Av Johan Wiktorin
Under gårdagen kom nyheten att flygingenjören Björn SNU (Second name unknown), som driver bloggen Chefsingenjören blivit uppsagd av Försvarsmakten sedan han inte skrivit ja utan reservationer i det avtal om internationell arbetsskyldighet som anställda fått teckna på. Jag har tidigare berört ämnet om internationell arbetsskyldighet. Ironiskt nog var han i förra veckan i Holland under slutfasen av sin utbildning för en stabsbefattning i Afghanistan. Försvarsmakten har varit tydlig med sina avsikter i frågan, men uppvisar ingen större känsla när Björn i ett SMS via HRC från Personaldirektören får veta att han ska bli meddelad beslut om uppsägning vid ett möte, dvs han blir i praktiken meddelad uppsägning via SMS. Björn får möjlighet att ändra sig, men vill ha ett avtal om regler innan han ändrar sig. Historiskt har Försvarsmakten generellt uppvisat ett bra beteende mot sina anställda när det gäller kommenderingar, men då har det gällt inom landet.
Det blir mer tragiskt när han får besked om att han skall sägas upp från Utlandsstyrkan också, som ju har ett eget lagrum till årsskiftet. Enligt Björn avser arbetsgivaren driva frågan till FPAN (sic!) förebärandes personliga skäl och arbetsbrist. Arbetsbrist i en befattning som Björn enligt uppgift är ensam om. I en gemensam operation inom ISAF på en gemensam CIMIC-funktion som skall stödja de militära operationerna, så väljer vi att dra tillbaka vår man på posten. Vem skall nu ta den posten? Någon som skrivit på avtalet, men inte är utbildad, eller ett partnerland eller lämnar vi walk-over? Björn kan inte frivillgt åka till Afghanistan för vårt gemensamma bästa för att han vill ha ett reglerat avtal i den händelse arbetsgivaren skickar honom på en annan insats i framtiden.
Hela situationen påminner om den japanske hockeyspelaren som i en OS (eller VM)-match gör mål och är överlycklig till dess att han upptäcker att han överlistat sin egen målvakt. Vad hände med Alla skall med?
Inlägg förutom Chefsingenjören med massor av kommentarer på: Wiseman Peter Hammarberg Morgonsur Väpnaren
Expressen
Kan den som känner till Chefsingenjörens öde två sina händer? Bör försvaret av Sverige även fortsättningsvis anförtros densamme som idag?
Så länge som stats- och försvarsminister har fortsatt obrutet förtroende för sin myndighetschef, så händer naturligtvis mycket lite om ens något. Betänk dock att moderata statsråd ej visade fördragssamhet med förre rikspolischefen och ej heller SIDA-chefen. Det går således att under lagarna för de politiskt ansvariga att avsätta även ÖB!
Och även en infinitesimal förbättring är trots allt en förbättring, så återinsätt förre ÖB!
H.Syréns stora tillgång är att han numera har personlig erfarenhet av att ha tvingats verka under lagar och regler. Därtill har han vidgat sina referensramar genom att förvärva förmågan att tillgodogöra sig kunskap på ett nytt språk.
Dessutom är han den som en gång i tiden stod upp för sin personal på MUST gentemot den dåvararande överbefälhavaren. Han vet vilka och metoderna för att ro hem den svenska särlösningen HKP 14.
En myndighetschef som mist en aldrig så liten del av utvägen att spela okunnig och förneka uppenbara förhållanden är en icke föraktlig vinst.
Han har säkert också tillägnat sig alla ”Lessons learnt” efter NBG 08? Så med H.Syrén åter vid rodret får NBG 11 gynnsamaste möjliga förutsättningar för att lyckas under sin beredskap och eventuella insats.
Vid senaste ÖB chefsmöte lovades dyrt och heligt att FML hädanefter aktivt skulle driva sina ståndpunkter och intressen i bloggosfären. Det är dags nu att komma ut på banan!
Bäste JOHAN
Med Din bakgrund borde Du kanske komma ihåg begreppet ”Utan spaning ingen aning”. Med tanke på denna bloggs bredd och kvalité tycker jag det är onödigt att bara ge en ensidig bild i ett krig där det dessutom bara finns förlorare. HKV PERSS version om den skulle komma fram ger nog ett perspektiv för mer balanserade kommentarer.
Vi officerare vill genom OF ha mer betalt och mer detaljregelrat avtal för tjänstgöring utomlands. Vi har ju ett ganska bra avtal. Som dessutom skall enligt plan omförhandlas.Är det någon som känner sig tvingad till fler utlandstjänstgöringar än han/hon vill?
Ett tidigare bättre samarbete från OF:s sida med Arbetsgivaren hade kunnat undvika det tråkiga med att CI blir uppsagd.
“It pays to know the enemy – not least because at some time you may have the opportunity to turn him into a friend.” Margaret Thatcher
Personalförsörjning och arbetsbrist…
Som lekman på området är det när man läser kap. 54 Arbetsskyldighet, sid 171-179 i betänkandet av utredningen om försvarsmaktens framtida personalförsörjning (SOU 2010:86), inte utan att man blir påtagligt fundersam över rådande rättsläge.
Har, så länge det de facto ännu inte existerar några nya anställningsavtal med internationell arbetsskyldighet inkluderad, försvaret något lagligt stöd för uppsägning av de anställda som inte svarat, svarat nej eller svarat ja med förbehåll på den intresseenkät som överbefälhavaren – mitt i sommarens värmebölja – lät skicka hem till de individer som ansågs vara anställda av myndigheten?
Det förefaller i enlighet med utredarens resonemang inte på något sätt vara självklart.
@Huginn og Muninn. Jag försöker så gott jag kan ge en balanserad bild. Visst bygger den till stor del på Björns uppgifter, men andra människor lämnar också annan information om skeendet vid sidan om. Det är en fråga om källvärdering och sakriktighet. Jag välkomnar bidrag som motsäger Björns version, och tvekar inte att göra en rättelse vid behov. Du har rätt i att det bara finns förlorare i detta, och dina bägge citat ska jag tänka extra mycket på närmaste tiden.
@Huginn og Muninn:
Vi är en hel del inom FM som faktiskt är oroliga för att det kommer att bli alldeles för många insatser efter obligatoriereformen. Det finns en och annan flaskhalsbefattning i US. Allt är inte bara skytte och spaning förstår du…