(publiceras efter medgivande från Smålandsposten i vilken dagstidning artikeln var införd 17 december)
Rysslands agerande på Krim, i östra Ukraina och kränkningar av andra länders luft- och territorialvatten har aktualiserat frågor om vår säkerhetspolitik och vårt försvar. Vår begränsade förmåga att försvara vårt eget land och vår bristande incidentberedskap har belysts på ett sätt, som inte tidigare skett efter det kalla krigets slut.
Vi hör hemma i västvärlden. Frihet är vårt viktigaste argument. Men till det kommer också demokrati, jämlikhet, mänskliga rättigheter, yttrande- och religionsfrihet m.m. Allt för att vi vill leva i ett fritt och öppet västerländskt samhälle. För att säkerställa detta och för att stoppa rysk revanschism har Estland, Lettland, Litauen och Polen gått med i Nato. Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Holland och Frankrike har sedan länge varit medlemmar. Alla dessa länder är numera viktiga västerländska demokratier och medlemmar i EU, utom Norge.
Om Finland och Sverige går med i Nato skulle det vara en viktig säkerhetspolitisk åtgärd för fred i norra Europa i vår tid. Finland kan mobilisera en armé om 300 000 soldater. En armé, som inger stor respekt i Ryssland. Sveriges inträde i Nato är ett mycket mindre problem för Ryssland. Inte för att Ryssland skulle uppskatta en svensk anslutning. Men en rysk protest mot ett svenskt medlemskap i Nato skulle avslöja Rysslands revanschistiska och aggressiva syn på Baltikum, Norra Europa och Västvärlden. Sveriges syfte skulle vara att få Ryssland att inse att demokratierna i EU och Norra Europa står enade i sina strävanden att säkra freden. Inget land i norra Europa accepterar ryska provokationer mot något land i regionen. Denna strävan innefattar även Ukraina, som önskar samarbete med Nato.
Finlands statsminister och troligen också en stor del av den yngre generationen av Finlands befolkning, är för en Nato-anslutning tillsammans med Sverige. Ett gemensamt inträde i Nato skulle underlätta detta säkerhetspolitiska nytänkande, men är inte absolut nödvändig. Det skulle inte förvåna om Finland går före. Finlands säkerhetspolitisk är mycket mer realistisk än Sveriges. Finland har sedan länge insett att Ryssland måste hanteras vänligt men bestämt, utan militära eftergifter. Polen har beslutat att upprusta p.g.a. Rysslands uppträdande på Krim och i östra Ukraina.
I vårt land utmålas Nato ibland som en USA-ledd militäristisk kärnvapenmakt. Nato har inga egna kärnvapen och inga egna stridskrafter. Det är medlemsländerna, som bidrar med dessa. Hur dessa fördomar kan fortleva är obegripligt när Nato de senaste åren haft den danske tidigare statsministern Anders Fogh Rasmussen som generalsekreterare och nu har den norske fredsvännen och tidigare statsministern Jens Stoltenberg på denna ledande post. En nordisk generalsekreterare i Nato gör naturligtvis en finsk och svensk Nato-anslutning ännu mer logisk.
Sveriges neutralitet har tjänat oss väl hävdas det ibland. Men under det kalla kriget samarbetade vi med USA och NATO. I Washington och Moskva betraktades vi inte som neutrala. Svenska folket levde i förhoppningen att vi skulle kunna hålla oss utanför ett storkrig i Europa. Vi skulle ha ett så starkt försvar att det var krigsavhållande. Blev vi trots allt angripna (av WP) så skulle det ske med marginella resurser. Denna marginaldoktrin var en viktig förutsättning för svensk krigsplanläggning. En konflikt som drabbar de baltiska staterna och Polen kan vi inte stå neutrala till. Vi kommer att bli berörda. Vårt säkerhetspolitiska läge har blivit sämre.
Sverige behöver rusta upp sin förmåga att försvara landet och sin incidentberedskap i luften och till sjöss. Genom medlemskap i Nato kan vi hålla nere kostnaderna för detta återtagande till 2% av BNP per år, som är Natos önskemål på medlemmarna. Skulle vi själva försöka åstadkomma detta återtagande skulle det förmodligen kosta oss 4-6 % av BNP, utan att vi får motsvarande effekt. En NATO-anslutning bör därför tas upp på vår politiska agenda. Det bör göras för att säkra freden i norra Europa i vår tid. Det bör göras för att vi vill leva i fred med Ryssland, men inte accepterar ryska provokationer och rysk revanschism.
Tänk om alla svenska politiker använde INSIDAN AV HUVUDET på samma fördömligt vettiga sätt som artikelförfattarna …..
Klockrent!
Författarna drar någon slags slutsats betr. Sveriges behov av att upprusta.
Men huvudanledningen, som borde redovisas, är väl ändå i vilken grad Sveriges attraktivitet har ökat och därmed att det ökade hotet motiverar en större bit av kakan?
Tyvärr Lars och Jann:
En svagt underbyggd slutsats, mest bara löst tyckande.
åke eckervall
ake eckervall rekommenderas studieresor till Georgien, Baltikum och/eller Ukraina ……
Lärdomen vi kan dra av de senaste 23 åren är att det inte spelar någon större roll vad Väst gör eller inte gör, eftersom Kreml ändå förefaller tolka allting som ett aggressivt försök till inringning av Ryssland.
Nato har lagt en hel del energi på att få med Ryssland och de europeiska medlemmarna överlag har kraftigt skurit ner sin försvarsbudgetar, på ett sätt liknande Sverige.
Visst har Nato expanderat. Men detta som ett svar på starka folkliga opinioner i ett antal länder och Nato hade inte direkt bråttom att ta in t ex de baltiska staterna i organisationen. Vidare har Nato undvikt att upprätta fasta baser (undantag flyg i Baltikum) i de östliga medlemsstaterna.
Men det som sker tolkar Kreml ändå envist som försökt till inringning. Se t ex det påstådda citatet från Madeleine Albright vilket tolkas som att Väst vill skilja Sibirien från Ryssland.
Härmed faller argumentet att vi ska undvika medlemskap i Nato för att inte provocera. Allt vi gör eller inte gör kommer ändå att uppfattas som något slags provokation, så då kan vi lika gärna vidta de mått och steg som ökar vår skyddsnivå.
Fullständigt korrekt analys Lars.
Instämmer helt med Lars Holmqvist. Putin har bestämt sig, kosta vad det kosta vill, han kär tills det tar stopp /han faller. Vi måste bygga tillräckligt höga barriärer så att det blir dyrt och förlustbringande att frösöka klättra över. Putin kan idag ta Gotland till minimal marginalkostnad och förluster endast i form av goodwill (vilket han struntar i). Eftersom vi inte mäktar med att försvara Sverige på en rimlgt säker nivå, återstår endast NATO-medlemskap. Det kan sägas att Putin kanske ändå faller på eget grepp inom några år, men vem / vad som då tar över i Ryssland vet ingen. Den organiserade brottslighedten har makten tillsammans med Kreml. Tag bort Kreml – vad blir kvar?
Ja, det finns inget jag önskar så mycket som en höjning av försvarsbudgeten till tex 1,5% från nuvarande 0,8 ?? men det händer inte. Det spelar inte nån roll vilken regering som sitter verkar det som.
Att vi sen går med i Nato och höjer till 2% skulle vara helt skruvat…
Jag kan tänka mig att gå med i NATO bara så vi skulle bli tvingade att lägga en iofs sjukt hög summa på försvaret. Men frågan är om vi är sugna på att skicka folk till alla sjuka och konstiga krig som USA startar (Obama lär inte sitta för alltid tro mig).
Vi ska va redo att skicka diverse folk runt om i världen för att dö jämt och ständigt.
Nä mina vänner Jag tror benhårt på en kraftigt höjd försvarsbudget (2%) under några år, tills vi känner oss säkra. Start en pakt med finnarna såklart….vi kommer allafall åka dit om den lede fi kommer. /mina fem
Medlemskap i Nato förändrar inte det faktum att Sverige saknar armé. Vad har vi att erbjuda Baltikum vid en rysk aggression? Jobbskatteavdrag?
FREDS-VETENSKAPSAKADEMIEN?
KKrVA bok: För Sveriges Säkerhet (2012) antyder, och förslaget av två generaler och en överste på KKrVA web Nov 19 2014 avslöjar att det inte bara är gammal unken skåpmat på bordet i försvarstankesmedjorna. I stället för den traditionella dragkampen om en eller annan tiondels procent för vapensystem ett eller två, dras konsekvenser av att en angripare alltid skulle komma med 100 när ÖB har att räkna med 10. Konsekvensen heter DJUPFÖRSVAR, över hela ytan!
Det hedrar KKrVA att man orkar bryta urgamla traditioner om hur kriga, och släppa fram en diskussion om det vi behöver: Hur Undvika Kriga!
Det skulle räcka med en sabotage-insats mot våra el -och kommunikationsnät en bister vinternatt och störning av reparationsarbetet för att bringa Sverige på knä på kort tid.
Mot bl a detta behöver vi ett total – integrerat totalförsvar över hela ytan. Som finns där ….. alltid.
Vi har insett att vi inte har råd med ett effektivt invasionsförsvar; vårt nuvarande en-veckas-försvar har vi skrattat …eller gråtit över tillräckligt.
Nu är det dags att utreda/diskutera totalförsvaret —— det fredsbevarande djupförsvaret?
åke eckervall
@ollebull: NATO fungerar inte på det viset, vilket du troligen känner till. Artikel 5 kräver bara att medlemsländerna ställer upp och solidariskt försvarar det land som blivit angripet. Tyskland och Frankrike valde ju t ex att ställa sig utanför Gulf II.
Därför klingar din bön om höjda försvarsanslag falskt. (Dessutom har de en gång i tiden varit över 4 % av BMP så varför gnälla om 2 %?)
@CL: Hellre då ett NATO-medlemskap än sarkasmer…
Vi tillhör Västvärlden heter det i artikeln. Ja och det gör vi oavsett om vi är alliansfria eller inte.
Ensidigheten
Politisk och militär ensidigt betraktelsesätt har lett till en dålig och närmast obegriplig säkerhetspolitik. Den svänger än hit och en dit. Carl Bildt: För mig bibehåller neutralitetspolitikens hårda kärna sin betydelse som den yttersta politiken för Sverges säkerhet …” ( I Bevara alliansfriheten sid 115). Och S tycker men vägrar samtidigt att analysera Sveriges mycket betydelsefulla strategiska läge mellan kärnvapenmakterna. OBS att båda har hotat med preventivt krig om vitala intressen står på spel. Självklart känner medborgarna osäkerhet och berättigad rädsla.
Rädsla
Natos kärnvapendoktrin bekräftades av alla medlemmar senast i Lissabon år 2010. ”Doktrinen bygger på kalla krigets `ömsesidigt garanterad förstörelse` som kan utlösas i händelse av att en medlemsstat blir attackerad.” (I Bevara alliansfriheten sid 103) Detta ökar inte säkerheten för Sverige eller i Norra Europa, som det heter i artikeln. Rädslan är berättigad ty ingen vet om, var eller när någon stat lossar på avskräckningsspärren. Spänningen är påtaglig i Ukraina!
Analys
En analys visar att ett svenskt försvarat mark- och sjöterritorium kan ge en stark krigsavhållande effekt både öster- och västerut. Personligen har jag funnit att den mest krigsavhållande effekten borde Ryssland erfara. Ryssland som har ett påtagligt skydd av Finland, Östersjön och Sverige i förållande till USA/Nato överlägsna styrka på oceanerna. Ett försvarat svenskt territorium ger Sverige ett starkt försvar mot Rysslands nuvarande manövrerande under avskräckningsparaplyet.
Hinder
Det militärindustriella komplexet som S och M driver utgör hindret för en begriplig och kostnadseffektiv säkerhets- och försvarspolitik
Per Blomquist
I denna debatt efterlyser jag Und/Säk-tänkande. ”Putinland” torde, i en konfliktsituation sannolikt kraftsamla på de områden där Sverige är mest sårbart. Jag misstänker att ake eckervalls konstaterande tyvärr är helt korrekt:
”Det skulle räcka med en sabotage-insats mot våra el -och kommunikationsnät en bister vinternatt och störning av reparationsarbetet för att bringa Sverige på knä på kort tid.”
Nord-Koreas Cyberattacker aktualiserar också ett annat område där Sverige- liksom flertalet andra västländer – är mycket sårbart. Jag efterlyser därför mer debatt om hur ett rimligt svenskt ”TOTALFÖRSVAR m/2015” borde gestaltas.
Självklart är underättelsetjänst grunden för ett kostnadseffektivt handlande. Men även und måste arbeta mot en strategisk analys. Den saknas i officiell agenda. Detta gör att vi får debattera utan klargjorda antaganden. Demokratibrist!
Jag var tyvärr oprecis i mina kommentarer. Vad jag efterlyste var analys av ”PUTINLAND:s” Und/Säk tänkande. ”TOTALFÖRSVAR m/2015” bör utformas med hänsynstagande till dylik analys. Delar av problematiken behandlas f.ö. föredömligt pedagogiskt av Carl Bergqvist/Wiseman i en artikel i Expressen 28/12 2014. Rekommenderad läsning!
Hej Lars!
Jag ska försöka få tag på artikeln. Jag delar helt Din uppfattning om analys. Den utgå ifrån bedömd tankeverksamhet vid respektive Moskvas och Bryssels planeringsbord. Den ensidighet som vi alltför länge har ägnat oss åt i svensk säkerhets- och försvarsdebatt leder fel. I denna anlys bör både storkrig och ”fredskrig” behandlas. I båda fallen kommer tidsfaktorn och luftläget mellan kärnvapenmakterna att ha avgörande betydelse, menar jag.
Hej Per! Tack för Ditt, för fortsatta resonemang väsentliga begrepp ”FREDSKRIG”. Betingat av mitt ”klippkort” till Moskva under hela 1980-talet för förhandlingar med V/O Licensintorg, Minskaya 11, bl.a. ansvarigt för USSR:s industrispionage, och mitt sedan 1992 engagemang i ”fallet Håkan Lans” vill jag hävda att ”FREDSKRIGET” har pågått länge. MEN den teknologiska utvecklingen med IT och det moderna svenska samhällets ökade sårbarhet kräver mer fokusering på landets sårbarhet och FREDSKRIGET m/2015. I vilken utsträckning sker t.ex. samarbete mellan MUST, SÄPO och PRV ang. trenderna i ”Intellectual Property Right Management” och industrispionage?
”Genom medlemskap i Nato kan vi hålla nere kostnaderna för detta återtagande till 2% av BNP per år, som är Natos önskemål på medlemmarna. Skulle vi själva försöka åstadkomma detta återtagande skulle det förmodligen kosta oss 4-6 % av BNP, utan att vi får motsvarande effekt. ”
Där hamnade väl ett finger på den springande punkten. Att sätta sig i en situation där vi förväntas öka anslagen till 2% svider mer än att envist förneka att vi själva behöver öka till 4-6%. Vilket (realistiskt) regeringsalternativ har det moraliska modet att hävda något av dessa alternativ idag? Både alliansen och Sossarna tävlar mest om att skryta över störst satsningar inom befintlig ram, utan att förklara hur man kan satsa utan att investera.
Det tjatas ju fortfarande om hur IO14 ska finansieras, trots att syftet med IO14 är helt ur fas med rådande/framväxande säkerhetsläge. Modernt försvar? Pytt! Modenycker är vad det är.
Som lök på den laxen läser jag i nyheterna idag att höstens ubåtsjaktstyrka som visade sig sakna förmågor och resurser nu ska reduceras.
@Claes Henrikson
Det är väl så som du skriver, men den politiska världskartan(natoländers politik) styr över vilket land som känner sig hotat och gärna anfaller ett Nato anslutet land. (tex ryssar) och när det händer har vi ett krig som inte ens nato kan rädda oss från.
@ollebull: Vänd gärna på resonemanget. Varför vill de fd WP-länderna så gärna in i NATO?