Presidentvalet i Egypten blev en riktig rysare. Muslimska Brödraskapets kandidat Muhammad Mursi besegrade gamla regimens Ahmed Shafiq med mycket knapp marginal. Omvärlden lyssnade noga på den nye presidentens första tal, där denne betygade att han såg sig som hela Egyptens president. Han har därför klippt alla formella band med sin organisation, som också hade lovat att inte ställa upp i presidentvalet. Han underströk också att landet kommer att följa internationella avtal, vilket tolkas som en försiktig linje i förhållandet till Israel.

Eftersom det för tillfället är omvänd ordning i landet, så inställer sig frågan hur länge det kan vara det. Förut var Mubarak president och Mursi i fängelse, och nu är Mursi president medan Mubarak är i fängelse. Den gamla regimens högsta ledare kan ha börjat tvivla på framtiden. Den gamle underrättelsechefen och vicepresidenten Omar Suleiman har redan lämnat landet. Den besegrade Shafiq har också lämnat landet, även om den egna organisationen säger att denne kommer att komma tillbaka.

Det är ett ödets ironi att Egypten avfärdade Mubarakklanen som styrande i landet, bara för att välja en ny familj i ledningen. Mursis dotter är gift med Shurarådets son. Denna familj hör ihop med det upplösta parlamentets talman som i sin tur är ingift i familjen El-Shater, vars överhuvud Khairat är den som leder Muslimska Brödraskapet. Denne förbjöds att kandidera i valet, eftersom militärrådet tolkade vallagen att denne inte varit frigiven från fängelse tillräckligt länge för att få kandidera som president.

En hel del talar för att presidentvalet bara var slutet på början när det gäller maktkampen i landet. Militärrådet har ju upplöst parlamentet och kommer att försöka diktera processen för att ta fram den nya konstitutionen. Eftersom församlingen för att ta fram denna hade utsetts av det nu upplösta parlamentet, så finns förutsättningar för att få denna besatt med ”rätt” folk. En domstol ska i början av september ge sitt utslag avseende legaliteten kring denna församling. Eftersom domarväsendet både är högt respekterat i Egypten, men också dominerat av Mubaraks utnämningar, så är risken stor att konstitutionens skrivande är tillbaka till ruta ett vid denna tidpunkt.

Under tiden så befinner sig den egyptiska ekonomin i klar nedförsbacke. Sedan Mubarak avsattes har valutareserven minskat med 60 %. Egyptiska staten är världens största veteimportör, och minskade möjligheter att subventionera bröd för landets många fattiga kan skapa explosiva reaktioner framöver. Presidentkampanjen såg oförenliga fenomen som propagerandet för att få igång turismen igen samtidigt som den statliga televisionen varnade människor för att tala med utlänningar, eftersom dessa per definition var spioner.

Tätt sammankopplat med ekonomin är säkerheten. Kriminaliteten har ökat kraftigt det senaste året, och många valde att lägga sin röst på Shafiqs budskap om ordning och säkerhet. Dessa två stora frågor, bröd och säkerhet, kommer att användas som mätpunkter när det gäller folkets betyg på den nye presidenten som i sin valkampanj utgav 64 vallöften. Muhammad Mursi lever farligt när det gäller att infria förväntningarna, och i de traditionella revoltmånaderna januari-februari kan läget se helt annorlunda ut med en kraftig polarisering mellan salafisterna i Nourpartiet som kommer förklara tillkortakommanden med otillbörlig ogudaktighet och den gamla regimen som fortfarande äger bajonetterna.

De geopolitiska konsekvenserna av förändringarna i Egypten har börjat bli kännbara. Det är framförallt Sinai som det börjat synas. Egyptiska staten förmår inte kontrollera denna halvö med sin mix av historiska beduinstammar och jihadister från när och fjärran som hittat en ny bas för attacker mot Israel. Israel har det senaste året febrilt stärkt sitt skydd av den södra delen av landet.

Mubaraks fall i Egypten kan bli en västanfläkt den dagen folkmaktskänslorna tar skruv i Saudiarabien. Det är det landet som återstår av de tre
jag exemplifierade med i inlägget Håll ögonen på (p)riset för snart 18 månader sedan.

Eftersom kronprinsen Nayef avled nyligen och landet nu har sin tredje, Salman, inom loppet av ett år, så är det viktigt att hålla ögonen på dennes agerande. Kronprins Salman är inte som sin företrädare obevekligt hård och brutal mot alla som hotar den saudiska kungafamiljen. Istället verkar han vara mer inriktad på att sprida den rätta läran, och ska enligt många uppgifter vara drivande när det gäller understöd till de syriska rebellerna. För en utomstående är det inte lätt att begripa hur den syriska revolten är rättfärdig när Saudiarabien använder samma metoder för att slå ned revolten i Bahrain, där denna revolt kategoriseras som orättfärdig.

I detta fall är det naturligtvis så att det är shiamuslimer, eller snarlika alawiter, på andra sidan. Hur konstigt det än kan låta, så är Saudiarabien på geopolitisk defensiv. I söder hotas Jemen av upplösning, vilket påverkar smugglingsmöjligheterna in och ut ur Saudiarabien på ett ogynnsamt sätt. I Irak har Saddam Husseins fall inneburit en shiamuslimsk ledare, al-Maliki, vid rodret. Även om denne först och främst är irakier, så innebär Shiamuslimernas förbättrade ställning att Saudiarabien inte har någon indirekt allierad mot den stora huvudvärken – Iran. Landet försöker med sitt agerande uppnå en regional hegemoni i Mellanöstern, och har en hel del förutsättningar för detta, inte minst i form av energitillgångar och en ung och dynamisk befolkning. Denna ska ses i jämförelse med den saudiska gerontokratin som styr över oljemiljarderna.

En av de mest intressanta påståendena i kölvattnet av det egyptiska presidentvalet är att Muhammad Mursi är inställd på att stärka banden till Iran, något som hade varit omöjligt under Mubarak. Får den nye presidenten tid på sig, så kan det bli stora svallvågor efter Mubaraks fall i regionen – på ett sätt som få förutsett.

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhettt. I Irak har Saddam Husseins fall inneburit en shiamuslimsk ledare, al-Maliki, vid rodret.

Mer av samma författare