Vad händer när elektriciteten inte finns, kommer fram eller kan användas? Vattnet i kranen, värmen från luftvärmepumpen och belysning slutar i princip omgående. Avloppsvatten blir stående eller släpps ut ofiltrerat. Fjärrvärme, ackumulatortankar, frys och kylskåp håller temperaturen ett halvt till ett dygn. Elfordon kan inte köra längre sträckor än högst 60 mil. Industrier får i princip omgående avsluta sin produktion.
Reklamen ”två hål i väggen” från början av 1990-talet var ett sätt att påvisa att leveranssäkerheten var i det närmaste 100%. Reklamen kommunicerades innan avregleringen och kan också sägas symbolisera kronan på verket av den doktrin för det svenska elsystemet som en bärande pelare i välfärdsutbyggnaden. Detta innebar att stam- och regionnät samt produktionskapacitet i form av vattenkraft i norr och kärnkraft i söder, vilket byggdes ut successivt från 1930-1940- talen.
Marknaden var inte fri och människor i berörda områden blev begränsade i sina liv. Statstjänstemän hanterade frågor om tillstånd och styrmekanismer och den inhemska industrin utvecklade lösningar som realiserades. Utvecklingsområden inom högspänd likström (HVDC) omsattes i praktiken som ett sätt att transportera el långa sträckor. Satsningar som det svenska kärnvapenprogrammet gav viktiga lärdomar även i fredliga sammanhang. Under andra världskriget minskade utbyggnadstakten. Den mest omfattande delen skedde under kalla kriget och med egna resurser. Detta framför allt som en konsekvens av att Sverige hade varit avskuret under kriget och tvingats utveckla industriell förmåga samtidigt som övriga Europas infrastruktur behövde byggas upp från grunden. Efter andra världskriget byggdes ett energisystem som var redundant och passade väl in i dåtidens totalförsvarskoncept.
Ledningen av systemutbyggnaden stod främst Kungliga Vattenfallsverket för. Systemet byggdes genom hög grad av interaktion mellan nationella aktörer med följden att det blev robust och integrerat. För att kunna hålla balansen mellan uppströms (produktion) och nedströms (förbrukning) och de långa transportsträckorna över Sveriges yta behövde systemet vara kraftigt, kunna kontrolleras, styras och planeras. Stamnätet är artären som löper i stort längs Sveriges längdriktning. För att försörja nätet från norr kunde produktionen planeras genom dammar och genom att utnyttja de långa älvfårorna som möjliggjorde att vattnet kunde kaskaderas. I söder var det bara Göta älv som möjliggjorde något liknande. Eftersom varken klimat eller topografi medger tillräcklig mycket vattenkraft i söder, behövdes kärnkraft för att få fram elektriciteten till det område där störst konsumtion och befolkning finns. Detta var strategin för att Sverige skulle elektrifieras fullt ut och den mest stabila, miljömässigt och kostnadseffektiva lösningen för att leveranssäkerheten skulle kunna bidra till välfärdsutbyggnaden, förutom att ge rimliga elpriser. Doktrinen, läran för att bygga elsystemet byggde på naturvetenskap och strategin byggdes på logik. Den politiska kampen mellan viljorna hur det skulle göras hölls utanför.
Eftersom tekniken alltjämt ger de förutsättningar som råder behöver systemet vara i balans. Förnybara produktionskällor som vind och solenergi har byggts ut och anslutningarna till kontinenten och omgivande länder har realiserats efter avregleringen av marknaden. Detta samtidigt som häften av kärnkraftsflottan på total 12 reaktorer i söder har fasats ut.
Detta har fått flera effekter. Bland annat har beroendet av kraft utifrån ökat när den inhemska produktionen är för liten. Framför allt kontinenten har mycket vindkraft, vilket i kombination med liten effekt som vi kan styra, innebär att prissättningen baseras på detta. Det medför priser som varierar mycket. Sverige är dessutom det enda land i marknaden Nordpool som har delat in landet i elområden, där de områden med egen planerbar produktion statistisk har lägre priser. Område utan egen produktion får högre beroenden utifrån och prissätts därefter. Som tidigare nämnts är denna produktion till stor del vindkraft som bara kan bidra till systemet när det finns rörelseenergi i form av vind.
Utfasningen av produktion som ger kontinuerlig rörelseenergi, svängmassa i systemet med 4 500 MWe installerad planerbar och omedelbart responsiv effekt i södra Sverige och infasning av oplanerbar produktion utan lagringssystem för elkraft utarmar systemets robusthet radikalt eftersom det sker utan kontinuitet. Utfasningen av kärnkraften motsvarar alltså inte bara knappt 25% av Sveriges behov på 139 TWh elenergi per år utan även förmågan att kunna leverera i alla lägen. Numera är detta så långt gånget att det även i vardagen kan innebära att leveranser uteblir i delar av södra Sverige.
Logiken med en öppen marknad och det svenska elsystem som ändrats till att vara i obalans haltar med andra ord. Den politiska effekten av att propagera för produktionskällor som inte kan planeras och att bortse från den ursprungliga designen och hoppas på en fri marknad för något som samhällsbärande är att sälja ut vårt oberoende drivet av idealism och övertro på marknaden. Avsaknaden av ett ledarskap för att vidmakthålla systembalansen gör att vi riskerar att förlora leveransförmågan. Två hål i väggen fungerar alltjämt, men ju större optimering desto större komplexitet och större risker för avbrott. I utmanande lägen brukar enkelhet vara det enda gångbara, system som utsätts för andra härskande system accelererar problematiken. Sett i perspektivet att säkerhetsläget kraftigt försämrats behöver Sverige snabbt återta rådigheten över energiresurserna.
Politik består i grunden av ideologier där tanken och visioner är vägledande och de partier som övertygar flest styr landet i fyra år. En kortsiktig politisk styrning, en miljö där responsivt agerande tillåts styra tillsammans med en oförmåga att hantera dilemman har i fler fall än elsystemet visat sig försätta Sverige i ett dåligt läge. Det svenska elsystemet utgör härvid inget undantag.
Den ryska krigföringen i Ukraina inkluderar bekämpning av energisystemet över hela landet som ett sätt att bryta motståndsviljan, tidigt med fokus på distributionsnätet och successivt sedan mot kraftverk. Att Ukraina lyckat upprätthålla motståndskraft i civilsamhället beror till stor del på att elsystemet är dimensionerat med robusthet i fokus, där elproduktion sker distribuerat över landet och utan absoluta politiska krav på fossilfrihet och med distributionsnät som kan repareras snabbt.
Vi föreslår därför:
- Prioritera leveransförmåga högre än ekonomiska och klimatmässiga optimeringar styrt av politisk otålighet så länge som säkerhetsläget kräver det. Sett till säkerhetsläget, slakta den heliga kon om helt fossilfritt omgående. Bibehåll och återställ den fossila produktionskapacitet som finns i systemet som beredskapsförmåga, även den fossila, och skapa förutsättningar för att kunna reparera elnäten över hela Sverige.
- Tillsätt en elenergiberedning likt försvarsberedningen och bygg utifrån elenergisystemets naturlagar gemensamt över partigränserna. Utifrån resultaten fattas beslut som inriktar elsystemet till ett system som är så robust att det designas på motsvarande sätt som tidigare. Målsättningen kan vara att systemet är i det närmaste 100% leveranssäkert från idag och kontinuerligt 60 år framåt i tiden, samma tid som det tog att bygga de system vi till stora delar monterat ner.
- Reformera och konsolidera de nuvarande myndighetsförvaltningarna inom energisektorn då elektricitet är ett av flera energisystem. Inrikta de elnät- och produktionsaktörer som ansluter direkt till stamnätet genom att kravställa stabilitet och robusthet.
- Beslut behöver tas skyndsamt, grundat i sakförhållanden istället för rädslan att stöta sig med politiken. Bilda ett statligt verk som igångsätter realisering av återuppbyggnaden av det svenska elsystemet och styr utvecklingen för att möta behovet för stabilitet, beredskap och sedan en successiv återgång till 100% fossilfritt. Detta verk bör vara en enrådighetsmyndighet som styr och leder arbetet.
Totalförsvaret bygger på att det finns en integritet att försvara. Elsystemet är en del av det civila försvaret. Ett optimerat och marknadsstyrt elsystem ger oss inte frihet att kunna bestämma över våra prioriteringar, alltså styra över resurserna så att de tjänar oss. Elsystemet är en av de viktigaste samhällsbärande strukturer för att kunna bibehålla försvarsviljan och därmed överleva. Ukrainakriget visar med tydlighet att försvarsviljan står i direkt relation till att samhällsfunktionerna upprätthålls.
Energipolitik är säkerhetspolitik. Ett land har alltid en energipolitik, sin egen eller någon annans.