Utan större uppmärksamhet publicerade FOI i förra veckan Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2011. Detta är den sjätte bedömningen sedan Försvarsdepartementet lade ut denna beställning för första gången 1998. Redaktör är FOI-medarbetaren, och Akademiledamoten Carolina Vendil Pallin. Det är onekligen en mycket intressant rapport med mycket kunskap. Bedömningen är att den ryska krigsmakten fortfarande två till fem år framåt kommer att vara under stark omstrukturering, och kan därmed till del negativt påverkad av denna. Nyckelmeningen, själva essensen i rapporten är:

”Om den ryska politiska och militära ledningen lyckas driva denna process framåt kan landets sammantagna militära förmåga komma att höjas avsevärt redan fram mot år 2020.”

Dessa skillnader mellan kortsiktigt och långsiktigt perspektiv har F&S uppmärksammat flera gånger tidigare, även om jag tenderar till att inte sträcka ut nedgången så länge. Det finns en svag negation i FOI formulering mellan ”2-5 år nedgång” och ”höjas avsevärt redan mot 2020”.

Det är framförallt i kapitel 8 om Försvarsekonomi som de långsiktiga perspektiven blir tydligast. Med en BNP-andel kring 4,5 % enligt SIPRI (Sverige 1,1%?) och en tillväxt kring 4-5 % varje år sticker den ackumulerade summan iväg. Materielanskaffningsbudgeten ligger med variationer kring 50 % av anslagen (Sverige 5-10 %). Medan Ryssland satsar på 70 % modern materiel år 2020, så är risken stor att vi står inför en omsättning av 70 % av materielen. Nu kommer den ryska upprustningen från låg nivå och det finns stora korruptions- och strukturproblem, så FOI bedömning ger intryck att vara relevant.

På sidorna 157-158 finns en uppräkning av kända beställningar. När det gäller flyg- och luftförsvarssystem 2020 är det intressant att jämföra den med den intervju som genomfördes nyligen av ryska magasinet HBO (NVO) med ryske flygvapenchefen, generalöverste Alexander Zelin.

I den extremt långa intervjun hinner Zelin med att gå igenom hela sitt område i detalj. Med reservation för att vissa uttalanden kan vara politiska för att påverka det inre beslutsfattandet och implementeringen av redan fattade beslut utgör texten en intressant källa.

När det gäller de mest uppmärksammade flygplanen ligger FOI något över Zelin. Antalet PAK- FA anges till 60 (FOI 70) medan Su-35S nämns lite osäkrare som ”kring 100” (FOI 96). När det gäller tung attack ligger FOI en bit under. Generalöversten anger 120 Su-34 (FOI ”upp till 100) och två divisioner uppgraderade Su-24 som saknas i FOI tabell.

På jaktsidan fyller den ryske flygvapenchefen i FOI frågetecken om MiG-31. Den skall enligt honom finnas i 100 exemplar i olika uppgraderade versioner.

På transportsidan varierar tidsperspektiven mellan Alexander Zelin och FOI. Generalöversten anger ett mål på 300 transportflygplan av olika typer, men har ett 20-årigt perspektiv till skillnad från FOI som anger ungefär hälften så många till 2020 i kända beställningar. Den ryske flygvapenchefen anger att kravet är att kunna förflytta en brigad med all materiel inom federationen eller till andra länder i ett lyft. Det är ett väldigt intressant perspektiv, och FOI fångar upp delar av det i sin rapport där författarna anger transportflyget som ett av de mest prioriterade områdena.

Den ryske flygvapenchefen anger att totalt producerade luftstridskrafterna 340000 flygtimmar under 2011. Kraven på flygförarna är 130 timmar per år, men just nu når man bara 50-130 timmar, bland annat beroende på reservdelsbrist. I genomsnitt finns det överslagsmässigt 1,5 besättningar per flygplan.

På helikoptersidan finns samma fenomen som med transportflyget. FOI ligger ungefär på hälften (~ 500) av antalet som Alexander Zelin nämner (1000 ex av olika typer). Jag kan inte läsa ut vilket tidsperspektiv han nämner dessa i. FOI siffra är också här till 2020. Generalöversten tar också upp en typ som inte förekommer i FOI tabell, nämligen Mi-38 som storleksmässigt ligger mellan Mi-8 och den enorma Mi-26 som finns i den ryska arsenalen.

Intervjun avhandlar naturligtvis också luftvärn, men utan några som helst kvantifieringar. Här vet vi sedan tidigare att den västliga riktningen är prioriterad ur luftförsvarssynvinkel, eftersom NATO operationsriktning vid en väpnad konflikt skulle vara där. För svensk del innebär det minskade möjligheter att operera på ett eftersträvansvärt offensivt sätt i närområdet, eftersom de ryska resurserna är både kvalificerade och omfattande på luftvärnssidan.

Jag rekommenderar några nedslag i den kvalificerade rapport som FOI producerat och som bildar bottenplatta för resonemang om den svenska försvarsutvecklingen intill 2025. Om…kan….militära förmåga…höjas avsevärt redan…mot år 2020.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare