I Försvarsmakten lär man sig tidigt att allt man gör i verksamheten ska ha ett tydligt mål och syfte. Ibland finns det också krav som måste uppfyllas. Särskild mycket använder man sig av dessa begrepp i pedagogiska sammanhang. Det bör påminnas att målet handlar om vad man vill uppnå. I sin tur förklarar syftet varför man genomför en viss aktivitet. Det handlar om att klargöra avsikten eller intentionen bakom momenten, vilket ger en övergripande förståelse för dess betydelse och sammanhang. Till sist handlar kraven om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att målet ska anses vara uppnått. Det innebär att fastställa minimikriterier som måste uppfyllas, vilket är avgörande för att säkerställa att åtgärden leder till det önskade.
Det känns lite krångligt från början att definiera mål, syfte och krav för de planerade utbildningsmomenten, men när man behärskar denna konst och lär sig definiera dem tydligt, uppnår man en helt annan dimension av förståelse och sätter till synes lösa delar i sitt rätta sammanhang. Denna förmåga, som jag har lärt mig under min instruktörsutbildning, har mer än en gång hjälpt mig i den civila verksamheten, inte minst i mitt arbete inom säkerhetsbranschen. Väldefinierade mål, syften och krav, applicerade på riskreducerande åtgärder, leder till framtagandet av tydligare handlingsplaner och mer träffsäkra riskreducerande åtgärder. Samtidigt leder oförmågan att definiera korrekta mål, syfte och krav – eller än värre, att man helt utelämnar dem – till felaktiga och kontraproduktiva riskreducerande åtgärder, vars effekt begränsas till en känsla av falsk trygghet.
Hur ser verkligheten ut?
För att belysa det ovan nämnda kan vi titta på några konkreta exempel hämtade från verkligheten.
Fall 1: Ett köpcentrum har en kundpassage som börjar vid huvudentrén och leder in mot centrumet. Under rusningstid är det många besökare som rör sig inne i centrumet generellt, och i den nämnda passagen i synnerhet. Huvudentrén ligger vid en T-korsning på ett sådant sätt att ett fordon kan köra in med hög hastighet direkt in i centrumet. Det finns inga fysiska hinder vid infarten, och både entrén och kundpassagen är utformade på ett sätt som gör att en lätt lastbil kan köra in utan några problem. Med anledning av det ökade antalet attentat som genomförts med hjälp av fordon uppmärksammades centrumledningen på denna potentiella säkerhetsrisk och uppmanades att installera väl dimensionerade infartshinder. Trots detta valde centrumledningen ett helt annat tillvägagångssätt. För att minimera risken för en PDV[1]-händelse beslutade ledningen att förse bevakningspersonalen som arbetar i centrumet med reflexvästar.
I fallet ovan kan man observera bristande logik, tillsammans med oförmåga att betrakta risken för ett PDV-attentat genomfört med hjälp av fordon som en realistisk risk (detta trots att all infrastruktur är mycket gynnsam för denna typ av attentat). Förutom detta observeras i fallet även en begreppsförskjutning hos centrumledningen – i stället för att upprätthålla säkerhet (resultatet av åtgärder eller egenskaper som minskar sannolikheten för att olyckor eller andra oönskade händelser ska inträffa), valde centrumledningen (utan att reflektera över det sistnämnda) att öka tryggheten (en subjektiv känsla av säkerhet, fri från oro, hot eller fara, som ofta baseras på individens upplevelser, omgivningens utformning och sociala faktorer – oberoende av den faktiska risken) hos besökare.
Att förse bevakningspersonal med reflexvästar kan visserligen öka trygghetskänslan hos besökare, men det påverkar inte det faktiska skyddet mot ett fordonshot, vilket var den identifierade risken. Med andra ord ersattes ett reellt säkerhetsmål med ett symboliskt trygghetsmål, utan tydlig reflektion över skillnaden mellan dessa två begrepp.
Utfallet i fallet ovan hade varit helt annorlunda om ledningen redan från början hade beaktat mål-syfte-krav-perspektivet och kunnat definiera dem på ett korrekt sätt, till exempel som nedan:
Mål: att förhindra eller försvåra intrång med fordon vid ett eventuellt PDV-attentat.
Syfte: för att minska risken för personskador och dödsfall genom att begränsa fordonstillträde till högriskområden i köpcentrumets inre.
Krav: Skyddsåtgärderna ska vara dimensionerade för att stoppa eller avleda ett fordon av typen lätt lastbil, med hänsyn till rimliga angreppsscenarier vad gäller vikt, hastighet och infartsvinkel.
Fall 2: Efter en utbildning i hantering av PDV, som omfattade bland annat första hjälpen, bestämde organisationen sig för att införskaffa en tourniquet som skulle förvaras i en sjukvårdsväska placerad i personalkorridoren och tas fram av bevakningspersonal vid behov.
Även i fallet ovan fanns inga formulerade mål och syften med åtgärden. Trots detta går det att urskilja logiken bakom ledningens beslut och rekonstruera de tänkta målen och syftena. Dessa skulle kunna lyda som följande:
Mål: att förbättra organisationens förmåga att hantera livshotande blödningar vid en PDV-händelse.
Syfte: för att minska risken för dödsfall genom att öka förmågan att vidta akuta livräddande åtgärder innan professionell medicinsk hjälp anländer.
Både mål och syfte i exemplet ovan är korrekta, men avsaknaden av ett krav kopplat till åtgärden gör den helt meningslös. För att kunna vidta korrekta åtgärder bör kravet formuleras enligt följande:
Krav: Åtgärder för att stoppa en livshotande blödning ska påbörjas inom 30 sekunder efter att en livshotande blödning har identifierats.
Vid beaktande av det ovannämnda kravet skulle organisationsledningen ha införskaffat flera tourniqueter, samt delat ut dessa till bevakningspersonalen och förpliktat dem att bära dem tillsammans med annan personlig utrustning under tjänstgöring. Detta skulle i sin tur, vid en eventuell PDV-händelse, minska responstiden och öka den potentiella chansen för en skadad person att överleva.
Fall 3: En mindre privat skola har införskaffat överfallslarm kopplat till polisen för att kunna larma vid en eventuell PDV-händelse. För att larmet inte skulle missbrukas av personalen väljer skolans rektor att låsa in larmet i sitt skåp. När rektorn inte befinner sig på skolan (vederbörande arbetar ofta hemifrån), hålls hans arbetsrum låst.
De tänkta målen och syftet i fallet ovan skulle kunna ha formulerats enligt följande:
Mål: att möjliggöra snabb larmöverföring till polisen vid en PDV-händelse.
Syfte: för att avbryta PDV i ett tidigt skede och därigenom minimera antalet döda och skadade.
Trots ett till synes välmenande initiativ fallerar även denna åtgärd på grund av avsaknad av välformulerade krav. Precis som ifall 2 borde utfallet vara annorlunda om ett krav hade definierats och beaktats vid placeringen av överfallslarmen. Kravet skulle kunna lyda som följande:
Krav: Larmöverföringen till polisen skall kunna ske högst 15 sekunder efter att en PDV-situation har identifierats.
Ej akademiskt hårklyveri, utan en praktisk nödvändighet
De tre ovan presenterade fallen visar tydligt att avsaknaden av en väl genomtänkt definition av mål, syfte och krav leder till åtgärder som inte bara är ineffektiva, utan i värsta fall direkt kontraproduktiva. Oavsett om det handlar om fysiskt skydd mot fordon, livräddande utrustning för första hjälpen eller kommunikationssystem för att överföra larm till polisen, är det avgörande att varje insats baseras på en tydlig analys och en konkret förväntan på effekt. När mål, syfte och krav definieras klart och tydligt skapas ett ramverk som styr åtgärdens genomförande. Förmågan att tänka i dessa termer är därför inte en akademisk övning, utan en praktisk nödvändighet – särskilt i riskreducerande sammanhang.