av Ingolf Kiesow
”Lysekina”- det namnet gav Göteborgshumorn till ett kinesiskt utspel i slutet av 2017 om en jättehamn i Lysekil, kapabel att hantera 3 miljoner containers om året, med anslutande vägar och järnvägar och en bro över Brofjorden. Förslaget väckte snabbt kritik. En av anledningarna var en försvarsaspekt. Det finns inte en enda örlogsstation på Västkusten. Att låta en storhamn med ett så strategiskt läge byggas och drivas av företag från ett land, som bedriver ett intimt militärt samarbete med den enda makt som vi betraktar som en möjlig angripare, nämligen Ryssland, ansågs orimligt av vissa kritiker. Debatten väckte ett intresse utomlands, både i Väst och i Asien.
Projektförslaget drogs tillbaka i januari 2018. Ingen förklaring gavs. De flesta gissningarna i media gick ut på att lönsamhetskalkyler hade visat för dåliga utsikter. Kritiken av försvarsproblemet lyftes fram av andra. Anhängare av förslaget avfärdade det militära problemet med att företag inte låter sig manipuleras av sin stat; De ser bara till lönsamheten. Att vi en dag skulle vakna upp till att stridsvagnar, robotramper och ”små gröna män” skulle välla ut ur containers i Lysekil och spridas över Bohuslän behandlades som en orimlig tanke.
Lysekils-projektet togs på allvar av kommunstyrelsen, och förhandlingar om en förstudie hade inletts. Förslaget kan fortfarande komma tillbaka. Projektet angavs nämligen vara en del av det kinesiska så kallade BRI-initiativet (”Belt and Road Initiative”), som innebär att man skall skapa transportleder från Kina till Europa och Nordafrika både till lands och till sjöss. Enorma investeringar skall göras i infrastruktur på vägen till lands och i hamnar längs lederna till sjöss.
Störst uppmärksamhet har den södra sjövägen fått. Det beror delvis på att samarbetet med Ryssland är så mångsidigt och intimt att det inte får lika mycket publicitet, men stora resurser läggs också ned på den norra leden. Järnvägar genom och i Ryssland samt investeringar i hamnar längs den så kallade norra ishavsrutten, såsom Vladivostok, Archangelsk och Murmansk i Ryssland skall underlätta transporterna under hela året. Under sommarhalvåret skall de möjliggöra direkttransporter genom ishavet. Finska finansintressen förhandlar med kinesiska företag om järnvägstransporter från Kirkenes i Norge till Rovanjemi i Finland och därifrån vidare till de baltiska länderna och Östeuropa. Det kinesiska rederiet COSCO har inlett samarbete med norska Henriksen Shipping om utnyttjande av hamnen i Kirkenes. Kinesiska företag har försökt köpa gamla nedlagda örlogshamnar i Fårösund i Sverige och Gronnedal på Grönland, men stött på patrull från respektive försvarsmakter. Det är sannolikt att Lysekil inte var slutet på Kinas framstötar. Den svenska västkusten kan räkna med fortsatt intresse från kinesiska företag. Det gör att frågan om de kinesiska företagarnas ställning i förhållande till sin stat bör granskas och besvaras.
Censur och kontroll
Det var många som trodde att den ekonomiska liberaliseringen och öppningen av den kinesiska marknaden under 1990-talet skulle medföra en demokratisering av samhället. Myndigheternas kontroll av medborgarna minskades också, relativt spontana samtal kunde ske mellan medborgarna och kunde även beröra tidigare tabubelagda ämnen. Mest märktes skillnaden i att kineser använde datorer och mobiltelefoner för att informera sig om omvärlden och utbyta åsikter.
I och med att Xi Jinping kom till makten började en åtstramning att märkas. Det blev svårare för kineser att resa utomlands, nyckelord om politiskt känsliga frågor blockerades på nätet, och disciplinära åtgärder blev allt vanligare och drabbade ofta oliktänkande inom partiet.
Under de senaste två åren har omfattande utrensningar gjorts för att få bukt med den utbredda korruptionen. Det har kombinerats med åtgärder mot oliktänkande. Mängder av politiska pekpinnar publicerades för att informera opinion och media om vad som är politiskt korrekt i olika frågor, särskilt vad Xi Jinping har sagt om den saken. Media har tillhållits att noga rätta sig efter dessa riktlinjer. Xi har själv gjort välpublicerade besök på de viktigaste redaktionerna och talat om vikten av att media fullgör sin uppgift att vara organ för partiet, publicera ”rätt” nyheter och framställa landet i en fördelaktig dager.
År 2017 fastställde högsta domstolens ordförande att domstolarnas domar inte är sista ordet. I alla frågor kan partiet ta över avgörandet. Domare varnades för att sprida ”falska föreställningar” om ett oberoende domstolsväsende. (https://www.reuters.com/article/us-china-policy-law/chinas-top-judge-warns-courts-on-judicial-independence-idUSKBN14Z07B)Efter partikongressen 2017 har den ideologiska kontrollen av undervisning och lärare vid universitet och högskolor skärpts. Xi Jinpings skrifter skall studeras, och utländskt inflytande skall utestängas och motverkas så mycket som möjligt.
Övervakningskameror har satts upp på miljontals offentliga platser, järnvägs- och busstationer, affärer och bankkontor. Kina har utvecklat ett sofistikerat system för datoriserad ansiktsigenkänning, och det talas om att detta skall kombineras med ett ”Social Credit System” för att ”förhindra terrorism”. (https://www.theguardian.com/world/2017/sep/01/facial-recognition-china-beer-festival)
Övervakningen har utvidgats till att även omfatta kineser i utlandet. Regimkritiska författare och bokförläggare har fängslats utomlands av särskilda agenter, förts till Kina och dömts till fängelsestraff. Spioner infiltreras vid utländska universitet och högskolor och rapporterar om kineser, som bedriver ”otillåten” kritik av sitt hemland. ([1] http://www.abc.net.au/news/2017-10-15/chinese-intrusion-on-western-universities-sparks-action/9048456)Utländska tidningar och förlag tvingas att blockera ”farliga” ord och ta bort misshagliga publikationer från sina försäljningslistor för den kinesiska marknaden. (https://www.ft.com/content/2d195ffc-be2e-11e7-b8a3-38a6e068f464)
Nationalistisk agenda för kinesiska företag
”State Council” (ungefär Kinas regering) utfärdade 2017 tillsammans med kommunistpartiets centralkommitté nya riktlinjer att följas av Kinas företagare. Deras första plikt skall vara att agera i patriotisk anda samtidigt som myndigheterna skall skapa bra villkor för företagande. Det innebär att vid verksamhet utomlands skall de kinesiska företagen se till att Kinas intressen sätts främst, vilket också innebär att utländska intressen ges en lägre dignitet. Samtidigt som man säger att banden skall stärkas mellan företagarna och myndigheterna förstärker man övervakningen av medborgarna, inklusive företagarna. (https://www.bloomberg.com/news/articles/2017-09-26/china-tells-entrepreneurs-they-must-put-patriotism-over-profit)
”Socialt kreditsystem”
De flesta av de omkring 400 miljoner personer som använder datorer och mobiltelefoner för att göra sina betalningar har införts i register, där uppgifter förs in om hur betalningarna sköts, om de går till utlandet etc. Systemet är under utveckling med syfte att år 2020 ha ett komplett ”Social Credit System” och sägs på sikt komma att omfatta hela befolkningen och även omfatta annan information som registreras hos myndigheterna, såsom eventuella förseelser, brott och sjukdomar. Registreringen kan redan ge påföljder. Det rapporteras att kineser har vägrats utresetillstånd för att betalningsanmärkning förekommer i registret.
Ett av de åtta storföretag i Kina som bedriver experimentverksamhet på uppdrag av staten har avslöjat hur det ”sociala kreditsystemet” planeras gå till i praktiken. Data på fem olika områden skall samlas in, nämligen ”tillförlitlighet, säkerhet, förmögenhet, konsumtion och sociala nätverk”. Varje individ tilldelas sedan ett värde mellan 300 och 850 poäng. Individer med höga poäng får privilegier, som nekas personer med låga poäng, exempelvis kontantlån och konsumtionskrediter. (http://www.scmp.com/week-asia/opinion/article/2131737/chinas-credit-ratings-plan-social-media-medium-social-control) . Det är sådana system, som skall sammankopplas med det statliga ”sociala kreditsystemet”.
Partikontroll över företagens operativa verksamhet
Ett övervakningssystem över företagens verksamhet har väckt hot om avveckling av utländska företags verksamhet i Kina, öppet av den tyska handelskammaren i Beijing och antydningsvis av dess amerikanska motsvarighet. Problemet är att kommunistpartiet kräver att alla företag i Kina, som har flera än tre partimedlemmar anställda skall bilda en särskild parti-cell inom företaget, som skall beredas insyn. 68 procent av alla privatägda företag i Kina sägs ha fogat sig i dessa krav, och en ännu högre andel av de utlandsägda.( https://www.cnbc.com/2017/11/29/german-trade-body-warns-firms-may-pull-out-of-china-over-communist-party-pressure.html) Under senare år har påtryckningarna från partiet även gått ut på att man skall ändra på bolagsordningen så att en representant för parti-cellen skall vara styrelsens ordförande. (https://www.reuters.com/article/us-china-congress-companies/exclusive-in-china-the-partys-push-for-influence-inside-foreign-firms-stirs-fears-idUSKCN1B40JU) Dessa problem har ännu inte behandlats på mellanstatlig nivå, men antydningar börjar förekomma om att de anses så allvarliga att de kan komma att tas upp. (https://www.washingtonpost.com/world/asia_pacific/command-and-control-chinas-communist-party-extends-reach-into-foreign-companies/2018/01/28/cd49ffa6-fc57-11e7-9b5d-bbf0da31214d_story.html?utm_term=.c07bbe948fcf)
Är kinesiska företag utomlands att anses som instrument åt staten?
Det är mycket möjligt och till och med sannolikt att Lysekils-projektet drogs tillbaka av lönsamhetsskäl. Svensk efterfrågan på containertransporter in och ut ur riket beräknades av svenska experter till en bråkdel av den sammanlagda kapacitet som skulle bli resultatet av det kinesiska projektet. Kanske ingick det i större planer, som berör hela Europa, men frågan är ändå vilka de militära konsekvenserna skulle ha blivit. Skulle hamnen ha kunnat utnyttjas för ett militärt angrepp på Sverige? Att privata eller statliga kinesiska företag skulle dra sig för att låta sig utnyttjas av staten för andra ändamål än kommersiella är ett argument som i alla fall torde kunna avfärdas utan vidare diskussion. Vi har att göra med ett land, som har en möjlighet att utöva kontroll över sina mänskliga och materiella resurser på ett helt annat sätt än andra länder – och som arbetar hårt och målmedvetet på att förstärka denna kontroll.
Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.
