Kampen i Syrien har gått i en ny fas, och just nu är det Ryssland som har initiativet genom att bedriva en koordinerad diplomatisk offensiv.

För det första har ett par syriska oppositionsdelegationer besökt Moskva för samtal, vilket innebar att Ryssland kunde slå en kil mellan dessa. Det Syriska Nationella Rådet (SNC) gjorde dessutom ett kardinalfel genom att hänvisa till att regimens kommande fall var att jämföra med Sovjetunionens upplösning. Det är troligt att den ryska eliten inte blev särskilt imponerad av denna jämförelse med den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet enligt Rysslands president.

Samtidigt har FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan besökt den syriske presidenten och haft vad som karaktäriserats som konstruktiva samtal, där al-Assad föreslagit en formel för att rädda Annan’s havererade fredsplan. Annan driver mot västs intressen också att Iran ska ha en roll i en fredsuppgörelse, vilket är ofrånkomligt om en sådan ska uppnås. Ryssland cirkulerar därför nu ett utkast i FN:s säkerhetsråd för en ny resolution. Detta innebär att oppositionen måste förhålla sig till Assad-Annans samtal, och mycket talar för att de kommer att avvisa överenskommelser som innebär att regimen i allmänhet och Assadfamiljen i synnerhet kommer att ha största makten i ett framtida Syrien. Detta tvingar oppositionen något på defensiven i den publika debatten, då Annan har en hel del legitimitet att luta sig mot som f.d generalsekreterare och allehanda uttalanden om stöd för hans medlingsinsats.

Internt i Syrien har striderna trappats upp rejält. Under juni dödades cirka 4000 människor, vilket innebär ungefär en fjärdedel av antalet döda totalt. Regimen har också trappat upp stödet till kurdiska PKK som en motvikt till det turkiska stödet till FSA. Samtidigt kommer uppgifter om att regimen också beväpnar arabiska stammar i östra delen av landet för att kunna kontrollera andra kurdiska grupperingar som funderat på att ställa sig på oppositionens sida.

Läget i Syrien är svårbedömt avseende de framtida utsikterna. Många politiker utanför landet har slutat med att avge tvärsäkra omdömen om att Assad är borta nästa vecka eller liknande. Konflikten har stegrats över tid, men ännu har inte regimen gått för fullt enligt min bedömning. Regimens situation har dock gradvis försämrats, eftersom den inte lyckats kväsa upproret och varje dödsoffer föder nytt motstånd. För första gången har vi dessutom fått se ett par viktigare avhopp.

Förra veckan hoppade enligt uppgift generalen i det Republikanska Gardet, Manaf Tlass, av och ska ha tagit sig till Paris för att förena sig med sin far Mustafa. Denne var Hafez al-Assads förtrogne under flera decennier och vakade också över att Basher kom in i rollen som ny ledare i den syriska diktaturen. Eftersom Tlassfamiljen är sunniter så har detta förbund förkroppsligat den alawitiska och sunnitiska elitens pakt de senaste 50 åren. Dessutom kom idag också nyheten om det första ambassadörsavhoppet från regimen när landets ambassadör till Irak, Nawaf Fares, hoppade av.

På den militära sidan ökas insatserna i östra Medelhavet. Dels har NATO:s Standing Maritime Group 2 tagit sig till östra Medelhavet med några örlogsfartyg för att kunna utföra inspektioner av misstänkta fartyg inom ramen för Profileration Security Initiative (PSI). Syrien höll därför häromdagen en större manöver med luft- och sjöstridskrafter för att demonstrera sin förmåga och beslutsamhet.

Störst uppseende har dock nyheten om den ryska flottstyrkan som avseglat ur de olika flottorna med kurs mot Medelhavet för övningsverksamhet och skydd av egen handelssjöfart. Från Norra flottan kommer den stora jagaren Amiral Chabanenko och landstigningsfartyg av Ropuchaklass. Från Östersjömarinen ansluter i Atlanten sedan fregatten Yaroslav Mudrij. Från Svarta Havsflottan har redan jagaren Smetlivy jämte två ytterligare landstigningsfartyg gått mot samma vatten. Dessutom tillkommer sannolikt en till två ryska ubåtar. En indikation på detta är att ett ubåtsräddningsfartyg av Kashtanklass redan finns i Medelhavet enligt uppgift.

F&S bedömning är att huvuddelen av denna grupp efter att ha projicerat rysk växande sjömakt till stöd för regimen kommer att fortsätta til Svarta Havet för att delta i den stora övningen KAVKAZ-12 som går av stapeln under tidig höst i Kaukasusområdet.

För den ryska statsledningen är stödet till den syriska regimen också kopplat till Kaukasus och i viss mån de centralasiatiska republikerna. Det gäller att visa hållfasthet och inte erbjuda några möjligheter för militanta grupperingar att ta över Syrien som sedan kan användas som språngbräda för att sprida kalifatet först till södra Kaukasus och sedan norra delen, det vill säga Ryssland.

För svensk del finns det ett par noteringar att göra. För det första är det graden av koordinering i det ryska systemet när det gäller maktprojicering mellan militära och diplomatiska medel. För det andra ser man här prov på några av sjöstridskrafternas mest framträdande egenskaper, nämligen handlingsfrihet och uthållighet. Med en väv, stor eller liten, av sjögående och fasta logistikresurser kan örlogsfartyg vara ute länge, förutsatt att de har tillräcklig storlek. Med stöd av den internationella rätten om fria hav kan de dessutom utöva påtryckningar utan att kränka annan stats territorium som exempelvis de nu tre amerikanska hangarfartygen i och kring Persiska viken. För Sverige som en liten handelsnation med lång kust är sjöstridskrafter nödvändiga, vilka är hotade när 2/3-försvaret inträder med nuvarande utveckling.

Den tredje noteringen rör den ryska militära förmågan att samla örlogsfartyg ur olika flottor över hela världen, nu dessutom understödda med eget satellitpositioneringssystem GLONASS. Dessa örlogsfartyg behöver inte nödvändigtvis ta sig in i Östersjön. I debatten talar vi en del om det ryska behovet att behärska utloppen ur Östersjön för egen handel. Det är stort, men ännu större är det svenska behovet av handel över Göteborg och Västerhavet. Hur Sverige ska kunna upprätthålla fria flöden i framtiden är en avgörande fråga för vår nation, och något som borde definieras som ett vitalt intresse av en kommande Försvarsberedning. Vare sig det är utanför Göteborg eller vid Suez.

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Mer av samma författare