På Twitter fångade jag upp den här bilden igår som sägs vara från ett möte i veckan. Det här är en gammal samling krigsherrar som gått in i och ut ur allianser så att det är nästan omöjligt att förstå. De har varit med sedan mitten på sjuttiotalet, då våra politiska ledare hette Palme, Fälldin och Bohman.
Från vänster Mohammad Mohaqiq som grundade People´s Islamic Unity Party of Afghanistan, i mitten Zia Massoud, yngre bror till den legendariske Ahmad Massoud (Jamiat-e-Islami) som dödades dagarna före 11/9 2001. Till höger den oberäknilige Rashid Dostum, som leder Junbish-e Milli-yi Islami-yi Afghanistan. Denne har bytt sida så många gånger att det är svårt att tro på alla historier.
Mohaqiq har starkt stöd i landet, bland annat från Hazaarerna. Han slogs mot Talibanerna från sitt tillhåll i Samanganprovinsen, och dessa lyckades aldrig besegra honom. Han var vicepresident under Karzai under interimsregeringen, men har sedan lång tid brutit med honom, och är numera mycket kritisk till Karzais försoningsplaner med Talibanerna.
Massouds lillebror har varit ambassadör under Karzai, och också dennes vicepresidentskandidat vid valet 2004. Han har fört sin brors arv vidare och har en stark ställning bland Tajikerna. Intressant nog är han gift med en dotter till Burhanuddin Rabbani, som varit president 1992-1996 och en dryg månad under 2001.
Dostum som fortfarande anses vara Uzbekernas ledare började sin bana med att slåss för Sovjet som chef i afghanska armén. Han bytte sedan sida 1992 och slogs tilsammans med Massoud d.ä mot Hekmatyar efter att de bägge intagit Kabul 1992. 1994 var det dags för helombyte. Nu slogs han med Hekmatyar mot sina forna vänner Massoud och Rabbani. Detta höll till 1997, då han allierade sig med Rabbani mot de framväxande talibanerna. Samtidigt ingick han en ny allians med Massoud under 1996 som hette Norra alliansen.
Sedan följde några turer då han var tvungen att fly till Turkiet ett par gånger innan han kom tillbaka till Afghanistan. Tillsammans med Ismail Khan från Herat och Mohammed Fahim slogs han med amerikansk hjälp mot talibanerna. Efter 2001 har Dostum haft diverse postioner inom försvarssektorn, varit i Turkiet, ställt till några skandaler. Han är även misstänkt som ansvarig för flera tusen talibaners död efter de tillfångatogs i Kunduz 2001. Enligt dessa anklagelser ska de ha kvävts till döds i containrar under en transport. Mycket talar för att dessa anklagelser är sanna.
Dessa krafters eventuella samgående ska ses i ljuset av de uppgifter som säger att Gulbuddin Hekmatyar får allt större inflytande hos Karzai. Denna ledare för Hezb-e Islami är ”Specially Designated Global Terrorist”. Hekmatyar står för en radikal och elitistisk approach. Han har hela tiden bekämpat alla andra Muhajeedinledare och har numera bra relationer med Iran, vilket inte var fallet tidigare. Efter den amerikanska inmarschen har han varit en av de starkast drivande krafterna mot ISAF, Karzairegimen och amerikanska styrkor.
Att se dessa herrar återigen forma nya allianser indikerar att det står större förändringar inför dörren. De här sluga och hänsynslösa männen gör inte dessa steg om de inte bedömer att de ska dra fördel av detta. Får vi se en återuppstånden Norra Allians inklusive Mohammed Atta, denna gång mot Karzai/Talibaner och Hekmatyar? Frågan är vad det påminner mest om? 1987, som följdes av utmarsch 1989 och regimens fall 1992? Eller 1996? Då tog den talibanska offensiven fart senare på året och 1998 hade de ordentligt grepp om landet.
Oavsett vilken sida som vinner det här när väst har dragit sig tillbaka, så kommer i vart fall inte jag bli förvånad om både Dostum och Hekmatyar står på den vinnande sidan….
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Intressant att samtalen verkar ske såpass öppet.
Då krigsherrarna i Libanion diskuterade kommande allianser och svek, så har jag för mig att man gjorde det utanför offentligheten. Att man här verkar göra det i offentligheten tycker jag inte tyder på att Karazai sitter överdrivet säkert. Han kanske rentav sitter lösare än vad vi trott.
@Per. Det är inte orimligt att göra en hypotes kring detta. Att bilden skickats ut innebär en tydlig signal i det afghanska samhället. Och bara för att de är motståndare till Talibanerna, så innebär det inte att de är ett bättre alternativ för Afghanistan.
Om vi applicerar någon sorts nyttomoral på kriget i Afghanistan, så uppstår frågan om vad som egentligen följer på tio års krig. Vad blir den bestående nyttan med alla ansträngningar, miljarder dollar och alla döda och lemlästade? Kommer den afghanska armén att bestå efter att Väst lämnat, eller kommer trupperna att skingras och ta sig hem till respektive krigsherre, nu utrustade med modernare vapen än man hade tillgång till före detta krig?
Att byta sida är väl en del av den afghanska traditionen och ses nog inte som särskilt uppseendeväckande. Tror jag. Det gäller ju att överleva.
Kan det vara så illa, att det enda bestående resultatet blir att svenska armén fått möjlighet till ett elddop?
Långt ifrån att vara någon fredshetsare, vill jag ändå se något varaktigt gott komma ut av alltihop.
@ Sumatra:
”Långt ifrån att vara någon fredshetsare, vill jag ändå se något varaktigt gott komma ut av alltihop.”
Amen!
Tyvärr så gick nog det tåget redan då USA valde att satsa på Irak istället.
Min bild är att afghansk polis har funnits kvar i de större samhällena i alla fall. Befolkningens hållning verkar variera från att välkomna ökad säkerhet till en klar avvaktande hållning. Kriminella element och motståndare naturligtvis fientliga.