Häromdagen slog Högsta domstolen fast att ett antal venezuelanska migranter, som hålls i häkte i Texas, inte får utvisas utan att ha fått sin sak rättsligt prövad. Domen är tydlig: även den som saknar medborgarskap har rätt till grundläggande rättssäkerhet. Ändå hörs nu signaler från både federalt och delstatligt håll om att domstolens beslut kan komma att ignoreras. Om så sker, innebär det inte bara en attack på migranters rättigheter – det är ett direkt hot mot hela den amerikanska rättsstatens trovärdighet.
När makten vägrar följa lagen
USA:s konstitution bygger på maktdelning: den lagstiftande, verkställande och dömande makten ska balansera varandra. Presidenten ska inte kunna agera enväldigt – särskilt inte i rättsfrågor. När Högsta domstolen fattar ett beslut, gäller det som landets högsta juridiska auktoritet. Om presidenten, eller en delstat som Texas, ändå skulle välja att utvisa dessa människor i strid med beslutet, vore det inte bara en politisk markering – utan ett grundlagsbrott.
Historien lär oss vad som händer när en maktgren vägrar erkänna den andras auktoritet. När Andrew Jackson på 1830-talet ignorerade Högsta domstolens beslut i Worcester v. Georgia, ledde det till cherokeefolkets tvångsförflyttning – ett mörkt kapitel i amerikansk historia. När sydstater vägrade acceptera Brown v. Board of Education på 1950-talet krävdes det att president Eisenhower skickade in trupper för att upprätthålla lagens kraft. Rättigheter som inte kan verkställas är inte värda papperet de är skrivna på.
Ingen står över lagen – inte ens presidenten
Förespråkarna för att ignorera domstolens beslut hänvisar ofta till nationell säkerhet eller politiska nödsituationer. Men i det aktuella fallet finns varken en juridiskt definierad nödsituation, bekräftade säkerhetshot eller något annat som skulle motivera undantag från konstitutionella principer. Det är ett försök att använda rädslan som rättfärdigande – något vi sett alltför många gånger i historien.
Att låta den verkställande makten själva avgöra när den ska följa lagen är att ge upp idén om rättsstat. Det innebär i praktiken att makt går före rätt.
Ett lackmustest för demokratin
Det här handlar inte om partipolitik, inte om höger eller vänster – det handlar om USA:s demokratiska själ. Frågan är enkel: ska presidenten stå över lagen, eller ska lagen gälla för alla – även för den som sitter på den högsta makten?
Om domstolens beslut ignoreras nu, banas vägen för att andra beslut också kan förbises: om yttrandefrihet, valresultat, vapenkontroll, abortlagstiftning. Respekten för domstolen är grunden för konstitutionens fortlevnad.
Amerika måste nu visa att rättsstaten inte bara är en princip man hyllar i festtal, utan något man faktiskt försvarar i handling – även när det är obekvämt.