Utvecklingen i Mellanöstern befinner sig nu i ett känsligt, och potentiellt farligt skede. I Moskva avslutades samtalen mellan Iran och gruppen 5 + 1 (US/UK/RU/FR/CH/DE) om det iranska kärnenergiprogrammet utan resultat. Parterna skal nu återvända och studera respektive sidas olika förslag. Det innebär att nästa runda kommer att bli samtal om samtalen, vilket är en liten seger för den iranska sidan.

I Israel har därför president Peres varnat för att tiden håller på att rinna ut för att nå en diplomatisk lösning. Samtidigt har Israel blivit engagerat på hemmaplan. Från både Gaza och Sinai har de senaste dagarna över 40 raketer skjutits mot Israel samtidigt som en grupp beväpnade män försökt överfalla israeliska företag som utfört arbeten längs gränsen mot Sinai. Israeliska styrkor skör ihjäl två av männen och förde fram ett par stridsvagnar till gränsen, vilket är i strid med Camp Davidavtalet från1979.

Detta har naturligtvis bäring på vad som händer i Egypten just nu. Minst en israelisk tjänsteman har uppgivit för israelisk press att den första beskjutningen från Sinai genomfördes på uppdrag av det Muslimska brödraskapet i Egypten. Faraonernas land befinner sig nu i ett mycket ansträngt läge. Precis som F&S förutspådde, så blev det ingen promenadseger för MB:s kandidat Mursi. Först upplöstes parlamentet som valts, sedan överfördes lagstiftningsmakten till militärrådet samtidigt som rösträkningen ser ut att bli olidligt spännande. Bägge kandidaterna har utropats sig som segrare. Anhängare till MB:s kandidat Mursi strömmar i skrivande stund till Tahirtorget tillsammans med motståndare till gamla regimens kandidat Shafiq. Nyhterna i natt kring Hosni Mubaraks hälsotillstånd är som hämtat ur en dramapjäs. Egypten har valt två presidenter och en som återuppstår med jämna mellanrum.

Norr om Israel fortsätter det blodiga inbördeskriget i Syrien. FN:s observatörsstyrka har av säkerhetsskäl tagit en paus i sitt arbete. Påfrestningarna växer varje dag, inte minst frodas ren kriminalitet i kölvattnet av den politiska konflikten. Kidnappningar sker dagligen på flera platser för att berika förövarna på samma sätt som när det var som värst i Irak. Nyheterna kring Syrien har de senaste dagarna annars dominerats av olika turer i möjliga och omöjliga ryska vapentransporter till Syrien. Min grundinställning är att man borde ha ett vapenembargo för alla när det gäller Syrien, men så är inte läget och det är tveksamt om alla skulle uppfylla detta med tanke på vad som skedde i Libyen. Med nuvarande regelverk finns det få möjligheter att stoppa ryska transporter till Syrien. En del av transporterna kan också vara legitima, och inte bara lagliga. Så är fallet med luftvärnssystem. De är naturligtvis en försvårande omständighet i det fall omvärlden beslutar sig för en militär intervention så smånigom, men det är knappast ett hot mot landets egen civilbefolkning.

Som jag skrev för några månader sedan, så finns möjligheten att Assadregimen tvingas tillbaka till de nordvästra delarna av landet på samma sätt som alawiterna för 80-90 år sedan hade enklaver kring Latakia och Tartous. En sådan entitet, som påminner om Republika Serbska i Bosnien, skulle kunna påräkna stöd av Ryssland i utbyte mot fortsatt tillgång till flottbasen i Tartous.

Resten av Syrien skulle i ett sådant scenarie komma under saudiskt och sunniirakiskt inflytande. Den hårdförde saudiske kronprinsen Nayefs död häromdagen har öppnat vägen för den tidigare förvarsministern Salman som ny kronprins istället. Denne är djupt engagerad i Syrien, och vi kan därför förvänta oss en saudisk upptrappning av stödet till de vissa av de syriska rebellerna. Kronprins Nayefs död kan också få andra implikationer för den saudiska politiken. I brittiska tidningar har det förekommit uppgifter om att han genomfört förhandlingar med Pakistan om att få tillgång till kärnvapen med kort varsel i det fall som Iran skulle överraska omvärlden genom att deklarera en kärnvapenförmåga.

Därmed är cirkeln sluten. Mellanöstern lider av en sunni-shiitisk kraftmätning på alla plan inklusive den nukleära förmågan. I origo befinner sig Israel med den högsta mobiliseringsnivån sedan 2008 och överväger sitt svar på upptrappningen från Sinai och Gaza. Det israeliska etablissemanget önskar sig säkert mumiens återkomst istället.

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Mer av samma författare