Arméchefen har uppmanat till att diskutera hur den svenska armén bör utvecklas för att möta den förändrade operativa och säkerhetspolitiska kontexten. Jag har i tidigare inlägg diskuterat den moderna storskaliga krigföringens påverkan på den svenska Armén. I detta inlägg kommer jag att fortsätta diskussionen om framtidens svenska armé med ett inlägg om uthållighet och förmåga till kontinuerlig anpassning och utveckling genom att ge tre konkreta förslag.
Bakgrund
Den svenska Armén är i skrivande stund i en av sin historias mest omfattande förändringsresor mot bakgrund av det förändrade omvärldsläget vilket medfört ett medlemskap Nato. Detta tillsammans med den omfattande utvecklingen av krigföring som sker med anledning av alla konflikter i världen, med kriget mot Ukraina som ett tydligt exempel. En förändringsresa som tar sin utgångspunkt i ett läge från låga nivåer utifrån tidigare nedmontering av invasionsförsvaret och övergång till insatsförsvar. Frågan är dock om målet för resan? Hur vet vi att vi gör rätt i en ständigt föränderlig omvärld?
Ingen vet var slutmålet för resan är, utan anpassning och utveckling måste ske parallellt med sin samtid. I skrivande stund är de globala drivkrafterna för militär förändring bland annat drönar- och robotrevolutionen, AI och beslutsprocessernas acceleration, elektronisk krigföring som nyckelförmåga tillsammans med återkomsten av storskalig krigföring. Detta innebär att den samtida krigföringens utveckling medför att striden handlar om att Se-Slå-Skydda. Genom att använda sig av sensorfusion och AI-stöd i ledningprocesser ser vi hela slagfältet och ökar tempot i striden. Genom att verka med yteld eller med precisionsbekämpning beroende på mål kan vi uthålligt bekämpa relevanta mål tillsammans med ett luftvärn som skyddar från alla olika typer av hot från luften. Hur detta sker i praktiken kommer att utvecklas och förändras över tid i ett högt tempo. Hur ser det moderna kriget ut och 5 år?
Erfarenheter från samtida krig
Det pågående storskaliga kriget mot Ukraina visar på vikten av (teknisk) innovation under strid. Ukraina har visat på förmåga att möta utmaningar på ett dynamiskt stridsfält på ett mycket snabbt sätt. Israeliska erfarenheter har omvandlats till doktrinära begrepp som flexibilitet relativt överraskning. Helt avgörande i detta är förståelse för vikten av och en vilja till förändring på både individuell, men även på organisatorisk nivå.
Är detta något nytt? Egentligen inte, men krig driver utveckling och tempot idag är mycket högt. Erfarenheter från den ukrainska fronten 2023 behöver inte vara relevanta under någon längre tidsperiod. Samma gäller för erfarenheter från konflikterna i mellanöstern. Utvecklingen avseende medel och motmedel sker hela tiden, där krig är en katalysator. Vidare medför dagens (sociala) medielandskap att information sprids över hela världen i nära realtid till personal på alla nivåer.
Förslag för framtiden
Förmåga att skapa anpassning och innovation kommer ur förmågan att skapa militär uthållighet. Där grunden är robusta logistikkedjor och försörjningssystem som kan hantera både uppbyggnad i fred och uthållighet i krig. Det storskaliga kriget visar på stor ammunitionsförbrukning och stora logistikutmaningar. Men även andra delar spelar in i det moderna kriget. Från kriget Ukraina kan vi exempelvis se hur direkt innovation sker från ”startups” till applicering på slagfältet med en kort omloppstid till att hela samhället sluter upp i produktion av materiel som går in i logistikkedjan. De två perspektiven ovan måste ske samtidigt och hänga ihop.
Utvecklingen av Arméns logistikförmåga pågår alltjämt, men för att skapa förmåga till anpassning och innovation under krig måste vi börja redan idag med att bygga stående enheter med uppgift att hantera och implementera utveckling. Nedan redovisar jag tre konkreta förslag:
- Utveckla Arméns system med främste företrädare genom att etablera (lokala, regionala och centrala) innovationshubbar som verkar i fred, kris och krig.
- Skapa tillfälligt sammansatta innovationsgrupper för att lösa specifika problem under begränsad tid.
- Använd reservofficerare formellt som teknikrådgivare till Armén och innovationshubbar/grupper.
Den svenska Armén står mitt i ett militärt stambyte som påverkar den rådande balansen mellan tradition och tekniksprång. Vägen framåt består av en uthållig, interoperabel och kontinuerlig utveckling genom transformation. Transformationen är inte ett val – utan en nödvändighet. Armén är en bra bit på väg, men mycket arbete återstår – på en resa vars mål är okänd.