av Berndt Grundevik

Den 27 juli 1953 undertecknades Armistice Agreement (AA) av Marsalk Kim Il Sung, överbefälhavare för Nordkoreas armé, Peng The Huai , befälhavare för den kinesiska frivilliga armén samt General Mark.W. Clark, US Army, chef för United Nations Command (styrkorna som under FN mandat i september 1950 landsteg i Korea).

I formell mening har det aldrig slutits något fredsavtal mellan Nord- och Sydkorea och AA är fortfarande det enda gällande avtalet som i stort reglerar vapenvilan mellan Nord- och Sydkorea samt avseende tillåtna kvantiteter vapentyper och  styrkor i gränsområdet (DMZ, en 240 km lång och 4 km bred demilitariserad zon).

Här behandlas kort den historiska bakgrunden, några strategiska grundvärden, NNSC tillkomst, uppgifter och roll samt några frågeställningar med bäring på framtiden.

Kort historik

I slutskedet av 2:a världskriget tvingades Japan ut ur Korea efter 35 år som hårdför kolonialmakt. Norr om den 38 breddgraden tillföll förvaltarskapet Sovjetunionen och söder därom påtog sig USA motsvarande uppgift. År 1948 hölls separata val i både Nord- och Sydkorea och i samband med valen utropades Republic of Korea (Sydkorea) och strax därefter Democratic People Repuplic of Korea.(Nordkorea).

USA och Sovjetunionen lämnade området 1948-1949, där läget mellan de två Koreanska staterna var ansträngt och där båda sidor gjorde sig skyldiga till gränsöverträdelser.

Den 25 juni 1950 anföll överraskande Nordkorea med stora styrkor in i Sydkorea och avancerade snabbt söderut. FN säkerhetsråd fördömde omedelbart attacken och bad medlemsländerna att ställa upp med en FN styrka under USA:s ledning i syfte att stabilisera läget. Eftersom Sovjetunionen under en tid bojkottade säkerhetsrådet gick resolutionen igenom utan veto och den 27 september 1950 landsteg FN styrkan, bla genom en kniptångsmanöver mot Inchon området (strax norr om Seouls internationella flygplats), under befäl av den amerikanske generalen Douglas MacArthur.

Landstigningen lyckades och man skar snabbt av Nordkoreas underhållsvägar vilket förändrade den kritiska situationen för de Sydkoreanska styrkorna som strax före FN styrkornas landstigning var tillbakatryckta till Pusan området som ligger längst ner i sydost på den koreanska halvön.

I slutet av november 1950 hade FN styrkan lyckats att slå tillbaka och befann sig i strid nära den kinesiska gränsen. Kina mobiliserade den ”frivilliga kinesiska armén”, en styrka på drygt 100 000 soldater. FN styrkan tvingades tillbaka till den 38 breddgraden där kriget sedan böljade fram o tillbaka under drygt 2 år. Flera försök till ett eldupphörsavtal genomfördes innan vapenstilleståndsavtalet med en demilitariserad zon längs den 38 breddgraden trädde i kraft fr.o.m den 27 juli 1953.

Nulägesbild

De 60 år som passerat sedan vapenstilleståndet har präglats av låsta positioner från båda parter. Olika försök har gjorts att skapa tillit och en fortsatt process mot ett mer omfattande fredsavtal, dock utan avgörande framgång.

Under de senaste åren har läget de två länderna emellan varit mycket ansträngt under flera perioder. Bl.a under 2010 då Nordkorea sänkte (fastställt via en internationell haverikommission) en Sydkoreansk fregatt – Cheonan där ett 50 tal sjöman omkom och ett 40 tal räddades. Samma år genomfördes en nordkoreansk artilleribeskjutning av den sydkoreanska ön Yp Do, där ett par civila och ett par soldater dödades samt ett 15 tal människor skadades.

Därutöver har Nordkoreas fortsatta kärnvapenprov/sprängningar, återstart av en gammal reaktor samt prov med ballistiska missiler ytterligare försämrat situationen i regionen.

Våren 2013 var läget mycket spänt och den nordkoreanske ledare, Kim Jung Un, hotade t.o.m USA med kärnvapenkrig om man inte slutade med de provokativa övningarna tillsammans med Sydkorea. Man kan utgående från historien, kulturen och det geografiska läget förenklat säga att idag är Nord- och Sydkorea – i grunden ett folk men två mycket olika länder med kraftigt olika förutsättningar i en region som är mycket dynamisk.

I mitten av november 2013 besökte Rysslands president Sydkorea för att diskutera ökat handelsutbyte vilket indikerar områdets ekonomiska betydelse.

Relationen mellan Japan och Sydkorea är ansträngt. Detta främst mot bakgrund av att Japan gör anspråk på några småöar mellan Korea och Japan samt att Japan har varit ovilligt att offentligt göra upp med sin historia och be om ursäkt för de övergrepp som begicks mot den koreanska befolkningen mellan 1910-1945.

Några strategiska grundvärden

Koreas närområde kan förenklat definieras som ett av världens ekonomiska och militära kraftfält, med hög kärnvapentäthet m.h.t de aktörer som finns geografiskt i området eller verkar indirekt i detsamma som USA.

Några grundvärden:

 
USA: 320 miljoner invånare, världens största ekonomi, till operativ effekt världens slagkraftigaste militära förmåga samt kärnvapennation.

Kina: 1,35 miljarder invånare, världens 2:a största ekonomi, världens största numerär av stridskrafter samt kärnvapennation.

Ryssland (ca 40 km landgräns mot Nordkoreas nordöstra del) 143 miljoner invånare, världens 9:e största ekonomi, värdens 5:e största militärmakt och kärnvapennation.

Japan; 127 miljoner invånare, världens 3;e största ekonomi och växande självförsvarsstyrkor.

Sydkorea: 49 miljoner invånare, världens 12:e största ekonomi och världens 7:e största militärmakt (ca 750 000 soldater/sjöman).

Nordkorea: 23 miljoner invånare, obetydlig ekonomi , världens 4;e största militärmakt (ca 1.5 miljoner soldater/sjömän) samt besitter kärnvapenkapacitet (även om det finns flera frågetecken kring operativ status). Avseende militär konventionell förmåga så är idag styrkeförhållandet mellan Nord och Sydkorea ca 2:1 till Nordkoreansk favör men kvalitetsmässigt bedöms skillnaderna vara stora där Sydkorea har trumf på hand.

Indien har visat litet intresse för regionen, vilket förvånar utomstående mot bakgrund av det ekonomiska ”kraftfält” som Koreahalvön och dess närområde utgör.

Dessa länder bedöms vilja ha politisk stabilitet i regionen. Motsatsen skulle störa handels- och transportflödena vilket allvarligt skulle hota tillväxt och välfärd inte bara i regionen utan globalt.

NNSC sammansättning, tillkomst och uppgifter

NNSC var från 1953 en organisation med ca 400 officerare/soldater från Polen, Tjeckoslovakien, Sverige och Schweiz med uppgift att inspektera, rapportera, undersöka händelser samt övervaka att AA efterlevdes av båda sidor.

NNSC består idag av tre delegationer, den Svenska och Schweiziska som permanent finns på plats med 5 officerare vardera, samt den Polska delegationen me 2 officerare vilka två gånger/år kommer till Korea och deltar i en planeringsvecka/ rapportskrivning.

Förutom ovan redovisade grunduppgifter i vapenstilleståndsavtalet så löses sedan 2010 nio tillägsuppgifter (Expanded Tasks):

  • Deltar och observerar vid inspektioner av de 144 observatörs- eller posteringsgrupperingarna på den Sydkoreanska sidan längs hela gränsen.
  • Deltar i speciella undersökningsteam ex.vis vid utfrågning av avhoppare från Nordkorea.
  • Oberverar och deltar i helikopterflygningar längs huvudsakliga underhållsvägar mot gränsen.
  • Observerar och deltar i helikopterflygningar längs DMZ.
  • Deltar vid utbildning av officerare vid motsvarande försvarshögskolan eller vid front- divisionerna om AA innebörd i syfte att öka kunskapen och indirekt minska risken för missförstånd och onödiga konsekvenser
  • Besöker och observerar läget vid olika amerikanska baser i Sydkorea.
  • Observerar och rapporterar trupprörelser in eller ut ur Sydkorea.
  • Observerar och rapporterar Sydkoreanska militärövningar (armé, marin och flygövningar)
  • Observerar och rapporterar Amerikanska förbands övningsverksamhet i Sydkorea.

Dygnet runt/året runt finns i campen i Panmunjom alltid en officer ur respektive kontingent från Sverige och Schweiz som agerar som vakthavande befäl. Oftast är en till två svenska officerarna kommenderade någonstans i Sydkorea där de löser någon av ovan redovisade uppgifter. Övrig personal åtgår för rapportskrivning, planering, representation mm
Den svenska, schweiziska samt polska (ej permanent representerad) delegationerna inom NNSC på gränsen vid Panmunjom.
Bilden visar den svenska, schweiziska samt polska (ej permanent representerad) delegationerna inom NNSC på gränsen vid Panmunjom. (Klickbar bild.)

Frågeställningar relaterade till framtiden

I mina kontakter med både militära företrädare på högsta nivå, diplomater, företagsledare m.fl. så är bl.a. följande frågeställningar frekvent underlag för diskussion:

  • Hur länge kommer regimen i Nordkorea att kunna hålla emot det yttre informationstrycket och dess påverkan på den inhemska befolkningen och vad kan då hända?
  • Hur långt har man kommit i kärnvapenutvecklingen avseende operativ/strategisk förmåga och när bedöms denna kärnvapenförmåga på allvar kunna hota USA m.fl. på det egna territoriet?
  • Kommer USA att lämna över det operativa ansvaret till Sydkorea, att kunna leda försvaret av det egna landet, vilket planeras från December 2015 eller skjuts detta återigen på framtiden?
  • Hur skall FN kunna bli mer proaktivt och därmed ta en tydligare ledartröja i hanteringen av den långvaria konflikten?
  • Hur kommer Kina att förhålla sig till Nordkoreas fortsatta kärnvapenutveckling samt ”bångstyrige” granne i öster?

 Avslutning

Jag är inte ensam om bedömningen att Nordkorea inte kommer att förhandla bort sin kärnvapenkapacitet eftersom detta är det enda trumfkort man besitter. Omvärlden behöver därför i den fortsatta hanteringen av frågan förhålla sig till detta faktum.

Det ligger i Kinas intresse att backa upp Nordkorea ”lagom” mycket så att läget förblir ”status quo” varmed den politiska balansen inte rubbas i regionen.

Regionens betydelse som ekonomiskt maktcentrum bedöms öka i takt med att de olika ländernas BNP ökar

NNSC är till volym en liten organisation men faktum är att NNSC verkat i 60 år och det finns betydande samstämmighet om att NNSC är ett av flera viktiga säkerhetspolitiska instrument för att bidra till en fredlig utveckling på den Koreanska halvön.

 

Berndt Grundevik är Generalmajor, chef för den svenska delegationen i NNSC och ledamot av KKrVA