Ta gärna chansen och titta på det knappt minutlånga klippet från premiärminister Vladimir Putins besök i Kaliningrad i februari 2011 via länken från Youtube, som någon läckt.
Putin blev bland annat uppvaktad av en ledare från Kaliningradsveteranerna, generalmajor Boris Kosenkov. Denne räckte mitt i sändningen över ett manifest som cirkulerade runt bland veteranerna i området när det gällde pensioner och omhändertagandet av veteraner i allmänhet, vilket generalen ville varna för.
Realt sett har dessa pensioner devalverats kraftigt det senaste decenniet. Mycket i den ryska upprustningen handlar om att höja löner i synnerhet för tjänstgörande personal. Veteranerna kommer inte få samma ökningar, vilket kommer att öka klyftorna mellan aktiva och veteraner. Om upprustningen nu kommer att ske enligt planerna överhuvudtaget. Att finansministern Alexej Kudrin fick gå i samband med att det blev klart att han inte trodde på upprustningsplanerna i förhållande till ekonomin indikerar att dessa har stora frågetecken när det gäller realiserbarheten. Hans efterträdare kommer inte heller kunna undgå de ekonomiska realiteterna.
Det är ett mått på Putins ställning att han på detta sätt kan bete sig som han gör i filmen när militär personal och veteraner protesterade på gatorna i Moskva tidigare i år mot försämrade sociala villkor. Uttrycket ”Han som bestämmer” måste komma från Ryssland.
Sedan 1999 har de ryska försvarsutgifterna höjts i snitt 20-26% utom 2009 då ”endast 8%” höjning.
Grovt kan man säga att hälften varit reala och andra hälften inflationskompensation.
Sett över hela perioden 1999-2011 ligger huvudelen på ren upprustning dvs iståndsättning av befintliga förband.
Inledningvis skedde detta genom modifiering av befintliga materielsystem men nu ligger tonvikten på nyanskaffning och mindre på modifiering.
De första åren låg mkt av upprustningen på upprustning/byggnation av bostäder,löneuppräkningar,växling från värnpliktskostnader till fastställd personal.
Kudrin avgick pga opposition mot Putin och hans prioritering av försvaret.
Realiserbarheten av den ryska militärreformen kommer att ligga på hur väl rekrytering av soldater går och den ryska militärindustrins leverans(O)förmåga.
Den finansiella förmågan bedömmer jag som inte den gränsättande just nu men vid kraftigt fall (vilket inte är läget nu utan tvärtom) på olja/gas prisutvecklingen kan det uppstå.
Sammantaget bedömmer jag att militärreformen kommer att försenas men kom ihåg från en mycket hög nivå i relation till Sverige,Finland,Nato usw
Redan en 50% uppfyllnad av militäreformen är en mkt stor utmaning för närområdet.
Redan idag förskräcker faktiskt förmåga och operativa klartecken för Iskander och S400p SA21 Growler anser jag inte är goda nyheter för närområdet.
Inom försvarsmakten behöver vi dra en del slutsatser…
@Jan-Olov. Tack för översikten. Vi har en liknande syn, men jag är mer tveksam till realiserbarheten. Du nämner inte andra konkurrerande sektorers behov som reinvesteringar i infrastruktur, skolor etc. Avvägningen mellan dessa blir avgörande.
Talande illustration!
Nåja, Federationens nuvarande president undertecknade precis ett dekret som skall garantera bostäder för veteraner från Norra Flottan.
http://flot.com/news/navy/?ELEMENT_ID=95382
Det är dock väldigt symptomatisk för det ryska samhället, mycket ”lappa och laga”-lösningar i stället för en bred lösning över hela samhället med lika förmåner för alla.
På så sätt får lojala underhuggare fria händer att (miss)bruka sin ställning på garnisonen.
Feodalt? Javisst…