I morgon lunch publicerar vi en artikel av David Bergman, officer vid Ledningsregementet, som handlar om blandningen av språk. Har David rätt, eller är det inte så farligt med minnesramsor och bokstavering på engelska? Skiljer det åt mellan försvarsgrenarna? Säg din mening om fenomenet.
Dela artikeln – välj plattform!
8 kommentarer
Kommentering är avstängd.
Jag välkomnar en svensk version av:
”Error West, compass best; error East, compass least” eller
”White over red, pilot ahead. Red over white, fishing at night.”
G. Tikotzinsky
http://www.tikotzinsky.com
Det beror ju helt klart på tillfället. Nu har jag ju inte läst artikeln som kommer imorn men för att ta ett ex:
Radiokomunikationen på det markförband jag varit på är ett aber där man (inofficiellt) direktöversatt vissa delar som inte ens har engelsk motsvarighet, blandar hejvilt i andra delar och mest växlar mellan språk över tiden. Känns mest som ett dåligt chiffer vars enda resultat är att ingen som inte är svensk-utbildad signalist kan ta över signalistrollen på ett bra sätt. Varken svensk ickeutbildad eller utländsk utbildad.
Dom puckon som infört engelsk signalering borde få sparken.
Dom kan inte ha frågat några språkexperter om konsekvenserna av deras handlande.
Och om dom frågade så har dom uppenbarligen skitit i svaret och kört på ialla fall.
Det tar ca 10år att bemästra ett språk. Och då bor du i det landet och pratar språket dagligen.
Jag har arbetat utomlands i ungefär 3år med konstant växlande mellan svenska och engelska.
För min del tar det någon minut att ”tänka om” för att växla.
Och ändå lyckas man säga fel.
Varför totalsåga dom ansvariga?
DÄRFÖR att dom sätter människors liv på spel! Dom inser inte kosekvenserna av sitt handlande då dom försöker konstlat skapa en försvarsmakt som är två språkig.
Dom tänker inte efter att i en stridssituation så går det mesta ner till basic förmågor och ryggrads/muskelträning.
Har en FM inte ens kvar kompetensen att signalera! Skämtar ni?
Inga andra Natoländer signalerar internt på engelska, engelska används enbart då man behöver det.
Själv som en Fd US Army soldat med 4 års tjänstgörning och 8 år boende i USA, anser jag att den här hysterin att försöka anpassa sig till engelskspråkig miljö snarare försämrar folks förmåga att prata god engelska, man blandar in Svengelska (egenuppfunnena ord på ett sätt som förvirrar kraftigt för en engelsktalande. Bli bra på att signalera på Svenska, då är det lätt att göra det på engelska efter en viss utbildning.
Fortsätter man som man gör idag så kommer vi snart tala en egen form av Pidginenglish.
Det är inte alltid så lätt att förstå eller att göra sig förstådd på modersmålet bland svenskar. Det blir inte lättare för att det översätts till svengelska.
Det är skillnad att uttrycka sig klart på stridsfältet resp på puben.
Stress och trötthet gör inte kommunikationen enklare.
Jfr med vårdpersonal som fortfarande använder latinet för att kommunikationen ska vara mer precis.
Trots svårigheterna måste kommandospråket för vår del vara svenska ELLER engelska. Tyska kan bli aktuellt på lång sikt.
Jfr pessimisternas
”If something can go wrong – it will” och ”I krig lyckas
bara det enkla – i fred inte ens det”
Vi måste betrakta det ur ett svenskt perspektiv och vart vi är på väg, inte var vi är eller var vi har varit.
Utvecklingen går mot en uppsättning förband för alla insatser, oavsett om de ska användas inom Sveriges gränser eller utanför gränsen. Insatserna ska i alla dimensionerna kunna ske i samverkan med andra nationers förband (solidaritetsklausul). Förbanden ska vara modulära och kunna ingå i multinationella tillfälliga styrkesammansättningar, jfr NBG. Avseende förmågan att kunna genomföra operationer med andra i en multinationell miljö så förändras gränsytan speciellt om det är en CRO, d v s en CRO ställer högre krav på interoperabilitet längre ner i organisationerna (modularitet) än en operation inom Sveriges gränser med avdelade operationsområden, oavsett om den genomförs i samverkan med andra.
I ljuset av kommande utveckling, läs t ex EU:s ”Pooling & Sharing”, där man vill undvika och förebygga att ekonomiska kriser blir säkerhetskriser, så måste man även i det här sammanhanget ta med gränsytan för interoperabilitet inom t ex området ledning. Allt hade ur ett interoperabilitetsperspektiv varit så mycket enklare om Sverige bara hade genomfört insatser med stora homogena förband med ”full förmågebredd”, för då hade man kunnat göra som Charlie Spartan beskriver avseende US Army.
Replik till kommenteraren, som inleder med orden:
” Vi måste betrakta det ur ett svenskt perspektiv och vart vi är på väg, inte var vi är eller var vi har varit.”
Jag håller med. Vi måste se det ur ett svenskt perspektiv. Och jag håller också med att vi måste agera utifrån vart vi är på väg och inte var vi står idag.
Men sedan divergerar våra åsikter. Här mina synpunkter:
Idag är det svenska perspektivet nedprioriterat. ”Solidaritetsförklaringen” saknar substans, både i att ge och ta emot militär hjälp. NBG har ingen reell funktion. Nato är försvagat. USA avser att överlämna europeisk säkerhetspolitik åt européerna. Svensk ”långtbortistan-doktrin” håller inte vid en närmare granskning. Svengelska uttryck florerar inom FM.
Därför om vi inte fullständigt ska överge vår suveränitet, måste vägen bli att inse att vi är allianslösa, högprioritera svenskt försvar, införa svensk värnplikt, för att få ned lönekostnaderna och få ett tillfredsställande rekryteringsunderlag, samt erkänna Gotlands geopolitiska och militärstrategiska betydelse.
IO 14 måste därför kunna vara fullständigt ”interoperabel” med hemvärnet. Vi kan ju inte kräva av hemvärnet att de sinsemellan ska kommunicera på engelska. Fosterlandskänsla och en allmän försvarsvilja, vilka är kraftfulla försvarsvapen, måste byggas upp. Detta gynnas av modersmålet och motverkas av utländsk rotvälska.
Således är det ett oavvisligt krav att kommandospråket ska vara svenska. Sedan om behov föreligger för ett extra kommandospråk ska detta läras separat från det svenska.