Litauens försvarsminister Rasa Juknevičienė väckte visst uppseende häromdagen när hon anklagade Ryssland för ha taktiska kärnvapen i Kaliningrad (systemet nämns inte med namn, men det är antagligen Iskander – red anm). Det var i en radiointervju i litauisk radio hon fällde dessa kommentarer och där hon också tog avstånd från tanken på flanker i det nya CFE-avtalet som det är meningen att man nu ska förhandla fram. Ryssland förnekade i november 2010 att man hade taktiska kärnvapen i Kaliningrad.
Få har bättre position än Litauen när det gäller kunskaper om Kaliningrad. Jag lutar åt att det är en definitionsfråga dvs. att det finns förberedelser gjorda och delar av systemet på plats. Med nyskrivet START-avtal och pågående förhandlingar om gemensamt robotförsvar vore det ologiskt av Ryssland att tillföra Iskander i full skala till Kalingrad, det skulle innebära att man avsade sig ett framtida eskalationsutrymme i två steg. Först en avsiktsförklaring och sen en aktivering/tillförsel. Från Kalingrad når Iskander flyg- och flottbaser i sydöstra Sverige samt Gotland.
Enligt RIA Novosti uppgav en talesman för det ryska försvarsdepartementet att de två första Mistralfartygen förväntas bli en del av Stilla Havsflottan för att vara en del av skyddet av öguppen Kurilerna. President Medvedev beordrade dessutom att öarnas försvar ska förstärkas och förses med nya vapen samtidigt som infrastrukturen byggs ut.
Uttalandet verkar rimligt, eftersom utvecklingen också drivs av japanska intressen. Dessa är väldigt tydliga, Kurilerna tillhör Japan. När de fyra fartygen är byggda, så kommer antagligen Östersjöflottan vara den enda som inte har Mistral. Det vore bättre om vi la pannan i veck kring utväxten av ett integrerat ryskt luftförsvar (där Iskander och nya ytstridsfartyg kan vara en del) från Kaliningrad och statusen på luftlandsättningsdivisionerna istället.
Ryssland har befäst sitt samarbete med diktaturen Vitryssland. President Medvedev skrev igår under den lag som reglerar ekonomiskt och militärtekniskt samarbete mellan de bägge länderna i händelse av krig eller krigsfara. Lagen har tidigare antagits av den ryska duman.
Ett praktiskt steg i en slags solidaritetsförklaring till Vitryssland.
Det kan knappast vara en överraskning, att det finns taktiska kärnvapen i Kaliningradoblasten. Sedan ganska länge finns det ett förrådsområde strax utanför Baltijsk med Östersjömarinens kärnvapenbestyckade minor och torpeder och det finns väl kvar!
”När de fyra fartygen är byggda, så kommer antagligen Östersjöflottan vara den enda som inte har Mistral. Det vore bättre om vi la pannan i veck kring utväxten av ett integrerat ryskt luftförsvar (där Iskander och nya ytstridsfartyg kan vara en del) från Kaliningrad och statusen på luftlandsättningsdivisionerna istället.” Citat F&S, Johan Wiktorin?
Mistral är inte infrastrukturellt som gasledningen, det är logistiskt. Empiriskt vet vi att Ryssland är förmögna att flytta fartyg över stora ytor när de vill samla sina styrkor på ett speciellt ställe, de har gjort det förut vid Zapad 09. Det att de inte stationerar några Mistral endast i Östersjön gör det bara mer misstänksamt. Mistral kan landsätta stridsvagnar och andra hjul- och larvförsedda fordon på Gotland, i Baltikum och vid tyska kusten, ingen annanstans vid Östersjön eller Nordsjön (Norges kust) vad jag vet, men det är faktiskt upp till er att undersöka. Tyskland är inte ett troligt angreppsmål ändå. Då återstår Gotland och Baltikum, och Baltikum är med i Nato. Vi har tio stridsvagnar förrådsställda på Gotland, nyligen bestämde ÖB att de få stridsvagnar som finns på P7 här utanför Lund ska bort. Det är inte bra att avveckla, men mot en fiende som Danmark har vi inte mycket nytta av endast ett dussin stridsvagnar, enligt lärdomar som vi har dragit av vk2. Dessa stridsvagnar skulle göra mera nytta på Gotland. ”Dagny”, som pågick simultant med Zapad, visade att det svenska försvaret är mobilt, men det hade måhända inneburit förseningar med tio stridsvagnar på tio långtradare att transportera också, de står alltså bra på Gotland om de underhålls. Georgien är ett frågetecken för mig, kan man landstiga med fordon vid kusten där? Och vad med Kurilerna, vi ska väl inte bara köpa påståendet att Mistral endast skall användas där?
Roger Klang
@Roger. Du har helt rätt i att dessa fartyg kan flyttas vid behov. Men jag bedömer att dessa ändå kommer passa bättre i Stilla Havet och Svarta Havet, eftersom Ryssland har andra, mer angelägna intressen där. Att göra amfibieoperationer i dessa områden är genomförbart på många ställen. Min poäng är att Mistralargumentationen skymmer andra, mer bekymmersamma utvecklingar.
Ok, jag förstår, Johan. Men vad kan vi göra åt en inflygande missil mot Gotland från Kaliningrad? Jag tycker att du har rätt, vi bör diskutera motmedel mot detta mer, och jag hoppas att du/ni inte bara släpper ämnet efter detta inlägg, som det brukar gå! Visste du att Sverige inte har skrivit under några avtal mot svenska kärnvapen i form av taktiska kortdistansmissiler, bara ballistiska missiler? Allt upp till 500 km radie har vi rätt att beväpna oss med enligt vårt eget bläck. Men jag antar att du menar motmedel i form av luftvärn? Frågan är; hur stabila är ryssarna när det börjar hetta till, och vi bestämmer oss för att stå upp för oss själva? Jag antar att ni har en outtalad policy att ni ska vara så stabila som möjligt i bemötandet av det instabila Ryssland i hopp om att ryssarna inte ska använda sådana medel, eller låta sig provoceras av er till att göra något illavarslande, överhuvud taget? Ungefär som: ”Det har fungerat sedan vk2, så varför skulle det inte fungera i framtiden?” Och det är ett valitt argument. Men om vi ska modifiera ”En svensk tiger”, så följer med det en viss aggressivitet från vår sida, och därmed instabilitet i samspelet mellan Ryssland och Sverige, annars vore det bara som att skänka bort information till en möjlig fiende. Instabilitet kan leda till incidenter, men historiskt sett så har det inträffat incidenter i alla fall. Det minsta man kan begära av er, är att ni faktiskt för samtal med Ryssland där ni för fram den svenska synen på Iskander-saken och att vi kanske måste svara med egna kärnvapen. Vi måste bli en spelare!
Mvh Roger Klang
Vi kan se det enkelt – Svenska territoriets försvar hänger inte på Mistrals vara och icke vara i Baltiska havet.
För en landsättning i Sverige duger ro-ro lika bra. Ev med ett par mindre och äldre landstigningsfartyg eller luftlandsatta stridsfordon för att säkerställa säkerheten och avlastningshjälpsamheten i hamnen.
Jag är medveten om att ett eventuellt anskaffande av kärnvapen, och även det internationella samtalet, till största delen är en fråga för politikerna. Men jag ville bara ha sagt att ni bör influera politikerna, och inte tvärtom, för då slutar det bara i en total nedrustning! Jag vet att du som överstelöjtnant antagligen vet hur viktigt det är att sätta rätt person(lighet) på rätt plats. Att sätta en vapenvägrare som försvarsminister, även om han hävdar sig inte vara pascifist längre för karriärens skull, det leder till att han inte drar sitt lass. Han kommer aldrig att sluta tala om värdegrunden som det centrala och inte vapnen. Han bidrar, förmodligen omedvetet, till den totala nedrustningen. Det är ju enbart tack vare försvarsanställdas lite senkomna motstånd mot nedrustningsspiralen, som Tolgfors har stannat upp och nu står och stampar på samma plats, visserligen på en lägre nivå än när borgarna fick makten, men ändå inte så låg som den kunde ha varit. Egentligen så är det trycket ifrån omvärlden, stora inte direkt vänligt sinnade militärt mäktiga stater, som får oss att psykologiskt ta den väg vi har valt, utan att någon egentligen har kontroll över vår egen nedrustningssituation, eller direkt fattar beslut som är ämnade att nedrusta utan att modernisera. Man kan ta exemplet med dem tretton stridsvagnarna som ÖB avvecklade på P7 utanför Lund. Min gissning är att dem hamnade på Gotland, men om vi bortser från det så var det ett beslut som fattades i enlighet med erfarenheter från vk2 att ett mindre antal stridsvagnar lätt blir offer för RPG:s, det var detta som gjorde att han avvecklade stridsvagnarna från P7 förmodligen. Men när ingenting byggs upp istället så blir ju följden nedrustning i perpetuum som inte ersätts av någonting bättre eller modernare! Nedrustningen kan motiveras, men den kan ändå inte bortförklaras. Nästa steg blir något liknande där vi nedrustar för att styrkorna inte längre är aktuella i modern krigföring, och som kanske i sin tur var beroende av de tretton stridsvagnarnas funktion, men inte nödvändigtvis. Samtidigt så har ni en plan för hur ni ska möta en fiende utan den avvecklande materielen, en plan som blir allt mer orealistisk och teoretiserad. Till slut kommer vi till en punkt där försvaret inte längre kan upprätthålla sin egen existens, och vi når snabbare dit ju mindre vi ”släpper bomben” till de försvarsanställde i de nedre leden. Ni behöver tala klarspråk om egna förmågor till dem ibland, därför att dem deducerar vad som händer och kalkylerar sin egen förmåga! Ni gör det bra i Afghanistanfrågan, men ni behöver även släppa bomben om situationen för vårt nationella säkerhetsläge, och ni behöver göra det muntligen till era underordnade! Dela med er av er kunskap, ni tjänar mer på det ju mindre försvaret blir, än om ni inte gör det!
Det enda sättet för oss att få till stånd en upprustning är att ni tuffar till er, då kommer medlen också att skapas! Men så länge som ni låter Sten ”värdegrunden” Tolgfors sätta tonen, så kan vi förvänta oss en fortsatt nedrustning, tills vi når den punkt då försvaret plötsligt och snabbt upplöses, och vi är nära den punkten.
Vår nuvarande ÖB har fått alldeles för lite credit för att han har de nödvändiga karlatagen att stanna upp nedrustningsvansinnet. Men ni är många som har hjälpt till den sista tiden, nu gäller det bara att vända utvecklingen också, och det är bara ni som kan göra det!
Mvh Roger Klang
@Roger och Dmitriy. Sorry för sent svar pga resa. Det är inte lätt att föra den debatten, eftersom det dels inte varit något farligt de senaste 20 åren, så ingen minns hur det var när Polen fick en militärdiktatur för snart 30 år sen. Vi ska naturligtvis vara tacksamma för att det har varit så, men det är ju inget evighetstillstånd. Det är vidare svårt med debatten, eftersom den ryska statusen idag är relativt låg i ett ogynnsamt geografiskt läge samtidigt som en långsiktig upprustning är svår att ta till sig. Det är ju inte förrän fyra PAK-FA-divisioner uppträder över Östersjön, som det märks för de ointresserade.