Idag skriver Johan Kihl tillsammans med Per-Egon Johansson och Dag Sundström på SvD ledarblogg , där de går till angrepp mot regeringens försvarspolitik. De skriver bl a: ”Parallellt med nämnda åtgärder måste helt nya, målmedvetna och handlingskraftiga grepp tas i stället för klyschbetonade deklarationer om användbarhet, flexibilitet och insatsförsvar.” Författarna pekar på att återskapa beredskapsbrigader är att backa in i framtiden. Istället föreslår de ett handlingskraftigt grepp i form av ett svensk-baltiskt samarbete avseende utbildning, materiel och underhåll på Gotland. På vilket sätt detta grepp innebär högre försvarsförmåga än beredskapsbrigader framgår inte.
Enligt författarna behövs det fem åtgärder som inte finns. En klar säkerhetspolitisk ambition, ett fungerande beredskapssystem, en försvarsplanering, en anpassad organisation till det framtida slagfältet och övade förband.
Jag anser här att författarna i huvudskap tar i lite för mycket, lite för sent. Solidaritetsförklaringen är en klar ambition tillsammans med den utrikespolitiska deklarationen, försvarsplanering som resulterar i ett beredskapssystem genomförs också. Organisationen och övningsverksamheten utvecklas i den takt ekonomin medger. Försvarsmakten har ett ambitiöst övningsprogram.
Problemet är att ingen vågar betala vad det kostar att uppnå detta. Inte heller Kihl mfl berör detta. Risken är därför stor att vi inte kan förverkliga ambitionerna, eftersom vi inte når upp i önskad förmåga. Vi kommer kring 2015 avsätta endast 1% av BNP till försvaret, om trenden fortsätter.
Peter Hammarberg berör också inlägget på sin blogg Sverige och världen. Edit: SvD Claes Arvidsson skriver också om inlägget.
Fotnot: Generalen Kihl var under ominriktningen bland annat chef för Strategiledningen vid Försvarsmaktens högkvarter. Han var föredragande för Perspektivstudiens årsrapport 2002-2003 bland annat. Ett dokument som han också kontrasignerade. I denna föreslår Försvarsmakten målbild Z med lika stor betoning på internationella insatser som nationell krishantering. Sammanfattningen finns på sidan 11-14.
Johan Kihl representerar en förändringsbenägenhet som fanns inom Försvarsmakten men som i allt väsentligt inte hinns med längre. Hans vision om NBF har i allt väsentligt blivit den ledande målbilden för det Europeiska försvaret.
Nu efterlyser Johan att vi återigen måste titta framåt dvs. lyfta blicken.
@Anonym
Vilket Europeiska försvaret?
Jag uppskattar Johans Kihls förändringsbenägenhet, men i det här fallet är han för sent ute.
Jag minns Johan Kihl som en äkta visionär. Han representerar rent allmänt något som saknas idag. Idag förefaller den militära uppmärksamheten mest rikta sig mot att det är orättvist att Sverige inte har högre andel av BNP bunden i försvarsbudget.
Jag har också insett att Johan Kihl i många officerares ögon är den skyldige till att det gamla trygga brigadförsvaret försvunnit. Många ondgör sig över att inte kunna njuta tryghet som bygdemajor någon stans i sverige.
Detta kan möjligen förklara varför initierade officerare förefaller lite kallsinniga till allt Johan Kihl föreslår.
Tycker nog att förändringsbenägenheten i FM går på sparlåga och det mesta verkar bara jobbigt. Inte minst förefaller viljan till att på allvar ta tag i det som idag ryms inom befintlig verksamhet och budget vara obefintlig. Idag behövs verklig förändring inom de mer traditionella utgiftsområdena.
Hur kan man vara för sent ute om man vill åt en förändring?
@Anonym.
Jag menar att de fem åtgärderna redan är identifierade av ansvariga.
@Pellefant.
Generalen Kihl var och är definitivt en visionär, vilket alla organisationer behöver. Jag uppskattade särskilt den andel som Försvarmakten avsatte för forskning och utveckling, och som han till stor del låg bakom. Tyvärr lyckades FM inte konkretisera denna bl a för att tron på ledningsöverläge
byggde på icke-hållbara premisser.
Jag vet inte vilka som uppmärksammar att det är orättvist att försvarets andel av BNP är kraftigt vikande. Jag argumenterar bara för att en ambition måste följas av resurser. Den balansen är rimlig att efterlysa, och någon måste säga det.