Ungefär samtidigt som konteramiralen Göran Larsbrink från Krigsvetenskapsakademin talade om svensk säkerhet efter 2014 i Sälen, så talade den ryske generalen Mahmut Gareev, president i den Ryska akademin för militärvetenskaper, om utvecklingen av krigföringen i en kontext kring ryska behov. Vid akademins årliga konferens för några veckor sedan talade generalen om den politiska-strategiska utvecklingen i ett geopolitiskt perspektiv och vilka krav det genererade på utvecklingen av den ryska krigföringsförmågan. General Gareev, som anses vara den ledande ryska militärteoretikern, fick sitt tal återgivet i Voyenno Promyshlennyy Kuryer.

Ryssland är hotat är det inledande budskapet. Både av NATO som försöker att bryta in i den ryska intressesfären i Centralasien och Kina som behöver energi och vatten för att föda sina expanderade behov. Den ryske generalen påpekade att omvärlden försöker att nå sina politiska mål genom antingen subversion i form av de s.k färgrevolutionerna och genom lokala krig som Afghanistan och Syrien.

För att undvika sårbarheten när det gäller den ryska ekonomins beroende av energikällor och råmaterial, så propagerade Gareev för en ökad professionalisering av den ryska administrationen som han anser i det stora hela vara inkompetent.

Till skillnad från den svenska debatten, där det breddade säkerhetsbegreppet står i centrum, så gör den ryske generalen en klar distinktion vid våldsanvändningen. Det är våldet som konstituerar begreppet krig, menar generalen. Jag håller med och menar att detta har bäring på vår egen diskussion. Vi behöver säkerhet från det systematiska utövandet av våld i större skala (krig/väpnad konflikt), risker från naturen eller mindre utbrett våld från exempelvis terrorism berör vår trygghet.

Givetvis berör general Gareev den kontaktlösa krigföringen i högt tempo, men lägger in en ordentlig passus. Han påminner om att både första och andra världskriget startade som manöverkrigföring, men att anfallaren mötte på ökat motstånd efter hand. I dagens värld behövs precisionsvapen för att upprätthålla tempot, och det är inte säkert att en aktör har råd att skaffa sig alla precisionsvapen som krävs, enligt Akademins president. Han påminner också åhörarna om att USA fortfarande inte har fått bukt med terroristerna som tidigare behärskat Afghanistan, trots den tid som förflutit.

PÅ många sätt landar därför general Gareev i andra slutstaser än vår egen utveckling. Uthållighet premieras i generalens tal. Oavsett om det gäller antal kärnvapen eller argumentationen varför logistiken inte ska outsourcas. Han underkänner omorganisering av divisioner till brigader, och på en hel del ställen återkommer resonemang om mobilisering som ett centralt begrepp. Den moderna eldkraften innebär stora förluster, vilket i sin tur ställer krav på reserver i form av utbildad personal. En tanke tagen ett steg längre än brukligt. Vidare underkänner Gareev en ensidig inriktning på akademisk utbildning för huvuddelen av offierskåren. På den strategiska och operativa nivån är ledningen så komplex att en sådan utbildning inte är tillräcklig, enligt armégeneralen.

Nu kanske det låter som att general Gareev är stockkonservativ, men så är inte fallet. Han uppehåller sig en stor del vid betydelsen av överlägsenhet i rymden och luften liksom kring informationsoperationer och andra icke-militära former som viktiga ingredienser i en ständig kamp. Därför måste det patriotiska arbetet i samhället hållas samman och utgå från presidentadministrationen. Det gäller att rusta försvarsviljan. Erfarenheterna från historien visar att en kontraktsanställd gör bra i från sig i fred, men är inte beredd att dö för pengar i krig, menade Gareev som avslutning.

Mer av samma författare