För november har jag valt Nigeria som fokusområde. Det mest naturliga hade varit Jemen som fått mycket uppmärksamhet de senaste dagarna. Utanför Jemen i Arabiska havet ligger tre atomdrivna hangarfartyg, amerikanska Harry S. Truman och Abraham Lincoln och franska Charles de Gaulle. UAV-attacker görs mot Al Qaidabaser från den amerikanska basen i Djibouti liksom från Saudiskt territorium. Ute till havs ligger också Marine Expeditionary Unit 26 på USS Iwo Jima. George Friedman (Stratfor) skrev i veckan en analys som gick ut på att president Obamaa hade två inrikespolitiska huvudalternativ stängda, och därmed återstår bara utrikespolitiken för att återskapa förtroendet. Friedmans analys landar i en spekulation i ett angrepp på Iran, vilket han är negativ till. Jemen däremot, enligt min bedömning, kan USA sätta press på utan större risker. Presidenten i Jemen verkar dock vara aktiv för att slippa en slags intervention av utomstående.

Nigeria närmar sig ett presidentval nästa år. Nigeria är en av världens största oljeexportörer och har över 150 miljoner invånare. Partiet PDP har varit dominerande sen 1999, då någon slags skör demokrati slog igenom efter ett kvartssekel militärstyre. Nigeria borde ha alla förutsättningar att var rikt, men inkomsterna är mycket skevt fördelade. Landet bär också på stora spänningar, främst inom de olika delstaterna. Det är både spänningar mellan olika etniciteter om boskap, och spänningar mellan kristna och muslimer (främst islamistiska rörelsen Boko Haram). I stort är de norra delarna muslimskt, och de södra kristna. Detta spelar mindre roll på riksplanet. Hittills har PDP varit ett nationellt parti med ett rotationssystem mellan norr och söder när det gäller presidentskapet. Presidenten Goodluck Jonathan, som pga dödsfall fick ersätta den förre presidenten har bestämt sig för att ställa upp i nästa års presidentval. Detta motsätter sig en del som menar att det är deras tur, eftersom förre presidenten från norr dog i sjukdom. Under tiden har Nigeria problem med oljeproduktionen i Nigerdeltat pga sabotage, och Shell har nyligen indikerat att man vill sälja sina tillgångar. Det har också börjat bli sammanstötningar utanför staden Jos, just på grund av boskapsdispyter.

Till sist några ord om oktobers fokusområde – Indien och Pakistan. Oktober månad bjöd på två stora händelser. I början av månaden stängdes gränsen för NATO och flera konvojer stacks i brand. De framtida risker dessa händelser innebär kommer bedömt att leda till ett större logistiskt flöde genom norra Afghanistan, där våra trupper finns. Detta skulle i så fall på sikt kunna påverka säkerheten i området. Den andra nyheten är positiv. I onsdags, långt från svensk medias uppmärksamhet, godkände pakistanska regeringen TAPI-projektet. Denna pipeline från Turkmenistan via Afghanistan, Pakistan och Indien stöds av Asiatiska Utvecklingsbanken. Med denna ledning och en sidoledning från Quetta till Gwadar i Pakistan kan Europa på sikt få tillgång till billig centralasiatisk gas. Detta är ett strategiskt projekt som Indien och Pakistan alltså samarbetar i, vilket är glädjande.

Mer av samma skribent