För några dagar sedan gjorde jag ett inlägg om Pooling & Sharing som diskuterade detta samarbetskoncept utifrån en strävan att minimera negativa förändringar av krigföringsförmågan genom reducering av kapaciteter i Insatsorganisationen. Kärnorna i resonemanget var två: Undvik så länge som möjligt att reducera dessa och var väldigt tydlig om reduceringen i de fall vi ändå tvingas till detta.
Finns det inga fördelar alls med Pooling & Sharing när det gäller insatsförmågor? Jo, det kan det finnas.
Men då krävs att vi tar ett systematiskt helhetsgrepp på varje förslag. I förra inlägget tog jag upp ersättare till de gamla C-130H som vi behöver göra något åt. Ett alternativ är att livstidsförlänga dessa till antagligen ganska stora kostnader. Ett annat är att söka samarbete med andra länder. I det här exemplet de nordiska grannarna.
Om vi hypotetiskt antar att Sverige skapar ett ekonomiskt utrymme för att köpa tre nya C-130J med större lastkapacitet, så kräver det att vi tar bort annat från planerna för att finansiera inköpet och driften av systemet.
En del i beslutsunderlaget skulle då kunna vara att vi går igenom ett alternativ som innebär att vi erbjuder de andra länderna att basera alla flygplanen i en gemensam ”flottilj” i Såtenäs. På det sättet skulle vi kunna dela kostnaderna för att driva Såtenäs och också samtidigt kunna upprätthålla en flygbas extra över tiden.
Nu är det rimligt att anta att de andra länderna tänker på liknande sätt, och att vi kan hamna i en situation där vi istället baserar våra transportflygplan i ett annat land istället. I det alternativet, oavsett om det är Danmark eller Norge, borde vi i så fall räkna på att ta bort Såtenäs helt och hållet för Försvarsmakten.
Skaraborgs Flygflottilj producerar idag två flygutbildningsstyrkor, däribland exportstöd till fyra stater, vid Gripencentrum. Vid flottiljen leds Materielsystemkontor Flyg, som finns på flera andra platser också. Transport- och specialflygenheten (TSFE), där C-130H ingår, leds från Såtenäs. De andra flyglanstyperna är dock baserade vid Malmen respektive Bromma.
Vid en ombasering av C-130 till annat land försvinner mycket av anledningen för Försvarsmakten att driva en flottilj. Då borde vi vid en sådan utveckling överväga att låta någon annan driva Gripencentrum för utbildning istället.
Försvarskoncernen SAAB åtnjuter idag fördelar i form av Försvarsmaktens stöd till exportkunder. En lösning där SAAB istället svarar för driften av Såtenäs skulle antagligen kunna frigöra en del pengar för Försvarsmakten, om SAAB i högre utsträckning skulle få bära direkta kostnader för detta stöd.
Om vi dessutom skulle kunna tänka tanken att företaget i en OPS-lösning tar över delar i TSFE i form av VIP-transporter, så skulle Regeringskansliet få bära sina kostnader för flygresor med en producent som får ställa ut fakturor. Försvarsmakten skulle i ett sådant läge befrias från en underfinansiering av dessa transporter som Wiseman diskuterat flera gånger.
I denna lösning skulle alltså en privat driftägare överta Såtenäs och driva Gripencentrum. Försvarsmakten skulle hyra in sig för utbildning där, medan SAAB stod för utbildningen av sina exportkunder. MSK Flyg skulle ledas från annan plats. Resterna av TSFE skulle omlokaliseras med ledning till Malmen, medan VIP-transporterna skulle övertas av SAAB eller någon annan privat aktör.
Om Försvarsmakten till följd av ett P&S-överenskommelse kring medeltungt transportflyg skulle hamna i en sådan lösning, så skulle säkert flera hundratals miljoner varje år kunna frigöras till vidmakthållande eller utveckling av andra system som exempelvis luftvärn, flyg- och sjömålsrobotar, torpeder och signaturanpassning.
Vi skulle då få dela snöslungan med grannen, men också ställa in en liten vedklyv som vi ägde själva.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet
de gamla C-130H, måste dras med en betydligt högre driftkostnad än nya C-130J, rent hypotetiskt skulle den lägre driftkostnaden tillsammans med ökad lastkapacitet kunna betala en stor del av införskaffnings kostnaden över tid? Är okunnig om fakta delen inom transport delen, men att själv förfoga över resursen ger en betydlig större handlings frihet. Hur mycket är den friheten värd?
” om SAAB i högre utsträckning skulle få bära direkta kostnader för detta stöd.”
…och vem tror du kommer att få betala i slutändan?
Gustav Wasa sa…
– Varför skulle Saab och dess aktieägare vara det minsta intresserade av att ta över kostnader för utbildningen på Såtenäs av exportkunder?
Jag tror att de tills vidare är nöjda med nuvarande ordning.
Men om Schweiz som en del av sina motköpskrav vill att vi köper PC-21:or och samlokaliserar oss med dem i Schweiz för centraliserad JAS 39E-utbildning inklusive simulatorer. Ja, då blir det på det viset och F7 Såtenäs läggs ner.
De miljarder vi redan lagt ner på C-130 AMP är ”sunken costs”. Och så länge Brasilienaffären lever är det KC-390 och inget annat som ska efterträda vår Herkor.
@Anonym och Gustav Wasa. Nu var det ju Försvarsmaktens utgifter som stod i centrum.
Men,
vi kan anta att en privat ägare i många fall kan driva en verksamhet effektivare, vilket innebär minskade driftskostnader. Det som inte kan effektiviseras läggs ofta över på kunder, helt rätt. Sverige (FM) skulle då få betala den andel som vi är i totalen. Det är inte helt säkert att företaget skulle lägga över allt, om det påverkade risken att få en affär över huvud taget.
I ett tredje steg går det att föra en diskussion om inte indirekta subventioner ska bokföras på närings- och/eller utrikesdepartementet, annat än de direkta tjänster som FM skulle köpa av SAAB.
Tror vi skall lägga krutet på att övertyga Svenska politiker att göra samma läxa som sina Nordiska kollegor.
Varför skall jag som svensk medborgare var underförsäkrad bara för att jag bor i Sverige?
Varför betalar staten i Norge,Danmark och Finland en högre försäkringspremie och bättre försäkringsskydd för sina medborgare?
Förslaget att byta gamla C-130 till färre nya C-130J som får sin hemmabas i Norge eller Danmark om det blir ännu billigare tycker jag mycket om.
Tyvärr har jag uppfattningen att hotnivån ökar med resurskriserna, USA och EU:s ekonomiska tillbakagång och Rysslands negativa utveckling så det vore riktigt dåligt att gå från fyra flottiljer till tre. Det som tvärt om borde göras är att utöka från fyra divisioner stridsflyg till sex genom att utveckla verksamheten på F7 Såtenäs.
Även stödet till exportkunderna är ekonomiskt och säkerhetspolitiskt viktigt och nyttan av detta ökar om tiderna blir sämre.
Har Schweiz luftrum så det räcker till att öva mer än svängar?
KC-390 ser ut att bli jättebra på pappret men att ha en egen lufttankningsflotta är rimligtvis mindre viktigt för Sveriges försvar än att ha robotar i kassunerna, luftvärn, fler krigsflygbaser och fler stridsflygplan med personal. Men köper Brasilien många Gripar ger det kanske inkomster för lite lyxinvesteringar?
Den äldsta C-130 kärran skulle kunna baseras i Linköping på flygvapenmuseum som flygande veteran.
Nu är det ju så bara att de C-130H som finns i Flygvapnet har nyttjats till mellan 45 och 55 procent av sin livslängd enligt vad Lockheed har berättat i en utredning. Att då slänga dessa flygplan är ett oerhört resursslöseri med skattepengar. Hur mycket kostar det att införskaffa nya flygplan och att drifts dessa? Se på våra grannländer Norge och Danmark. I utredningen om en samlats taktisk transportflygflotta ( Nordefco nortat) så visar det sig att både Norge och Danmark har högre underhållskostnader än vad Flygvapnet har. Då har de endast fyra flygplan var att underhålla och Flygvapnet har åtta flygplan. Norge o Danmark har ca 20 miljoner dyrare kostnader än vad Flygvapnet har.. Norge och Danmark har också stora problem med tillgängligheten på sina flygplan så att de till och med behöver stöttning från Flygvapnet med vissa transporter. Vad gäller lastkapaciteten på C-130j så är den bara volymmässigt större, inte i vikt.
Nej, ett byte av flygplan till C-130J kommer inte att ge Flygvapnet mer tillgänglighet men däremot en högre underhållskostnad. Lägg därtill investeringskostnaden för de nya flygplanen så är det helt klart ett stort slöseri med skattepengar det enda som denna cirkusen ger. Följ materielplanen och behåll de åtta flygplanen i 15 till 20 år för att sedan ersätta dem med vad som då finns till hands. A400M kanske är ett bättre alternativ då.