Det finns ett samtal mellan fältmarskalk Montgomery och professor Lord Taylor, tillgängligt även på nätet, som ger viktiga synpunkter på ledarskap, alltifrån låg nivå till världspolitik.
Lord Taylor frågar Montgomery om hur han varit som människa under sitt framgångsrika liv. Han svarar: ”Jag har alltid varit en rebell.” Detta ger en aspekt av hur människor fungerar i en organisation. Den rebell, som Montgomery var, ville alltid mer för sin uppgift och för hela organisationen. De välanpassade, som alltid böjer sig och alltid följer order, blir aldrig segrare. Ibland kan de till och med bli katastrofala. Den rebell, som en gång var plutonchefen och kompanichefen Montgomery, var svårhanterlig, och han hade chefer som ville stoppa hans karriär.
Men han hade också chefer, som förstod potentialen hos en rebell, som vill mer för hela organisationen och för de män han har under sig. Det är sådana chefer som får fram segrare.
Lord Taylor frågar vilka riktlinjer man skall ha som ledare. Montgomery svarar: ”Man måste övervinna sig själv.” Han använder ordet conquer, som egentligen betyder erövra. Vad avser han med detta? Att erövra sig själv innebär att ta makten över sin själviskhet.
Lyckas man med det är det inte längre det egna jagets preferenser, som styr. Det är inte väsentligt vad jag själv tjänar på, vad som gagnar min karriär, vad som är angenämt för mig själv. När man har besegrat allt detta inom sig själv, då är man beredd att leda andra. Då är det uppgiften som står i centrum, och med uppgiften blir de människor man skall leda det stora ansvaret.
Montgomery säger: ”Soldaterna märker det.” Man kan som ledare tro att den ställning man har skyddar från insyn. Det är tvärtom, de som skall ledas genomskådar med radarblick de innersta motiven och drivkrafterna. Det är först den som har övervunnit sig själv, som kan få det som är helt avgörande för ledarskapet, förtroendet. Montgomery säger: ”Har du övervunnit dig själv, då följer de dig.”
Montgomery blev soldat i den brittiska armé som hade utkämpat boerkriget, det var en armé som till stor del bestod av fattiga män, som där sökte en utväg ur misär. Huvudlinjen var enkla, noggrant inövade rutiner. I kampen mot boernas initiativförmåga och obändiga frihetsvilja hade de gång på gång visat sin underlägsenhet. Det första världskriget med denna armé blev segerrikt men traumatiskt med oerhörda förluster. Chocken präglar än idag brittisk verklighet. Det var i denna armé som Montgomery gjorde sina avgörande erfarenheter.
Lord Taylor frågar om hur de erfarenheterna tedde sig i mötet med den nya armé som växte fram under andra världskriget. Montgomery svarar: ”Det var helt annorlunda. Nu hade vi välutbildade män, som kunde tänka själva och ställa frågor, som de ville ha svar på.” Här visar Montgomery på en viktig sida av ledarskapet, att förstå de människor man skall leda och anpassa sitt ledarskap efter dem.
Montgomery säger: ”Man måste ha folk med sig.” Det är just de människor man har framför sig som man skall ha med sig, inte de människor man helst ville ha. Och för att få människor med sig måste man möta dem. Det måste bli relationer. Detta är en viktig sida av Montgomerys ledarskap. Han mötte soldaterna personligen, han utvecklade en personlig stil, som gjorde att han omedelbart blev igenkänd även på håll. Han blev en symbolperson för sina förband, sin armé.
En chef kan visserligen ha motiv för att säga att han inte har tid, inte orkar eller inte ens bör lägga kraft på den personliga närvaron överallt. Men det handlar om prioritering, det är en fråga om vad som har värde. Montgomery visste att relation är förutsättningen för förtroende och att förtroende är nyckeln till framgång. Men relation förutsätter fysisk närvaro. Man kan förmedla order, appeller, information, planer genom papper, radio, TV, nätet, men varje led som står emellan avsändaren och mottagaren är en försvagning av budskapet. Framförallt är det så, därför att mottagaren inte har någon möjlighet att göra sig hörd. Detta gäller även i det fysiska mötet.
Montgomery höll ingalunda monologer i sina möten med soldaterna. Hans attityd var på en gång bestämd och avspänd: ”Let’s have a look at one another!”
Ingen segrare segrar på egen hand. Också den främste fältherre är insatt i ett större sammanhang. Lord Taylor tar också upp denna fråga med Montgomery. Vilket var hans större sammanhang, vilka var förutsättningarna för hans segrar? Montgomerys svar var enkelt: ”Man måste kontrollera handelsvägarna.” Det är tillgången till handelsvägarna som ger segraren de förutsättningar som är oundgängliga för framgång.
Glubb Pasha, befälhavare för the Arab Legion, sade detsamma om korsriddarna, när de förlorade sjöherraväldet var deras nederlag oundvikligt. Detsamma gällde även i Norden: Utan Sverige och Tyskland som handelspartners hade vinterkriget inte kunnat utkämpas av Finland. Den svenska flygplansproduktionen 1939-1945 hade varit meningslös utan tillgång till legeringsmetallen molybden, som inte finns i Sverige.
Montgomerys svar på frågan om segerns förutsättningar visar på att varje framgångsrikt ledarskap endast är en liten del av ett stort sammanhang. Men det är först när ledaren övervunnit sig själv som han ser sammanhangen och kan rätt använda dem.
