsmakten har en långtgående både kort- och långsiktig planering som inrymmer olika prioriteringar inom alla viktiga förbands- och förmågeområden. Extra tillskjutna budgetmedel kan alltså med god effekt utnyttjas inom Försvarsmakten med stöd av en prioriteringsordning mellan olika redan identifierade och fastlagda behov på kort och lång sikt.

En framträdande komplexitet inom civilt försvar handlar om att det råder en djupgående brist på planering inom hela det civila försvarets olika områden. Det civila försvaret är i motsats till det militära försvaret inte en sammanhållen organisation ledd av en central myndighet. Det civila försvaret har ännu inte en liknande ordning mellan behov och prioriteringar inom olika beredskapsverksamheter som bygger på en sammanhållen systematisk planering som tydligt visar på kort- och långsiktiga behov och med identifierade prioriteringar. Därför löper snabbt tillskjutna budgetmedel till det civila försvaret risk att spridas orationellt och gå till ändamål som inte snabbt ökar det civila försvarets samlade förmåga och heller inte med önskvärd tydlighet kan ge det militära försvaret stöd i närtid.

Denna brist på en systematik inom planeringen för civilt försvar och brist på ett tydligt ansvar för en sådan planering får dock, i det nu allvarsamma läget, inte hindra att det likväl finns viktiga utgångspunkter att bygga på vad avser insatser inom civilt försvar.

Att det inte går att åstadkomma en rationell planering och en fördelning av budgetmedel på ett ändamålsenligt sätt hänger samman med att det civila försvaret ännu inte fått den struktur som föreslogs i slutbetänkandet av utredningen om civilt försvar ”Struktur för ökad motståndskraft” (SOU 2021:25). Betänkandet avlämnades till regeringen i februari 2021 och remissbehandlades under våren, men någon proposition har ännu inte lämnats till riksdagen i dessa frågor.

Så länge inte en myndighet med centralt samordningsansvar för planeringen och uppföljningen av planeringen inom civilt försvar, fått ett sådant ansvar och så länge inte de föreslagna sektorsmyndigheterna inom olika viktiga civila totalförsvarsområden fått sådant ansvar inom respektive sektor är det inte möjligt att med god säkerhet ange var olika budgetmedel bör användas för att snabbt öka styrkan och uthålligheten inom det civila försvaret.

En särskilt besvärlig omständighet är att hela den del av näringslivet som skulle behöva vara ”uppkopplad” mot civilt försvar för att kunna svara mot de mest väsentliga delarna av försörjningssäkerhet inom viktiga samhällsområden, ännu inte fått en sådan tydlig ”uppkoppling” genom väl utarbetade försäljningsplaner och olika typer av beredskapsavtal med centralt ansvariga sektorsmyndigheter.

Den försvarsberedning som nu snabbt inkallats står alltså inför svårigheten att likväl ange var en fördelning av ca 500 miljoner kr på olika områden skulle göra bäst nytta inom det civila försvaret. Om lösningen blir att helt nya budgetmedel tillförs rubbas inte den grundinriktning som ligger i försvarsbeslutet utan en reell förstärkning sker då av inriktningen de närmaste åren. Blir lösningen att tidigarelägga budgetmedel från senare delar av försvarsbeslutsperioden kommer en omavvägning över tid att ske av insatser. Det är svårt att bedöma om en sådan ändrad avvägning över tid kan leda till en försvagning av effekt senare i perioden.

Tre aspekter bör då träda i förgrunden.

Den första har att göra med hur det civila försvaret bäst kan stödja det militära försvarets operativa verksamhet om det skulle bli nödvändigt att sätt in svenska stridskrafter till försvar av vårt land eller till stöd för någon nation i vårt närområde. Statsmakterna har sedan flera år angett inom vilka sex områden dessa stödbehov är som mest uttalade. Det gäller sjukvård, livsmedel, elförsörjning, transporter, telekommunikationer och drivmedel.

Även om dessa viktiga samhällsområden identifierats återstår likväl ett behov av viktig konkretisering som avser hur stora mängder av olika produkter etc som Försvarsmakten efterfrågar i tid och rum. Det är naturligtvis svårt för det civila försvarets olika verksamheter att svara upp mot Försvarsmaktens behov om inte dessa med tydlighet identifierats och konkretiserats i viktiga avseenden.

Den andra aspekten har att göra med observerade påtagliga brister inom viktiga civila samhällsverksamheter. Denna andra aspekt samvarierar naturligtvis med den första i olika avseenden. Det gäller alltså vilka områden som genom förstärkningar både kan stödja det militära försvaret och även ge ökad styrka åt det civila försvaret i övrigt.

Den tredje aspekten har en utrikes- säkerhetspolitisk innebörd och avser hur vårt land snabbt och effektivt skulle kunna bistå stater i vår närhet som kan komma att dras in i krigshandlingar och som vi genom Lissabonfördraget har en skyldighet att söka hjälpa. Denna hjälp avser inte enbart militära medel utan också i hög grad civila insatser. Här behöver en bedömning således göras om när i tiden vi kan behöva hjälpa till och hur långt bort ifrån oss insatser kan behöva göras.

Vilka områden inom civilt försvar kan då bedömas tjäna dessa tre syften väl? De områden som här listats stämmer också överens med de övergripande mål som statsmakterna ställt upp för den civila delen av totalförsvaret; d v s skydd av civilbefolkningen, upprätthållande av de viktigaste samhällsfunktionerna samt ge stöd till försvarsmakten

Snabbt insatta resurser för att utbilda och öva viktiga samhällssektorer såsom transporter, cybersäkerhet, ledningsstrukturer (myndigheter, regioner och kommuner i samverkan med viktiga företag) kan vara viktiga insatser som kan ge ökad effekt på kort sikt.

På kort och medellång sikt torde ökad sjukvårdsberedskap i form av sjukvårdsmateriel, mediciner, iordningsställande av alternativa vårdplatser samt förutsättningar att inkalla utbildad sjukvårdspersonal vara en viktig satsning som kan ge god effekt i närtid.

Likaså kan en förstärkning av vår livsmedelsberedskap inklusive vattenförsörjning vara ett viktigt område att satsa på i syfte att förhindra hamstringstendenser etc.

Vår elförsörjning är sårbar redan som det är idag. En ökad satsning på mobila kraftaggregat och lagring av dieselbränsle kan vara ett sätt att möta behov inom såväl civilt som militärt försvar. Kraftaggregat kan vara ett sätt att också söka möta behov av laddning av batteridrivna fordon.

En snabbt ökad drivmedelslagring skulle också öka uthållighet inom både civilt och militärt försvar

Ett sätt att möta sårbarheter inom olika tekniskt avancerade system kan vara att söka minimera behoven av t.ex. halvledare genom att stödja upphandling och viss lagring av sådana produkter i närtid.

Inom befolkningsskydd och räddningstjänst kan insatser inom den kommunala räddningstjänsten liksom översyn av tillgänglighet i våra skyddsrum ge viss effekt för att tydligare möta kravet att skydda civilbefolkningen.

Ett principbeslut om att genomföra de förslag som togs fram av Barbro Holmbergs utredning skulle frigöra planeringsmöjligheter inom viktiga samhällssektorer och kunna leda till att civilområden och länsstyrelser, regioner och kommuner kan komma i gång snabbt med viktig planering. Beslut från regeringens sida, bl a i form av en förordning om hur planeringen bör inriktas, behöver därför också tas fram i närtid.

Författaren är tidigare generaldirektör, riksdagsledamot och reservofficer. Han är ledamot av KKrVA.
Bildkälla: Shutterstock.com

Mer av samma skribent