I förgår genomfördes rädernas räd. Många ställer sig nu frågan om det blir hämndattacker från Al Qaida med anledning av Osama bin Ladens död. Tystnaden från AQ är total, vilket kan ha tre olika förklaringar.

Det högre ledarskiktet är med största sannolikhet under förflyttning. För det talar att USA har funnit elektronisk utrustning och hårddiskar. Givet USA:s förmåga att snabbt exploatera beslagtaget material finns det all anledning för detta skikt att omedelbart byta såväl uppehållsplats och vanor till del. Särskilt organisatören Ayman al Zawahiri är illa ute. Med tanke på dennes närhet till Usama bin Laden och deras gemensamma erfarenheter från Pakistan på 80-talet i kontrast till behovet av säkerhetsskäl är det rimligt att anta att denne bor inom en dags bilresa från bin Laden. Inte för nära, men inte för långt borta.

Den andra förklaringen är att man inte kan ena sig om vad som ska sägas och vem som ska leda. Al Qaida saknar inte en intern debatt om vilken strategi och ledare som skall väljas, och det finns naturliga spänningar mellan araber och icke-araber, skriftlärda och mer karismatiska fältherrar. Denna debatt kan intensifieras av bin Ladens frånfälle. Givet argument ett är det heller inte lätt att träffas i den här situationen för att reda ut den nära framtiden. Den tredje varianten är att organisationens högsta ledning vill tala genom handling. Det finns teorier om förberedda handlingar inklusive användandet av atomvapen, vilket jag inte finner särskilt sannolikt. Al Qaida har under tiden sedan 2001 förvandlats till en mer regional och lokal organisation med störst kapacitet i Saharaområdet och Arabiska halvön. I det här sammanhanget är den intressanta frågan hur djup etablerandet av Al Qaidaceller är i Europa. Min försiktiga bedömning är att den är större än vi vill och tror. Jag bygger det på generell kunskap om infiltrationstaktik, där det ligger i sakens natur att dölja vem du är samtidigt som det finns svagare punkter för att komma in i EU (exvis Bulgarien och Spanien) som gör att du kan uppträda friare än i USA.

Rimligen borde Al Qaidas ledarskikt ha krigspelat på ledarens våldsamma död, men även de bästa planer kan vältas när motståndaren slår till. Just nu är det interna förflyttningar, men så fort man känner sig säker kommer det att ske mer centralt dirigerade operationer. Det är en väsentlig symbolhandling som krävs för att visa att motståndet mot USA och väst samt deras lakejer i Pakistan och arabvärlden fortsätter oförtrutet från Al Qaidas sida.

Förutom väst kommer organisationens uppmärksamhet att riktas mot Pakistan. Debatten går het i USA om de ska stödja Pakistan, eftersom de har haft bin Laden i landet. De argumentet förutsätter ett monolitiskt Pakistan med stor enighet, vilket jag är mycket skeptisk till. Det är mycket troligt att bin Laden haft skydd av personer i statliga strukturer, men utan högsta ledningens kännedom. Egendomens relativa storlek, skyddsåtgärder och bin Ladens hälsa med dialysbehov är saker som talar för detta. Pakistan som stat har inget intresse av att ha Al Qaida och bin Laden i landet. Det har varit en destabiliserande faktor för Pakistan, och nu finns det dessutom sannolikt hämnd att utkräva. För om han har haft skydd, så är det mest troliga att han är förrådd av någon i skyddsstrukturen. Det innebär inte i så fall att skuggandet av kurirer – de kuwaitiska bröderna – skulle vara ett falskt påstående, men inte hela sanningen. I parentes kan nämnas att Pakistan bubblar för övrigt av konspirationsrykten. Det mest populära verkar vara att USA dödat bin Laden på någon annan plats, och sedan flugit honom till Pakistan för att genera landet.

Vad är det som i så fall kan ha fått bin Laden att bli förråd? Det skulle enligt min mening kunna förklaras med den arabiska våren och regionala krafter kring Afghanistan. Förutom den irrelevans som Al Qaida fått utså i de olika upproren, så har motsättningarna mellan Saudiarabien och Iran blivit synliga för hela världen. Saudiarabien har satt press på Pakistan i denna kraftmätning. Al Qaida har klara relationer med Iran enligt konceptet fiendens fiende. Pakistan som balanserar mellan nationalistiska och/eller islamistiska kraftfält måste välja sida.

Givet Irans och Indiens traditionella liknande intressen i Afghanistan sammanfaller nu Pakistans och Saudiarabiens intressen ordentligt tydligare än förut. Saudiarabien går mot konfrontation med Iran tillsammans med de små och rika oljestaterna, de har motiv och finansiella muskler. Iran beskyller Pakistan för att sända före detta soldater och officerare till Bahrain för att krossa upproret där. I en lokal pakistansk kalkyl är nu Irans motståndare nu också stenrika sunnimuslimska kungadömen förutom USA och Israel. Det kan vara ett skäl för att välja rätt sida, även för självständiga element inom pakistanska myndigheter. Genom andras konfrontationer med Iran försvagas ärkefienden Indiens inflytande i Afghanistan. Det handlar om vilket de anser vara Pakistans starkaste intresse. I ett sådant väger lojaliteten med ett multinationellt Al Qaida med globala intressen lätt. Det handlar i så fall om en spricka inom det pakistanska säkerhetsetablissemanget.

Den närmaste tiden kommer Al Qaida försöka att hämnas på Pakistan genom de associerade nätverken som TTP och LeT. Den pakistanska statsapparaten kommer hålla en låg profil utåt och med så lite amerikansk inblandning som möjligt. Det är i Pakistan som Al Qaida kan finna den starkaste resonansen i en befolkning, där en stor del är anti-amerikanskt inställda. I synnerhet gäller det att hålla ögonen på Karachi, landets ekonomiska centrum, och provinsen Baluchistan, där Pakistan allmänt anses förvara sina kärnvapen. Först i ett nästa steg lär man kunna gå mot väst och Indien. Om den hypotesen stämmer, så kommer den nye operative ledaren i så fall heta Ilyas Kashmiri, en 47-årig f.d pakistansk elitofficer och en av bin Ladens favoriter. Han har slagits i Indien och Pakistan samt särskilt rekryterat européer för morgondagen.

2011 blir ett långt år.

Mer av samma skribent