Idag förväntas Libyen bli utropat som ”befriat” i Benghazi. Övergångsrådet skall enligt planerna kliva av, och en interimsregering skall bildas. NATO kommer sannolikt avsluta Unified Protector under nästa vecka. Nu väntar omvärlden på svaret om Libyen kan återfå balansen eller bli ett nordafrikanskt Somalia.

Överraskande nog fick regimens ena milis tag i Khaddafi utanför Sirte och lynchade honom. Istället för att bida sin tid i öknen som de flesta bedömare kommit fram till, så har han uppenbarligen bokstavligen lett motståndet personligen. Khaddafis närmaste söner är dödade och hela det gamla gardet på flykt eller omvända under galgen. Betydelsen av Khaddafi stridande sida vid sida i khakiuniform med sina egna i belägrad och förödd stad kan vara en vink om det motstånd som den nya regimen kommer att möta. Deras ledare har mött martyrdöden i strid och det är inte undra på att det har varit förvirring kring hans begravning. En plats dit lojala medlemmar i klanfederationen kan vallfärda till kommer att få en viktig symbolisk betydelse, i synnerhet som Warfallastammen, Libyens största, var en stor del av basen för Khaddafis maktutövning.

Egentligen borde utsikterna vara goda för landet givet tillgångarna när det gäller olja och vatten framförallt. Enligt skolboken så är också en brutal diktator störtad och det borde innebära att alla jublar och tar nya krafttag inför framtiden. Emellertid kan tillgångarna på vätska vara en förbannelse, och Khaddafis död innebär på kort sikt att fältet är öppet för maktkamp mellan olika miliser och delar av landet. Tyvärr har den nya regimen låtit mörda Ali al-Ahwad och dennes familj i Bani Walid i veckan. Ali al-Ahwad var ledare för den libyska stamfederationen och en försiktig kritiker av Khaddafi långt före upproret, och skulle kunnat vara en samlande kraft. Det är tydligt att det finns starka krafter bland de nya härskarna som vill se kaos i landet. Det är framförallt Misuratamilsen och islamister från östra Libyen som är de stora problemen för en återgång till stabilitet i landet. Bara att utropandet av befrielsen sker i Benghazi och inte i huvudstaden Tripoli är en indikation på spänningarna mellan de gamla provinserna i väst och öst.

Bara för att domptören är ur synhåll, så betyder inte det att cirkusen lämnat staden.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare