Otillbörlig informationspåverkan är ett växande hot mot svensk säkerhet, och som tidigare beskrivits använder främmande makt och dess mellanhänder en rad metoder för att försöka påverka oss. I min första artikel (om informationsmiljön) tydliggjordes att påverkan kan ske i alla dimensioner av informationsmiljön (fysisk, information och kognition). I den andra artikeln (om informationspåverkan) beskrevs att symbolhandlingar såsom ”koranbränningar” kan få multipla effekter, vilket gör att hanteringsprocesser måste omfatta samtliga delar av informationsmiljön. I denna text diskuteras de utmaningar som kan uppstå vid identifiering och tillskrivning av främmande makts påverkansförsök samt hur samhället kan förbereda sig för att möta dessa hot.
I en demokrati är det både naturligt och önskvärt att människor uttrycker åsikter och deltar i den offentliga debatten. Otillbörlig informationspåverkan sker när kommunikationen avsiktligt vilseleder, med syfte att undergräva demokratiska processer, och stöds av främmande makt med dolda intentioner. En diskussion kan börja som en legitim debatt, men omvandlas till otillbörlig informationspåverkan om till exempel främmande makt lägger sig i. De otydliga gränserna mellan legitim opinionsbildning och otillbörlig informationspåverkan, tillsammans med svårigheten att fastställa vem som ligger bakom en viss aktivitet, gör dessa utmaningar ännu större.
En av de största utmaningarna i arbetet mot otillbörlig påverkan är attribuering – att identifiera och bevisa vem som ligger bakom en viss aktivitet eller kampanj. Detta kan liknas vid ett pussel där alla bitar inte alltid är synliga, och där hotaktörer kan använda avancerade tekniker för att dölja sina spår. När flera tekniker kombineras i samordnade kampanjer, kan det bli ännu svårare att tillskriva ansvaret till en specifik aktör. Denna problematik är inte bara teoretisk utan något som jag själv stött på under arbetet med studien om informationspåverkan mot en svensk vapenmyndighet (FOI-rapporten: ”Fejkad nyhet”). En misslyckad attribuering kan fördröja snabba och effektiva motreaktioner, vilket ger den falska informationen tid att sprida sig och potentiellt orsaka skada på det demokratiska samtalet.
För att stärka Sveriges motståndskraft mot otillbörlig informationspåverkan inrättades Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) i januari 2022. Myndighetens uppdrag är att skydda samhället mot informationshot som kan underminera landets säkerhet och demokrati. MPF är organiserad i tre avdelningar: administrativ, förmågehöjande och operativ. Den operativa avdelningen ansvarar för att identifiera, analysera och lämna stöd till samhällsaktörer i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan. En stor utmaning för MPF och underrättelsemyndigheterna torde vara att avgöra om hotet kommer från en yttre eller inre aktör, särskilt när främmande makt döljer sin inblandning genom mellanhänder.
En väl genomförd påverkanskampanj kan vara så subtil att den antingen inte avslöjas alls eller upptäcks först långt efter att skadan redan skett. En sådan kampanj kan vara svår att detektera och ännu svårare att spåra till en specifik hotaktör. Detta placerar MPF och andra aktörer i utmanande situationer, eftersom det kan ta tid att fastställa vem som ligger bakom något inträffat. Denna tidsfördröjning kan försvåra snabba och effektiva motreaktioner, vilket i sin tur kan ge desinformationen tid att få fäste och på så vis undergräva det demokratiska samtalet och orsaka långvarig skada.
Som ett svar på dessa utmaningar har MPF bland annat utvecklat en handbok för att hjälpa organisationer att rusta sig mot hotet från otillbörlig informationspåverkan. Handboken är tänkt att användas för att skapa förståelse för hotaktörernas metoder samt att hjälpa till i val av bemötandestrategier. Handboken kan således vara till hjälp för att identifiera potentiella hot i den kontinuerliga omvärldsbevakning som organisationer har. När ett hot sedan upptäcks kan responsen anpassas till situationen, för att på så vis motverka felaktiga narrativ och därmed undvika missförstånd bland svenska målgrupper.
Myndigheten för psykologiskt försvar spelar en viktig roll, men ingen enskild aktör kan skydda vår demokrati på egen hand. Det är genom samarbete mellan myndigheter, organisationer, företag och medborgare som vi bäst kan rusta oss mot dessa hot. Regeringen (2024) betonar att en välutbildad befolkning skapar ett kraftfullt motstånd mot påverkansförsök och desinformation, vilket också stärker det demokratiska samtalet. Att skydda det öppna samhället kräver att vi alla deltar som försvarare av sanningen och aktivt motverkar de krafter som försöker manipulera den.
Otillbörlig informationspåverkan är inte ett hot som kommer att försvinna – det är snarare ett fenomen som ständigt anpassar sig och utgör en fortsatt risk för vår demokrati. Samtidigt som svenska myndigheter fokuserar på att möta yttre informationshot, behövs en bredare diskussion om hur vi kan stärka vår långsiktiga beredskap mot denna typ av påverkan. Genom att öka vår motståndskraft och vara vaksamma på hoten mot demokratin kan vi tillsammans värna det öppna samhället som är grunden för vår frihet och trygghet.
