Afghanistan NGO Safety Office (ANSO) kom igår med sin års- och kvartalsrapport om 2010 och det sista kvartalet. Organisationen som finansieras av EU, norska UD och den schweiziska biståndsmyndigheten har leverarat stringenta rapporter om säkerhetsläget i hela Afghanistan sedan 2007.

I rapporten redovisas en kraftig ökning under 2010 av det totala antalet attacker i de provinser som ingår i PRT MeS område. ANSO räknar de attacker som väpnade motståndsgrupper tar initiativet till (skjuter först). Kriminella närverks attacker ingår inte i statistiken. De provinser där vi ansvarar för säkerheten har tidigare beskrivits som relativt stabila, så ökningen sker från en låg nivå. Enligt en analys av ANSO, så förvärras säkerheten klart negativt i Balkh, Jowzjan och Sar-e-Pol.

Jag har gått tillbaka i ANSO:s redovisningar och sammanställt antalet attacker i PRT MeS fyra provinser under de fyra åren statistiken täcker. 2007 – 11 st; 2008 – 57; 2009 – 168; 2010 – 358 attacker. Antalet har alltså stigit kraftigt. Om trenden håller i sig kommer vi ha två attacker per dag i vårt område under 2011 mot en i månaden under 2007. Jag bedömer den mest oroande utvecklingen ske i Sar-e-Pol, något jag skrivit om tidigare.

ANSO ger också ut rapporter med mer detaljer varannan vecka. I den senaste som omfattar perioden 1 – 15 januari står det bland annat om läget väster om Mazar-e-Sharif kopplat till operation Ebtekar.

”As mentioned in previous reports, although the security situation along the Ring Road remains calm for the time being, with no significant clashes being reported, none of the key AOG (Armed Opposition Group – red anm) leaders have been ‘removed’ during the operation, indicating that the vast majority of fighters migrated towards neighbouring areas, a common AOG tactic when faced with uneven tactical odds. A concurrent return of AOG elements to Chimtal and Chahar Bolak during the downscale of security forces in the area along with a concomitant renewal of AOG/ACG (Armed Criminal Group – red anm) can be anticipated in the short term.”

Lite tidigare står också om angående operation Ebtekar: ”As the bulk of ANA and ANP units have already withdrawn from the area, ANSF is reportedly handing over the responsibility for the area to local militia forces.” Om afghanska säkerhetsstyrkor lämnar över kontrollen till lokala miliser bådar det inte gott. De så kallade arbaki är inget annat än väpnade banditer. En del av dessa kan dessutom numera vara avlönade i det nya programmet Afghan Local Police (ALP). Programmet som är det fjärde liknande projektet bygger på idén att försvara sin bygd och samtidigt råda bot på arbetslösheten. De får ingen träning och är odisciplinerade. Sammanlagt ska 10000 man ingå i ALP som alltså är sämre än ANP. Enligt min kunskap stödjer Sverige inte ALP-projektet.

Att dessa under sken av legitimitet från afghanska myndigheter kan utöva makt underminerar de ansträngningar som våra trupper gör i ett alltför stort område. De blandade etniciteterna i PRT MeS område förstärker dessutom den negativa karaktären av ALP-programmet. Samtidigt kommer fler varningstecken på att de gamla krigsherrarna förbereder sig på en ny och öppen kraftmätning med talibanerna genom att köpa vapen och gräva fram gamla förråd.

2011 blir ett långt år.

DN

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare