Förra veckan avslutade jag inlägget Att ta emot eller ge militär hjälp – med en reflektion om hur ÖB skulle hantera mellandagarnas uppmärksamhet kring generalmajor Karlis Neretnieks uttalande om våra brister inom det området.
Det visade sig att ÖB redan givit en intervju, som handlade om vår värderade uthållighet vid ett begränsat väpnat angrepp. Detta fick Wiseman att mynta begreppet Minimjölksdoktrinen och Chefsingenjören att reflektera om Katten kring het gröt.
ÖB:s klarspråk om den omhuldade förmågan till väpnad strid är välgörande för debatten. Han fullföljer sitt resonemang från Almedalen, som jag kommenterade här. Artikeln i SvD var också var mycket intressant ur flera andra aspekter, som jag kort tänkte beröra här.
För det första är det inte varje dag som tidningsläsaren får inblick i vad Försvarsmaktens hemliga spel avhandlar, och framförallt inte dess resultat. I artikeln refereras scenarier som ett begränsat angrepp som syftar till att ställa Sverige inför fullbordat faktum genom att slå ut en storstad eller tillfälligt kontrollera en del av landets territorium.
För det säkerhetspoiltiska etablissemanget i de baltiska staterna borde resultatet vara nedslående, även om dessa stater är med i NATO. Den som behärskar västra Sverige behärskar inloppen till och från Östersjön, något som är behövligt om NATO ska tillföra marinstridskrafter till Östersjön som stöd till de baltiska staterna. Och den som behärskar Gotland behärskar relevanta delar av Östersjön, som är lika betydelsefullt av samma skäl. Räkna med att de utländska försvarsattachéerna fick arbeta under nyårshelgen.
ÖB väntar sig, enligt tidningen, inte heller någon hjälp från EU, vilket är intressant. Om vi går tillbaka till kvarlevor som Försvarsmaktens underlag till regeringen 2009, så redovisar Försvarsmakten i huvudbilagan sidan 7:
”Utveckling av EU:s säkerhetspolitik innebär att medlemsländerna tar ett allt större solidariskt ansvar för Europas säkerhet. För Sverige innebär detta att Försvarsmakten både ska kunna ge och ta emot stöd från andra länder, även vid operationer i Sverige. Detta ställer krav på utvecklade former för samordning och samverkan inom Sverige, samt mellan länder och institutioner. Sverige bör därför anta Nato:s partnerskapsmål (Host Nation Support (HNS)) som reglerar detta stöd vid operationer i Sverige.”
Det innebär i så fall att Försvarsmakten har en ny linje/kalkyl avseende EU:s förmåga till krishantering, vilket inte stärker tilltron till Solidaritetsförklaringen.
ÖB bekräftade också sin slutsats från i somras, att utan mer pengar blir vi tvungna att lägga ned en försvarsgren. Jag är lite osäker på om det ska tolkas bokstavligen, eftersom Försvarsmakten under de senaste 20 årens nedskärningar har gått på linjen om förmågebredd. Det vill säga att det är bättre att behålla kompetens på bredd, även om antalet förband blir färre av varje slag. Jag berörde 2/3-försvaret inför Sälen 2012 med utgångspunkten att vi fick ta djupa grepp i organisationen, men inte helt lägga ned någon försvarsgren.
Eftersom det inte framgår i intervjun vid vilken tänkt tidpunkt som spelen utspelar sig, så är det inte helt lätt att relatera till våra planer. Jag antar här att det är 2019 som avses, då ju den beslutade insatsorganisationen ska vara fulltalig. Även om de närmare detaljerna inte är kända avseende spelen, så kan vi anta att det minst rör sig om sabotage och bekämpning med robotar av infrastruktur och vitala funktioner (slå ut storstad) samt luftlandsättningar/landstigningar (inta ett geografiskt område). Diskussionerna om uthållighet samt förmågan att ge och ta emot militärt stöd är hursomhelst intressant att jämföra med skrivningarna i Försvarsmaktens underlag inför propositionen 2009 (sidan 5) (Min kursivering och radbrytningar):
”Nationella operationer ska i första hand inriktas mot att hävda territoriell integritet och svenska intressen i närområdet. Beredskap, som i dag genomförs med grundorganisationens resurser, ska efter hand som stående förband sätts upp övertas och upprätthållas av insatsförband som för tillfället inte är ianspråktagna för insats. Sjöterritoriet och luftrummet ska övervakas med sensorer. Fartygsförband och stridsflygförband ska finnas tillgängliga för identifiering och avvisning.
Väpnade incidenter skall kunna mötas. Stående insatsförband och nationella skyddsstyrkor ska ha hög beredskap att skydda och bevaka viktiga samhällsfunktioner och områden av militärstrategisk betydelse inklusive Försvarsmaktens basområden.
Insatsförband ska med hög operativ och taktisk rörlighet kunna förstärka skyddet och bevakningen i hela landet, ha kapacitet att agera vid systematiska och upprepade kränkningar av det svenska territoriet, genomföra operationer där en aktör använder militärt våld mot Sverige samt kunna delta i operationer som bidrar till regional säkerhet i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.
Gotland ska kunna förstärkas och nyttjas för basering av stridskrafter. Markstridskrafter inklusive nationella skyddsstyrkor, ska över tid kunna vara närvarande i Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom ramen för de nationella operationerna skall, för att uppnå ökad effekt, förmågan att samverka med andra nationer, myndigheter och organisationer utvecklas.”
Som jag skrev i ett av inläggen kring Försvarsberedningens öden och äventyr, så finns det en betydande risk att vi inte klarar av att rätta till brister i det förra beslutet och samtidigt ta höjd för det förändrade säkerhetspolitiska läget som vi ser teckna upp sig mot skyn med rysk upprustning, amerikansk omorientering och europeisk försvarsnedgång.
Sveriges försvar har som vanligt otur med timingen. Med nyligen kraftigt nedskruvade prognoser för den ekonomiska utvecklingen upplevs inte utrymmet för substansiella tillskott särskilt stort. Förutom att anamma en konsekvent strategi att inlemma Ryssland så hårt som möjligt i europeiskt samarbete, så måste vi samtidigt lägga pannan i djupa veck för den händelse detta inte skulle fungera – och komma upp med något som är mer trovärdigt. I början av nästa vecka ska jag föra ett resonemang om en beståndsdel som upptakt inför Sälen 2013.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
Vi kan inte påverka historien men vi kan påverka hur vi från och med nu agerar i försvarsfrågan.
Kära moderater ta ert sunda förnuft tillfånga och satsa på försvaret. Vi är många som är djup besvikna på hur ni har behandlat Sveriges försvar de senaste 6 åren. Erkänn att det nu är dax att slå in på en ny väg.
Philip
Johan
”Med nyligen kraftigt nedskruvade prognoser för den ekonomiska utvecklingen upplevs inte utrymmet för substansiella tillskott särskilt stort”
Kan Danmark bära 1,4% BNP andel per capita med en sämre ekonomisk utveckling än oss så kan vi det det med.
Kan Estland på väg mot 2% så kan vi det med.
Problemet är den politiska viljan och avsaknaden av sund patriotism och omsorg av egna medborgare och sitt eget land.
2013 är utgiftsidan 1095 miljarder kr.
Att höja försvarbudgeten med tex 5 miljarder är knappt 5 promille.
Det är och förblir genuint skitsnack att det inte går.
Pengarna får tas från de utgiftsområden som fått de största ökningarna de senaste 5 åren så att deras ökningstakt minskar något.
På sikt eftersom försvarskostnaderna måste värde säkras är skattehöjning=värnskatt ett sätt.
Ett tredje sätt är att minska överskottsmålet tex från 1->0,8 %
En kombination av de tre åtgårderna ovan är också tänkbar.
Så det går och det som stör mig mest är våra politiker inte vill.
De är därför de bedragna medborgarna måste sakupplysas över det nationella svek som flera riksdagar har ägnat sig åt understödda av veka militärledningar.
Skönt med ÖB klarspråk i kontrast.
God fortsättning på nya året och glad att bloggar
God fortsättning Jan-Olov!
Ja, det är klart att det går! Men jag är lite pessimistisk om viljan än så länge.
jag vill nog inte kalla det otur att man som strategi har valt att minska försvarsförmågan till förmån för ekonomin och sedan inte ”ha råd” att förändra förmågan – det är snarare okunskap
jag gillar också att ÖB nu vågar ta ton – blir intressant i Sälen…
Correns redaktion har idag (2013-01-03) publicerat en mycket läsvärd ledare.
Under rubriken ”Vem tryggar Sverige?” skriver redaktionen bland annat följande: ”Moderaterna sköter sina traditionella profilfrågor polis och försvar anmärkningsvärt undermåligt.”
Den borgerliga redaktionen sågar alltså sina egna politiker i höjd med fotsulorna!
Flygsoldat 113 Bom
Synptomatisk efter den sista veckans uppmärksamhet kring ÖB.s ”utspel” i riksmedia och på bloggarna är väl ändå att inget står att finna på myndighetens egna hemsida….
Där hälsar ÖB God Jul och på FM kommenterar ligger ett en månad gammalt inlägg om GSS !?
Men på måndag är nog ”Combat Camera bataljonen” åter från välförtjänt (!?) ledighet, så då kanske vi kan få en kompletterande kommentar från vår arbetsledning.
InfoS är väl i alperna som traditionen (och reklamkonsulterna) bjuder.
Överskottsmålet är en resultat av den svenska finanskrisen på 1990-talet och var en del av svenska statens skuldsanering. På sikt så måste givetvis detta överskottsmål tas bort, och med en statsskud på 35% av BNP och låga statslåneräntor finns knappast någon anledning att låta staten fortsätta att gå med överskott. Detta är förstås pengar som delvis skulle kunna användas för att få ordning på försvaret.
För att citera en känd radiopratare: ”ÄNTLIGEN”
Dels för att ÖB tar bladet från munnen och i klarspråk säger det som varit känt inom FM relativt länge.
Dels för att inte bara SVD utan även övriga media ”hänger på” Slutligen kan man hoppas att det även går upp för gemene man hur det riktiga läget inom FM faktiskt föreligger