Idag väntas president Obama tillkännage sitt beslut om hur mycket trupp som ska dras tillbaka från Afghanistan i år, och i vilken takt som han avser fortsätta.

Knappt hade han tagit beslutet igår förrän siffran 10000 kom ut i diverse media. Mer än de 3-4000 som General Petraeus sägs ha gett som råd, men mycket mindre än det som andra har drivit.

Om det skulle bli 10000 soldater, så uppnås en psykologiskt viktigt tal för presidenten i ett krig som associeras till honom efter presidentvalskampanjen 2008. I sak betyder inte detta särskilt mycket för den amerikanska slagkraften. I början av förstärkningarna var det mycket ingenjörsförband och liknande som tillfördes för att iordningsställa baser för stridande trupp.

Hur perceptionen blir hos afghaner och allierade är förstås en annan femma. Genom en en liten större neddragning än vad alla uppfattar att de militära cheferna föreslagit sätter USA press på president Karzai att komma till rätta med korruptionen och andra problem. Budskapet är klart till den afghanska centralmakten, vi är på väg ut – ta er samman. Å andra sidan är det svårt att värdera hur väl talibanerna och andra motståndare kommer att kunna få ut en bild av reträtt hos befolkningen, för det är inget tal om att de inte kommer försöka få ut det budskapet. Juli månad blir därför en viktig värdemätare på hur den afghanska befolkningen tagit emot dessa, med säkerhet förvrängda och överdrivna, nyheter.

Det kan också höra ihop med hur de allierade kommer att reagera på beslutet. Kommer nu en del av dessa påbörja en tillbakadragning redan nu med hänvisning till USA och rådande säkerhetsläge. Den militära bilden som sprids är att talibanerna är tillbakapressade, och det stämmer i de områden där ISAF har kraftsamlat. Operationerna har därför blivit hårdare i framförallt öster, men även i norr.

En alltför snabb anpassning av de allierade till den något större neddragningen av USA skulle kunna förstärka en afghansk uppfattning att väst är på väg ut och inte kommer att stanna till 2014. När sådana rykten får fart i ett land som Afghanistan, så skulle det inte spela någon roll om så vi hade inskrivet i grundlagen att vara kvar i Afghanistan till 2014.

Hur budskapet kommer tas emot på hemmaplan är svårt att värdera. Det amerikanska samhället har blivit mer negativt till truppnärvaron i Afghanistan. Med en skuldkris på delstats- och federal nivå i antågande börjar det bli allt vanligare med röster att USA bör ägna kraft åt att bygga sin egen nation istället för andras. Presidenten har sannolikt en situation, där han är ”Damned if you do, and damned if you don’t.”

En annan publik finns i Pakistan. Det senaste årets kontroverser är ett uttryck för ett djupt rotat missnöje med USA i det pakistanska samhället. Med tanke på det beroende som ISAF har av logistikvägar genom landet, så finns det mycket att förlora om perceptionen blir att väst ger sig av. Historiskt har det varit lika svårt att lämna området som det har varit att behärska det. Pakistan är beroende av att kraftigt influera eller kontrollera Afghanistan för sina egna syften i den eviga kampen med Indien. Ett uppfattat maktvakuum i Afghanistan kommer att fyllas av Pakistan, eller snarare dess bulvaner. Det talar för att fokus i fortsättningen kommer förskjutas mot östra Afghanistan.

Oavsett numerären i presidentens tal är det strax dags för talibanernas sommaroffensiv. I morgon kommer vi titta lite närmare på läget inom PRT MeS område inför denna.

2011 blir ett långt år.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare