Igår damp det ned ett besked som till och med förvånade mig: Det ryska försvarsministeriet har godkänt planer på att fördubbla luftlandsättningstruppernas storlek till 72 000 till 2019. Det ska bland annat ske genom en tillförsel av ett tredje regemente i de existerande fyra divisionerna och en omorganisering av det 45. luftburna Spetsnazregementet till en brigad.
Dagen innan meddelade försvarsminister Shoigu att alla ryska markrobotbrigader ska förses med Iskander-M (SS-26) senast 2018, vilket innebär att våra östra grannländer, Polen och remsor av Sverige kommer att vara inom skottvidd för detta system beroende på grupperingsplatser. Förut har framflyttningar av olika delar av Iskandersystemet använts som militärdiplomatiskt spelkort. Ryssland har tidigare markerat sitt missnöje mot olika USA-utspel genom att tala om att man skulle kunna flytta fram systemet till Kaliningrad. Nu är handskarna kastade och nu är det beväpning som gäller för Kreml.
Härhemma är det emellertid tyst om den egna organisationen. Vi som bevakar området nästan dagligen vet knappt vilken organisation som gäller för Försvarsmakten totalt, så tips från läsarna tas tacksamt emot. En sak är emellertid huggen i sten och det är IO-14 som räddningen på det svenska försvarsdilemmat – Hur skydda ett ovanligt stort land utan tillräckliga resurser?
För att friska upp minnet kan vi gå tillbaka till hur det lät när denna organisation togs fram. Insatsorganisationen skulle ha dubbla roller, dels kunna operera i närområdet och dels genomföra fredsfrämjande insatser med en volym på 1700 soldater/sjömän över tiden. Tillgänglighet prioriterades över uthållighet enligt försvarsministern, trots att han bara pekade på Georgien som empiri. Förutom detta och sexdagarskriget 1967 är det svårt att hitta andra motsvarande exempel de senaste 50 åren. Afghanistan x 2 minst 10 år, Irak närmare 10 år, Libyen mer än ett halvår, Kosovo närmare tre månader och så vidare. Till och med Israel behöver några veckor för att nå begränsade mål på 365 km2.
I försvarsbeslutet 2004 som slutligt satte spiken i kistan för det gamla försvaret, så fanns det en passus om att det vid allvarlig och varaktig försämring av det säkerhetspolitiska läget, så skulle vi genom successiva beslut återta vår förmåga att möta mer omfattande militära operationer.
Antingen har det påbörjats en sådan försämring eller så har det inte det.
De som nu förespråkar att IO 14 är tillräcklig för våra behov (när den är färdig kring 2020) måste rimligen mena att det inte har skett någon försämring.
För om det hade det, så skulle ju vi rimligen vara i färd med att successivt öka förmågan att möta mer omfattande militära operationer mot Sverige.
………….
Frågan är då vad en aktör som Ryssland skulle kunna mobilisera i samband med operationer kring Sverige? Det är naturligtvis beroende på omvärldsläget i stort (Kina) och tyngdpunkten vid en konfrontation med NATO.
Under arbetet med inriktningsbeslutet 2009 publicerade FOI sin regelbundna rapport om rysk militär förmåga.
Om vi tittar på skrivningarna kring beväpningsprogrammen inom exempelvis det prioriterade flygvapnet redovisades måltalet 60 st nya Su-35 (jakt) och 56 st Su-34 (attack) som nyleveranser till 2015. FOI skrev:
”Sammantaget ger detta en mörk bild av rysk flygindustri, om än med vissa ljuspunkter avse- ende exportförmågan. Leveransförseningar fortsätter att plåga industrin; tillverkningen av attackflygplanet Su-34 och utbildningsflygplanet Jak-130 släpar efter liksom serietillverk- ningen av attackhelikoptern Mi-28N. Färdigställandet av det strategiska bombflygplanet Tu- 160 och attackhelikoptern Ka-52 har dragit ut på tiden och moderniseringsprogrammen för bland andra attackflygplanen Su-24 och Su-25 går i ett mycket makligt tempo.”
Nu är vi snart vid 2015 och min bedömning är att Ryssland nästan når fram till produktionsmålen (c:a 90 %). Men, nu finns det nya mot 2020 och i den senaste utgåvan, så skriver FOI att det kan bli upp till 90 Su-35 och 108 Su-34 fram till 2020. Detta förutsätter bland annat, enligt FOI, att produktionstakten fördubblas när det gäller Su-34. Ryssland når detta redan i år enligt flera ryska källor.
Tidshorisonten i bägge bedömningarna har varit sex-sju år, men nu är volymerna dubbelt så stora mot 2020 jämfört med hur underlagen skrevs 2008/9. Flygtiden för de ryska stridspiloterna har nästan fyrdubblats under samma tid och nu flyger man klart mer än våra svenska piloter. Så här kan man hålla på att botanisera i de bägge underlagen.
Till detta kommer som sagt det senaste årets dramatiska händelse. Ryssland har anfallit och annekterat delar av ett annat europeiskt land, trots att dess gigantiska upprustningsprogram ännu är långt ifrån avslutat.
………………
När det gäller vår egen förmåga, så vet vi att den pågående reformen har stora problem. De allra allvarligaste är bristen på samövning i organisationen och kvantiteten. Vår flotta och armé är den minsta sedan 1500-talet. Flygvapnet har det litet bättre ställt, men omvärldens förmåga står inte stilla som visat ovan. I relativa tal är vi på väg att få det svagaste flygvapnet sedan 1940-talet.
Vi kan gå till den pågående skogsbranden för att illustrera samma mekanismer. Branden som bröt ut 31/7 tog ordentlig fart den 4/8, vilket visar svårigheterna att prognosticera förlopp. När väl ansvariga insåg att läget var allvarligt skulle resurser mobiliseras, vilket tog tid. Det dröjde innan Försvarsmaktens helikoptrar började hjälpa till med släckningsarbetet, bland annat beroende på att få hade rätt utrustning för brandbekämpning. Sedan var det dags att verkställa en begäran om hjälp från omvärlden och särskilda plan från Italien och Frankrike utlovades.
Det blev byråkratiska piruetter om tillstånd och det var anflygningstider. Sedan förlorades ytterligare något halvdygn, eftersom siktförhållandena vid den flygplats som användes var påverkad av brandröken. Medierna har varit en kakafoni av mer eller mindre kvalitetssäkrad information. Det har varit fullt möjligt att se en ”breaking” rulla in på kvällstidningssidorna att Norberg ska utrymmas samtidigt som räddningsledaren intervjuas i Aktuellt och säger motsatsen. Ett typexempel på ”krigets dimma” och friktioner som förekommer.
Dessa brister kommer sig framförallt av brister i den strategiska bedömningen. Varningar om extremväder och brister i katastrofberedskapen har vi hört de senaste tio åren. Trots detta rullar politiken och byråkratin på med sina ”satsningar”, effektiviseringar och utvärderingar.
I sambanden med branden påminde vår statsminister häromdagen klokt om vår litenhet inför naturen. Vågar ingen på Lidingövägen bjuda in honom till krigsspel för att demonstrera våra väpnade styrkors (IO 14) litenhet i förhållande till territoriet nu när krigsåskan mullrar på kontinenten?
Bra johan!
Fullständigt lysande skrivet!
Det pågår ett krig i Europa.
Sverige är 450.000 kvadratkilometer stort omgivet av Europas näst längsta kust.
Nära till en rustande stormakt med storhetsvansinne som befäst förmågan att använda militärt våld för att nå sina mål att ta territorium.
För mig står IO2014 för Intellektuell Oreda 2014 samt Imaginär Organisation 2014.
Vi har nedrustat intellektuellt moraliskt och etiskt i vår försvarsmakt.
De är extremt dålig värdegrund att inte kunna/våga nu gå fram med en större krigsorganisation när Europa brinner på ett ställe fn med klar brandrisk och spridning till flera ställen till.
FML utsätter oss som bor här för en risk .
Det här är en helt ohållbar situation.
Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel.
ARMÈREGLEMENTE DEL II TAKTIK 1963 AR II
Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl
Lysande skrivet och bra frågor.
IO2014 är ju inte relevant ty den ryska kapaciteten och därmed handlingsfriheten har ökat Natos kapacitet har minskat och vår kapacitet ligger i stort still och vår handlingsfrihet därmed försämrats.
Så önskan är att försvarsmakten av egen kraft ber att få återkomma snarast med en reviderad och förstorad IO2014.
.
kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl
Ryssland skulle med en bråkdel av de redan befintliga resurserna med lätthet kunna ”erövra” lämpliga delar av Sverige (Gotland och Stockholmsområdet). Detta behöver inte debatteras. Det enda som nu är intressant är: hur återtar vi en rimlig försvars förmåga, vad kostar detta och hur ser tidtabellen ut?
Sven Hugosson tycker inte det är värt att debattera om Ryssland har förmåga att erövra delar av svenskt territorium, att Ryssland skulle kunna göra det med lätthet. Helt fel inställning då det är genom att debattera som man måste försöka övertyga statsminister Reinfeld om detta. Denne har sista ordet i regeringen i alla viktiga frågor, särskilt när det gäller ekonomiska ramar. Han har kommenterat den ryska förmågan följande (citat 2013-05-13): ”Nu sker en militär upprustning från en mycket låg nivå i Ryssland. Det finns varken vilja eller förmåga att rysk krigsmakt ska anfalla svensk terräng och hålla den.”
Jag har personligen svårt att föreställa mig att Ryssland på bara ett år har gått från noll förmåga till att ”med lätthet” (Hugosson) kunna ta Sverige. Globalt sett är säkerhets- och försvarspolitik de viktigaste frågorna på en regeringschefs bord. Därför borde statsministern vara välinformerad. Har han fått korrekt information men inte tagit till sig den och som konsekvens därav förmedlar falsk trygghet till befolkningen är det genom debatt som han tvingas sätta sig in i läget för att undvika att framstå som inkompetent och på det förlora opinionsstöd.
Så fram för upplysning och debatt!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16768353.ab
Ja Dr No, en välvillig tolkning av statsministerns uttalande kan vara att han inte förstått hur den ryska krigsmakten omstöpts sedan Putin tog makten och hur utvecklingen accelererat efter Georgienkrisen 2008. En mer cynisk tolkning tolkning är att statsministern blundar för ett värsta-tänkbara-scenario för att slippa vara tvungen att hitta finansiering för ett återtagande av svensk försvarsförmåga. Tyvärr är båda tolkningarna föga smickrande för FöMin liksom Statsminister. Men du har rätt i sak. Den ryska förmågan uppstod inte plötsligt det senaste året. Den har byggts upp systematiskt och med kraft i ett decennium. Som tur är (ironi) så har Sverige inte vaknat ur törnrosasömnen trots såväl väckarklockor som brandlarm.
Bra skrivet. Men hur skall vi få våra rikspolitiker att begripa att Sverige ligger i helt tokig fas i försöket att få ett tillräckligt starkt militärt skydd? Har de redan gett upp hoppet och tror att vi medborgare redan satt upp vita näsdukar på jaktvapnen? Jag tycker mig ana stutsens taktik på våra beslutsfattare och det hör väl inte till finansministern roll att spika igen skattkistan när Sverige har brister i Försvarsdepartimentet. Ska vi stå på vägkanten och vifta med Rysska flaggan när de kör förbi mot Norska gränsbevakningsuppdrag? För Svenska folkets skull, försök med alla medel väcka de som kan göra något åt vårt Försvar, så att vi kan driva vår egen politik.
F. d. Kapten Håkan Nordlöf Artillerist.
Eftersom de inte reagerar nu, så kommer de inte att reagera alls.
Deal with it.
Improvise, adapt, and overcome.
Med det vill jag ha sagt att man lätt skulle kunna dra slutsatsen att de styrande VILL att det skall vara lätt att erövra svenskt territorium.
Frågan är vem de underlättat för, och varför?