Personal brukar vara ett företags dyraste kostnad och det gäller även Försvarsmakten (FM) Men få organisationer har nog lagt ner så mycket resurser på att planera personal till förbanden, testa personal, hålla ordning på alla personalkategorier m m som FM. Det verkar inte spela någon roll om det gäller att godkänna en soldat till grundläggande militär utbildning (GMU), ansökningar till chefskretsen för att utnämnas till överste/kommendör (OF 5) eller kraven för att utnämnas till flaggofficer.
Jag avser inte att kommentera i detalj de personalutredningar som tagits fram 2024 och 2025 utan begränsa mig till behovet och planeringen av reservister – ett finskt begrepp som avser värnpliktiga, specialistofficerare och reservofficerare som jag tycker vi skall anamma även juridiskt
De utredningar jag har läst är
- Försvarsmaktens Personal- och kompetensförsörjningsplan FM2024-20173:2
- Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret SOU2025:86
- Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden FM2022-19207:24
Om de tre aktuella underrättelseutredningarna (1976,1999 och 2025) är väl värda att läsa så kan jag definitivt inte säga samma sak om ovanstående utom en – Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden FM2022-19207:24 som hädanefter kallas ”Zetterbergska utredningen” efter det arbete som överste Fredrik Zetterberg som dåvarande chef för Militärhögskolan i Halmstad under ett par år på deltid förtjänstfullt tog fram.
Försvarsmaktens rapport FM2024-20173:2 är skriven av yrkesofficerare (YO) för yrkesofficerare. SOU2025:78 är visserligen skriven av en general men hans kansli får jag intryck av att vara tillsatt för att bevaka att de ekonomiska resurserna (läs lönenivåer för YO) i utredningen inte skall föreslås skena iväg utanför det statliga lönesystemet.
Vi tycks ha trasslat in oss i en situation med regelverk och bestämmelser som får Skattemyndighetens regelverk att framstå som lättläst. Du kan själv se det i FM:s utredning där stora delar av sidorna upptas av fotnötter som på 51 sidor klämt in 173(!) stycken.
Vem har skapat denna soppa för det är en soppa? En stor del får yrkesofficerarna ta på sig tillika deras ATO Officersförbundet. En annan är naturligtvis Försvarsmakten själva. Men de har också fått kämpa med personalneddragningar och att hantera förtidsavgångna. Det är lätt att vara efterklok men vad gäller Försvarsmaktens personalförsörjning var det bättre förr – troligtvis för alla personalkategorier även om det så sent som under andra hälften av 1900-talet var vattentäta skott mellan befälskategorierna.
Officersförbundet skriver: Huvudargumentet för flerbefälssystemet har skiftat genom åren, från besparingsåtgärd och internationell harmonisering till kunskapsdjup. Vacklandet har återspeglat sig genom en otydlighet i uppdrag, roller och utvecklingsvägar. Ännu i dag – 16 år efter att den förste sergeanten utexaminerades i det nya systemet – återstår många år innan reformens yttersta effekter kan bedömas.
Klarsynt men det är också en RO som skrivit det.
Jag tror att man måste tänka till och påminna om grunderna för ett svenskt försvar. Det är ju folket – vi alla – som skall försvara Sverige och våra värderingar. Vi kan mycket väl göra det med andra också men för att förstå vad det civila och det militära kraven för ett försvar innebär för bemanningen får behovet inte försvinna i ett okontrollerbart regelverk -delvis skapat av en yrkeskår med särintressen. Den Zetterbergska utredningen har en källförteckning på fyra st A4 sidor som påverkar utnyttjandet av RO.
Exempel från en halv A4 sida:
- FFS 1987:8 Förordning om frivillig tjänstgöring vid Försvarsmakten
- FFS 2017:4 ersatt av FFS 2019:6, FFS 2019:6 samt FFS 2019:7
- FFS 2019:3 FM föreskrifter grundläggande officersutbildning och tjänstegrader
- FFS 2019:6 FM föreskrifter om personaltjänst
- FFS 2019:7 Försvarsmaktens föreskrifter om befordran och konstituering
och
- H PERS 2018 (upphävd), 2018-11-26 FM2015-12911:7
- H PERS 2022 (upphävd), 2022-09-01, FM2022-14798:1
- H PERS 2024, 2022-09-01, FM2022-14798:1
- H PERS T 2020, 2020-02-19 FM2020-3498:2
- HKV LEDS A24 – Ro med nollavtal, 2021-06-23 ej fastställt PM
- Högkvarteret 2008-04-09, 16 100.66576 Missiv Införande tvåbefälssystem samt
- Högkvarteret 2008-10-24, 16 100.78064 Missiv Utveckling av tvåbefälssystem
- Högkvarteret 2010-01-28, 19 100.52165 Underlag avseende grundutbildning till reservofficer 2010
- Högkvarteret 2014-11-24, FM2013-2724:17 FM PersI (2014, upphävd)
- Högkvarteret 2016-08-23, FM2016-6839:4 Ändring av FM PersI (upphävd)
- Högkvarteret 2018-04-06, FM2018-7744:1 Trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation
- Högkvarteret 2018-12-07, FM2017-24733:2FM PersI (2018-2, upphävd)
- Högkvarteret 2019-06-28, FM2019-6282:5 Ä 1 till H PERS 2019 (upphävd)
Här behövs det inte administrativ skottfältsröjning utan mer substantiella förändringsförslag ifrån Försvarsdepartementet gärna förankrat i Försvarsutskottet och över partigränserna. Mycket görs just nu för att utveckla och bemanna Totalförsvaret men det gäller främst bemanningen av det civila försvaret där det militära regelverksträsket inte finns i samma utsträckning. Sverige hade en gång en stor värnpliktsarmé, vi kunde mobilisera 800.000 man. Idag har vi ett tekniskt insatt försvar med planerade 4 brigader i Armén. Men i Ukraina visar det sig att volymen och tillgången på personal kan vara avgörande . Det behövdes fem Ukrainska brigader för att ta en del av det ryska området i Kursk. Som mest kontrollerade Ukraina 1250 kvadratkilometer vilket motsvarar 1/10 del av Uppland eller halva Blekinge. Sverige består av 445.295 kvadratkilometer
Försvaret var då välorganiserat vilket man kan se på fotografier från de stora fält av fordon och materiel som såldes ut på 2000-talet. Den svenska armén var inte helt mekaniserad då stora truppförband fick åka oskyddade mot splitter på lastbils- och traktorsläp. En orsak till detta var och är att Sverige skulle tillverka stridsflygplan. Fienden skulle anfalla över Östersjön i en s k Invasionskaka. Den skulle bekämpas av i tur och ordning, Flygvapnet, Flottan, Kustartilleriet ( i dag Amfibiekåren) och till slut Armén. Dåvarande kustartilleriet bestod av ca 2600 reservofficerare – alla krigsplacerade. Personalstaben som hanterade denna stora mängd bestod av en fanjunkare och som enda stöd hade en svart anteckningsbok i A5 format där vi alla fanns upptecknade. På varje regemente fanns en person som handhade alla värnpliktiga och även välvilligt de reservofficerare som sorterade under de fem regementena. Fanjunkaren som innehade tjänsten att hantera reservofficerarna under ett 10-tal år – hade alla dessa uppskrivna avseende krigsbefattning (inte förband), när de skulle göra krigsförbandsövning alternativt särskild övning för befäl samt vilka skolor vi skulle gå för befordran. Vi lärde oss snabbt att om det inte kom någon inkallelseorder fyra månader i förväg till en krigsförbandsövning gällde det att ringa sin förbandschef så att han kunde generera ett underlag. Om man inte skulle infinna sig till en krigsförbandsövning riskerade man att tappa sin krigsbefattning – vilket ingen ville.
Fram till förbandsnedläggningarna på 2000-talet bemannades officersbefattningarna i de fasta och rörliga Kustartilleriförbanden till cirka 60% av reservofficerare. Idag pratar man mycket om att behandlas med respekt. På den tiden visste vi reservofficerare inte vad begreppet innebar men jag kan nu inse att yrkesofficerarna då behandlade oss med stor respekt. Det fanns nog ingen yrkesofficer som inte lyssnade på sin reservofficerskollega. En orsak var att en batterichef bemannade sin befattning i ca 25 år och hann möta 4-6 olika bataljonschefer. De i sin tur visste att med batterichefen, en värnpliktig och nyckeln till batteriet så kunde förbandet avge eld inom en timme. Det sista skottet från fast kustartilleri avlossades av en reservofficer. Det var batterichefen på Söderarm. Uppe på ön stod en mäng marina flaggofficerare – ingen reflekterade över vilken befattningshavare som skulle avlossa skottet – det var självklart för alla.
När det nya rörliga Kustartilleriet togs fram var naturligtvis krigsbefattningarna heta, inte minst för yrkesofficerarna som hade sina karriärer att värna om. Det innebär att flera befattningar ansågs för ”komplicerade” för reservofficerare. Men, det tog inte lång tid förrän det inte fanns några fler lämpliga yrkesofficerare att tillgå utan man tog en reservofficer för att bl a bemanna stabschefbefattningen på 1. Amfibiebataljonen. Det finns flera exempel. När det bara fanns en amfibiebataljon kvar år 2004 med bara 3 reservofficersbefattningar så slaktades det gamla reservofficerssystemet. Sak samma i de andra försvarsgrenarna. Kvar i Amfibiekåren blev en vilsen skara reservofficerare på cirka 600 personer som Marinen inte ville ha eller rättare sagt inte kunde krigsplacera. Orsaken sades vara att Amfibiekåren skulle vara ett insatt förband (2:a Amfibiebataljonen) och reservofficerare ansågs inte kunna tjänstgöra i den omfattning som krävdes. Försvarsmakten skulle ha sju insatta bataljoner. Jag ifrågasätter hur bemanningen ser ut på dessa bataljoner idag. Vad gäller Amfibiekåren så tjänstgör numera cirka 20-30% av det krigsplacerade befälet på andra ställen som staber och skolor. Deras inställelsetid skiljer sig inte jämfört med en reservofficers. I vilken given situation som helst kan ett företag eller en bataljon bara räkna med att ca 90% av personalen kommer att ställa upp. De övriga 10 % är på semester, är sjuka, VAB.ar m m. Redundans var inget som bekymrade många. När det föreslogs att reservofficerare skulle kunna svara upp emot denna redundans blev svaret som regel ”det finns inga rader i PRIO”. Nu finns dock ett nytänk inom Marinen.
Ett ganska stort antal reservofficerare i Amfibiekåren accepterade inte detta utan sökte sig till andra förband bl a Högkvarteret och Hemvärnet. Där finns idag flera som med stor framgång bestrider OF 4 befattningar (övlt/kk) och enligt regelverket också har blivit befordrade till den graden – även om den processen ibland tagit 6-7 månader för HKV att processa. (läs – finns det verkligen ingen yrkesofficer som vill/kan ha befattningen?). Det skall också noteras att det finns många reservofficerare som genom hela sitt liv kunnat tjänstgöra och tjänstgjort mycket mer än vart fjärde år i samband med en KFÖ.
Tyvärr tror jag det kommer att bli ett sämre personalförsörjningssystem för reservofficerarna innan det blir bättre. Jag får intrycket av att Högkvarteret envist motsätter sig att pröva förslag både från olika reservofficersföreningar liksom förslagen från den Zetterbergska utredningen. Nu skall Försvarsmakten ”inventera” de förmodade 7.139 RO som man tror sig ha (siffran brukar variera – de senaste åren mellan 4.700 och 6.200): De skall nu få en enkät som skall fyllas i och deras kompetenser skall registreras i PRIO igen??. Detta har Försvarsmakten bara gjort 5-7 gånger tidigare. Det finns exempel på att förband slängde de oöppnade svaren för det var för dyrt att lägga in det i PRIO eller Excel.
De amerikanska trupperna i Iraq bestod av förband där bemanningen av reservofficerare varierade mellan 20-60%. Förlusterna inom denna officerskategori var högre än för motsvarande yrkesofficerare. Men det accepterades då huvudorsaken till att förbanden var bemannade med reservofficerare var att det amerikanska försvaret var rädda att tappa folkförankringen för sin försvarsmakt och dennas utlandsmissioner i USA. Det är en av bakgrunderna till att President Trump idag inte vill att USA skall involveras utomlands. Att sätta in National Guard i amerikanska städer för att hjälpa polisen kommer inte att öka den amerikanska militära folkförankringen.
Med ovanstående sågning av personalförsörjningen gällande reservister tror nu de flesta säkert att jag som tidigare ordförande för det fackliga Reservofficerarna bara skriver i egen sak. Det är ett klart missförstånd och en mycket felaktig uppfattning. Jag har alltid och kommer alltid att värna och prioritera krigsförbandet. Jag tillhörde 6:e Kustjägarkompaniet, senare 2:a Kustjägarledningsgruppen, senare staben på Marinkommando Ost. Någon har undrat om jag i första hand är kustjägare och i andra hand reservofficer. Jag tycker det är en dum fråga.
Är det så här nattsvart vad gäller personalförsörjningen av reservister – främst taktiska reservofficerare (OF/T) och specialistofficerare (SO/T)?
Nja det görs omtag men Försvarsmakten prövar bara lösningar som inte har givit något positivt resultat de senaste 15-20 åren. Under mitten av 2000-talet var det nära att Försvarsmakten lade ner reservofficerssystemet. Detta mot bakgrund av alla yrkesofficerare som måste avskedas. Försvarsmaktsledningen beslöt då (egentligen dåvarande ÖB Syrén) att tillsätta en central chef för reservofficerssystemet. En erfaren reservofficer med flera utlandstjänstgöringar anställdes och han fick också en liten stab med bl a en yrkesofficer som medarbetare. Planen var att befattningen skulle vara en nivå 6 befattning (brigadgeneral) men ”bruset i korridoren av att utnämna en major till brigadgeneral bedömdes ligga till last för det arbete som skulle utföras.
Det visade sig snart uppstå ett stort och dolt motstånd mot denna avdelning. Den yrkesofficer som var placerad i staben fann att det var bäst för karriären att byta jobb. Reservofficersavdelningen lyckades bara att genom det byråkratiska regelverket skapa möjligheter för reservofficerare att dels kunna få befordringshöjande kurser till OF 4 major samt att om en reservofficer bestred en befattning som i PRIO var en OF 5 eller 6 så skulle personen i fråga valideras och om inga hinder förelåg utnämnas till den högre graden. Enstaka fall finns där en reservofficer även blivit utnämnd till OF 6 (överste/kommendör) – vad Försvarsmaktens yrkesofficerare tyckte och tycker om detta kommer läsaren knappast att få se i skrift.
I de nya förslagen i personalförsörjningsplanerna har Försvarsmakten (läs yrkesofficerarna) föreslagit att reservofficerarna bara skall bemanna krigsbefattningar som bemannas av löjtnanter och kaptener. Endast undantagsvis skall en reservofficer kunna få bestrida en högre befattning. Observera att för att bli en reservofficer (OF/T) måste man ha samma akademiska examen som yrkesofficeren d v s en BA (180 högskolepoäng). Ett onödigt högt krav för att bli plutonchef! Ett motiv som används som en fördel för att bli reservofficer är den gedigna ledarskapsutbildningen som Försvarsmakten erbjuder. Det stämmer delvis, men jag vill hävda att den ledarskapsutbildning och erfarenhet av problemlösning från det civila livet som en 35 årig reservofficer RO har är en mycket större fördel för Försvarsmakten. Jämfört med tiden före 2000 finns det idag relativt få yrkesofficerare som har erfarenheter av att tjänstgöra med reservofficerare vilket kan vara en orsak till alla konstigheter och förslag om hur reservister skall användas i Försvarsmaktens och Försvarsdepartementets utredningar.
Amfibiekåren har varit kända för att ta väl hand om sina reservofficerare vilket stämde fram till 2010. Därefter fram till 2025 har det enligt min uppfattning bara funnits ett stort mörker för Amfibiekårens reservofficerare. Marinen liksom övriga försvarsgrenar har nu insett att man dels inte kommer att kunna producera tillräckligt antal yrkesofficerare, ej heller att ha alla befattningar med heltidstjänstgörande. Utmaningen är att det tar 4 år att skapa en fänrik enligt dagens system.
Att kritisera något utan att komma med positiva förslag till förändringar brukar denna blogg inte godkänna. Jag vill därför nämna tre positiva exempel och nytänkande inom Försvarsmakten.
Marinen kommer redan idag att behöva bemanna flera marina basbataljoner samt marindistrikt. De förstnämnda har stort behov av logistikkunnig personal. De finns ett större antal reservofficerare som har gedigna kunskap i logistik men har en ålder på 50+. För att se om denna kategori kan, trots ingen tjänstgöring de senaste 15 åren – uppdateras och krigsplaceras, inkallades ett 10-tal reservofficerare i nämnt åldersläge därför till höstens slutövning och resultatet utvärderas f n. Svaret verkar bli positivt.
Det andra exemplet gäller bristen på tekniker inom Försvarsmakten. Den tidigare tekniska utbildningen för taktiska officerare på akademisk nivå har lagts ner. Behovet av tekniker är skriande inom hela Försvarsmakten och snudd på systemkritiskt. Att få en akademisk teknisk examen som yrkesofficer var förr en positiv rekryteringsmagnet. Det finns idag flera ledande officerare på högre nivåer som har en akademisk teknisk examen (civilingenjör). Detta är mycket bra då förståelsen för behovet och besluten om omstart av tekniska utbildningar blir lättare att driva igenom. Förslag har därför tagits fram inom Armén att då FHS inte har kapacitet att utbilda tekniska officerare så skulle denna utbildning kunna förläggas till andra tekniska skolor. Förslag finns att Blekinge Tekniska Högskola, Luleå Tekniska Universitet och Chalmers kunde vara lämpliga platser för denna typ av utbildning Inte helt olikt det amerikanska systemet ROTC[1]. Den nya utbildningen skulle bedrivas på dessa platser under höst och vårtermin samt militär utbildning under sommaren. Ärendet är berett och klart att beslutas men har fastnat sedan 6 månader då Försvarsmakten inte kan besluta om vilka förmåner som dessa personer skall få för att det inte skall bli ”orättvist” med förmånerna för kadetterna på Försvarshögskolan, en institution som motsätter sig officersutbildning utanför densamma.
Försvarsmakten uppger att det 2030 kommer att finns för många reservofficerare enligt krigsförbandens behov och då menar jag reservofficerare under 35 år. Att planera för framtiden är inte lätt. För 3 år sedan var Sverige inte med i NATO. Vad vet vi idag om officersbehovet om 5 år?
Att en specialiserad personalkår som yrkesofficerarna öppet och dolt försvarar sitt revir finns även exempel på i det civila. Läkarkåren är ett tydligt exempel. Men frågan om hur man skall använda reservofficerare i Försvarsmakten är sönderutrett. Samtalen på kafferaster om hur man skall använda reservofficerare är mycket intressanta. De flesta yrkesofficerare vet vad som krävs. Deras standardsvar att ”jag vet att Försvarsmakten inte hanterat reservofficerarna på rätt sett” håller inte längre.
Finns det ingenstans där det fungerar med hanteringen av reservofficerare? Jo Högkvarterets J2 där man för flera år sedan anammade ett system där en reservofficer på deltid hanterade de övriga dito. Även 1:a ubåtsflottiljen hanterar sina reservofficerare mycket bra.
Om Du som beslutsfattare vill förstärka försvaret med de personalresurser reservisterna har råder jag dig att läsa den Zetterbergska utredningen. Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden FM 2022-19207:24 Den finnas att ladda ner från Reservofficerarnas hemsida www.resrevofficerarna.se. Den är över ett år gammal men väldigt lite har hänt. Framtiden är ju IDAG!