Svenska Dagbladet har annonserat ett större granskningsarbete av försvaret under våren. Första granskande artikeln kom idag och handlade om personalförsörjningen, närmare bestämt hur det går med att rekrytera och behålla soldater och sjömän i det nya systemet.

Resultatet var mycket oroväckande. Siffrorna för 2013 visade att av var 100 inryckta till den Grundläggande Militära Utbildningen (GMU), så tog endast 59 anställning efter dessa tre månader. Försvarsmaktens plan var 85 % vid denna tidpunkt. Avgångarna således närmare tredubblad jämfört med det beslutsunderlag som politiken presenterades med.

Ett år efter inryckning återstod 51 totalt. Detta innebär att hälften är kvar från de som ryckte in. En verklighet inget system överlever i längden. Om jag förstått artikeln rätt, så har tidningen sedan låtit prolongera avhoppet på 14 % det första antällningsåret för att räkna ut hur många som i en sådan modell skulle finnas kvar efter sex år. En sådan beräkning visar att 23 % av dessa skulle fullgöra den tiden som räknades som den genomsnittliga anställningstiden när systemet infördes.

Ett annat sätt att skära beräkningen på är att räkna ut vad den genomsnittliga anställningstiden skulle vara med SvD:s 14 % årliga avgång. Detta blir, om vi undantar de 41 % som försvinner före anställning, lite mindre än fyra år. Detta innebär i sin tur att samträningsfördelen som finns med ett yrkesförsvar försvagas betydligt. Två av åtta i skyttegruppen har ju slutat inom två år och behöver ersättas. I praktiken bildas en ny grupp, eftersom de andra får backa tillbaka i sin kompetensutveckling som grupp.

Detta argument biter dock inte på finansdepartementet som visserligen är kompetent när det gäller ekonomi, men inte försvars- och säkerhetspolitik och än mindre militär utbildning. Därför får vi kasta oss till FOI:s rapport från 2010 som prognosticerade för döva öron att personalförsörjningen var underfinansierad med 1- 1,5 Mdr SEK/år.

På sidan 46 kan vi läsa om vad fördyringar kostar enligt FOI. Jag räknar i exemplet in de som slutar i glappet mellan fullgjord GMU och anställning, något som planen ansatte till noll, i kolumnen för avgång under utbildning.

Detta innebär att ytterligare 26 % till en sammanlagd kostnad av 1170 milj SEK/år ska läggas till ((26 x 15 mnkr/år) + (26 x 30 mnkr/år)). Sedan tillkommer för de extra 9 % som utöver planen bryter anställningsavtalet 1215 milj SEK/år ((9 x 45 mnkr/år) + (9 x 90 mnkr SEK/år). Prognosen är alltså 2385 milj SEK/år utöver offerten som politiken accepterade, om dessa negativa siffror håller i sig. I detta exempel har jag inte med förändringar i den genomsnittliga kontraktstiden enligt FOI, eftersom jag uppfattar att den är en funktion av avgångarna som jag redan räknat.

”Resultatet hittills är sämre än det värsta utfall vi räknade på när systemet infördes”, sa akademikollegan Peter Nordlund (FOI) i dagens SvD.

Ansvariga har förstås en annan bild. – Man kan inte dra så långtgående slutsatser som Svenska Dagbladet gör, säger Jan Salestrand, chef för ledningsstaben på Försvarsmaktens högkvarter till TT.

Generalen Salestrand säger att vi ser en positiv utveckling, vilket inte är lätt att hänga med i. SvD redovisar nämligen att de siffrorna för anställda/inryckande är: 2011 – 69 %, 2012 – 65 %, 2013 – 59 %.

Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren uppehåller sig främst vid att rekryteringen är god med 8 till 10 sökande per plats. Med den definition av rekrytering som statsmakterna gör av ordet rekrytering, så stämmer detta. Men det visar i så fall dessvärre på brister i attraktionskraften, något jag berörde i detta inlägg.

Frågan är vad statsmakterna kommer att göra för att lösa besväret med bemanningen. Besvärande uppgifter gör tyvärr gällande att man gemensamt vill skära i insatsorganisationen (!). Det är inte alltid lätt att hänga med i logiken när det gäller försvarspolitiken, men här kan du läsa vad jag svarade SvD på tidningens fråga om den utvägen, som tydligen några förfäktar.

Mer av samma författare