Trogna läsare kommer ihåg en och annan formulering om underfinansiering från F&S när det gäller försvarsreformen, och kanske också det mycket lästa inlägget Hej Matematik – Kapitel Militärt försvar. Nu kommer understöd i denna uppfattning när Officersförbundet presenterade sin rapport Försvarets anslagsutveckling – Tid för långsiktighet – nu på förmiddagen.

Officersförbundet har tagit ett något annorlunda, men pedagogiskt, grepp för att tydliggöra två olika alternativ. I det ena alternativet Anslagsutveckling vid kompenserad köpkraft räknar förbundet på vad anslaget måste vara 2019 i 2011 prisläge för att försvaret ska ha samma köpkraft som idag. Notan är en ökning på drygt 8,5 Mdkr.

I det andra alternativet Anslagsutveckling vid tidiga nedskärningar för att hantera köpkraftsminskning inom ram räknar rapportförfattarna baklänges. Om anslaget till Försvarsmakten ska vara oförändrat 2019 i 2011 års prisläge, så måste den politiska nivån redan i år skära bort 6 Mdkr.

Nedläggningar inom basorganisationen, insatsorganisationen och avveckling av stora materielsystem skulle krävas. Fast de 6 Mdkr skulle svårligen kunna tas ut 2012 i alla fall. Det är intressant att förbundet landar på en liknande obalans som uträkningen i Hej Matematik gjorde.

Officersförbundet har använt bland annat rapporter från FOI om materiel och personal, ESO-rapport om 20 års försvarsreformer, BU 12, FM kvartalsrapport 2 2011 och Claes Bergströms studie som uppmärksammades här för någon månad sen. Förbundet medger att det kan finnas metodologiska brister i rapporten, men menar att resultatet indikerar att en omfattande ekonomisk utredning av försvarets förutsättningar måste göras.

För att nå fram till resultatet har förbundet satt upp några antaganden. Det krångligaste är effekterna av brister i Försvarsprisindex (FPI), där Försvarsmakten får sätta av 1,7% av förbandsanslaget för att kompensera denna brist för personalkostnader, vilket sker idag. Nästa antagande är en kortare genomsnittlig kontraktstid (4 år) än de 6 år som Försvarsmakten räknar med. Det kan alltid diskuteras om det är rimligt. Claes Bergströms studie stöder förbundets hypotes. Andelen av den totala differensen är ganska låg, varför utfallet blir en liten justering om kontraktstider skulle hålla.

Ett tredje antagande utgörs av den 3,5 % kostnadsökning som sker på materielsidan enligt FOI. Försvarsministern har invänt att historiska data kanske inte gäller på en marknad, där köparna håller i pengarna och nationer samarbetar med gemensam utveckling och gemensamma inköp. Å andra sidan ger mindre serier högre styckepriser och alla samarbeten blir inte billigare som exempelvis Eurofighter eller varför inte Helikopter 14. Dessutom så kan omsättningen av det så kallade materielberget (nyskapat ord) innebära ytterligare fördyringar. Sammantaget talar det för att rapportförfattarna har en rimlig bild av kostnadsutvecklingen för materiel.

För det fjärde anser förbundet att det är oklart om det blir några rationaliseringar alls av försvarslogistiken. Frågan är för närvarande återremitterad, och det är tveksamt om det går att ta hela beloppet som har varit regeringens ambition, särskilt som det nu börjar klarna att en hel del omställningskostnader inte varit medräknade i de utredningar som gjorts. Men, den lilla del som statsmakterna kan spara på överföringen till Försvarets materielverk och därmed blir minus i förbundets prognos, kompenseras av det faktum att förbundet lagt oförändrade kostnader för forskning och utveckling.

Totalt sett innebär detta att det är svårt att i stort falsifiera förbundets rapport. Det kan kanske en djup ekonomisk utredning göra, om förbundet får igenom sitt förslag. Tills vidare har nu Officersförbundet sällat sig till dem som offentligt kommit till slutsatsen att försvarsreformen är underfinansierad. Förbundet anger tre skäl till detta: Otillräcklig kostnadskompensation, höga politiska ambitioner och uppskjutna beslut om materielinköp.

Det har varit tvära kast de senaste tio åren. Högintensiv utvecklingstungt koncept för strid hemma, Lågintensiva insatser här och nu långt borta, Omedelbart gripbara förband med nytt personalsystem för insatser med andra i närområdet. Under dessa omställningar har reella ekonomiska neddragningar pågått. Lars Fresker fångar det bäst i sin inledning:

”På den åker som ständigt plöjs kan inget gro”

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare