Svenska Dagbladet har idag artiklar om diskussionerna kring Nordic Battlegroup i riksdagens Försvarsutskott. För närvarande ser det ut som om regeringen inte får något stöd för att Sverige tar på sig ramansvaret för en stridsgrupp första halvåret 2014.
Försvarsminister Sten Tolgfors är mycket kritisk i ett uttalande till SvD mot oppositionen. Försvarsminstern har helt klart rätt när han poängterar att NBG möjliggjorde den snabba insatsen i Libyen. Ett delsystem i NBG togs ut, putsades till och ställdes under NATO-befäl, vilket gav MVG för Sverige och Försvarsmakten när det gäller leverans. Å andra sidan, så är det exemplet på att det är väl övade förband som ger statsmakterna handlingsfrihet att handla, och inte så mycket organisationsformen (NBG) i sig. Vad hade hänt om Libyen startat i oktober istället? Då hade vi haft en C-130, ett skyttekompani och en enhet ur specialförbanden i verktygslådan.
NBG har tjänat två syften för svensk del. På strategisk nivå har Sverige velat signalera att vi är beredda att ta ansvar, och att vi inte vill se en uppdelning i ett A- och ett B-lag. För Försvarsmakten har NBG inneburit en fokuspunkt och en katalysator för omställningen till ett nytt försvar. NBG har tjänat oss väl, för att låna en välbekant formulering.
Läget är nu emellertid lite annorlunda. Europa håller på att delas upp i både A-, B-, C- och D-lag ekonomiskt, vilket kommer att slå igenom i ländernas beredvillighet att binda upp sig i militär beredskap på medellång sikt inom ramen för EU. Ingen av EU:s stridsgrupper har ännu använts, vilket urholkar trovärdigheten för konceptet efter hand. Sverige är beroende av de andra ländernas deltagande på minst oförändrad nivå, för att inte en eventuell NBG 14 ska bli ännu mer svenskt dominerad. När det gäller handlingsfriheten skulle vi antagligen ha mer att hämta om vi höll mindre enheter ur de olika stridskrafterna i samma beredskap som NBG över tiden.
För Försvarsmakten återstår fördelen att kunna samlat uppträda i en insatsstyrka med enheter ur alla försvarsgrenar. Som katalysator är NBG uppgift färdig. Rent produktionsmässigt blir det en större belastning, eftersom Försvarsmakten var tredje år måste kraftsamla sin produktion. Det innebär rimligen att den totala kapaciteten inte blir fullt utnyttjad 5/6 av tiden.
Det finns ett skäl till som talar för att NBG 14 blir av som regeringen vill. Då handlar det om vilka utfästelser som Sverige gjort i EU-kretsen inför 2014. En ”oerhörd prestigeförlust” om Sverige inte tar ansvaret säger Folkpartiets talesman, Allan Widman, till SvD. Det är naturligtvis viktigt att vi kan stå för det vi säger, om vi nu gjort någon utfästelse. Jag tror som Allan Widman, det kan bli en överenskommelse om NBG 14 till slut. Men allting har ett pris, och en upptinad NBG har nu fått ett högt kilopris i Försvarsutskottet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Vi har hur många brister som helst och vi har inte råd att lägga tid,resurser,pengar ,fokus och hjärnkraft på detta.
Nu behöver vi påbörja storskaliga försvarsmaktsövningar på svenskt territorium baserat på vår nya operativa planering.
Vi behöver förberda för att anskkafning av tunga attackvapen,lv you name it.
NBG,Afghanistan prio 99
Sverige prio 1. Punkt.
Kn Jan-olov Holm
Vad är det som hindrar att regeringen anslår medel till FM så att förband kan hållas i beredskap utanför NBG ram?
Nonsens argument av Widman.
”För Försvarsmakten återstår fördelen att kunna samlat uppträda i en insatsstyrka med enheter ur alla försvarsgrenar.”
Vilka marina enheter deltog i NBG? Mig veterligen inga, definitivt inga sjöstridskrafter.
Hur man hade tänkt att sätta in NBG om det inte fanns en vänligt sinnad hamn i anslutning till operationsområdet förstår jag inte. Att flyga in en sådan stridsgrupp är inte görligt inom rimlig tid.
Nej, det är hög tid att skrota NBG som koncept, om det inte byggs ut till att omfatta en balanserad helhet inkluderande marina enheter. Jag delar dock bedömningen av de europeiska ledarnas begränsade vilja att satsa medel på en sådan lösning.
Min uppfattning är att NBG möjligtvis varit en bra motor för att reformera armén men att den nu är en gökunge som äter ut övriga förmågor ur FM-boet.
Det är dags för Sverige att avsäga sig ansvaret för att sätta upp en dyr men oanvändbar resurs som urholkar vår försvarsförmåga än mer.
/ Commander
@Commander. Jag tänkte på en liten enhet ur 4. sjöstridsflottiljen för IEDD.
NBG till slaktbänken?!
Inte en dag för tidigt. Armén har haft sina 15 minuter i rampljuset. NBG var inget annat än ett sätt att modernisera armén och få bort en del bakåtsträvande beslutsfattare med inflytande över arméns utveckling. Nu är de borta. Armén har modern materiel på soldatnivå; alltför mycket prylar egentligen, titta bara på utrustningslistorna för stackarna som åker till Afghanistan (stackarna). Frågan är vem som svarar för systemsamordningen av arméns olika utvecklingsprojekt.
Någon som vet?
För en gångs skull har sossarna ganska rätt. Dock bör förlängningen vara att vi deltar inte alls i BG-konceptet! Inte ens under någon annans ledning. BG som katalysator är genomfört; BG som säk-pol instrument är bara en orealistisk våt dröm som aldrig kommer att realiseras. Lägg ner konceptet!
Om jag inte minns fel så avsätts en inte oansenlig summa pengar under beredskapen för att kunna användas vid eventuell insats. Om det inte blir insats brinner dessa pengar inne för FM. Minns jag rätt eller har jag fel??
I övrigt stödjer jag att Sverige inte leder en till BG. Suger alldeles för mycket kraft från övrig verksamhet. Som sagt så tjänade NBG08 och 11 som bra katalysatorer för utvecklingen av armén från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar, men den transformationen är nu genomförd. Fokus bör under 2013-2014 ligga på att återta förmåga till strid med brigad. NBG14 skulle effektivt förhindra detta. Vi skulle knappast lära oss något nytt och någon insats är knappast aktuell 2014 heller. De politiska förutsättningarna finns inte.
/H
NBG är inte bra, för den har aldrig använts i insats?
Hur tänker ni då? Med den logiken kan vi definitivt lägga ner alla ambitioner till ett nationellt territoriellt försvar, för armen har inte krigat i den uppgiften på flera hundra år.
Militära stridskrafters existensberättigande motiveras inte med hur många gånger de behövt sättas in, utan hur väl de har tjänat den politik de är till för. Att svenska stridskrafter under flera hundra år tjänat, och möjliggjort, en utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik som gett långvarig fred och säkerhet i Sverige har motiverat tidigare totalförsvar och beredskapsproduktion. Det är avsaknaden av krig/insats som är mått på framgång i detta fall. Idag har vi inte råd med sådana stridskrafter vilket tvingat fram en ny politik. NBG existensberättigande borde värderas utifrån hur väl konceptet har tjänat denna politik och dess mål. Det betyder inte alltid att förband måste sättas in. De används, och är användbara politiska verktyg, också bara genom att finnas och ha beredskap med trovärdiga förmågor. Ofta, och kanske helst, uppnås de politiska målen genom att trovärdigt kunna hota med en militär insats. Den politiska kontexten är fortfarande fred och säkerhet, att undvika militär konfrontation, inte att med militära medel skapa konfrontation. Att verkligen behöva fullfölja med insats är i någon mening ett misslyckande för politiken. Insatser är dyra och riskerar att binda resurser och politikens verktyg i en riktning. Insatser utgör risker för egen personal. Med mera. Syftet med NBG är inte i första hand att gå i krig. Syftet är att vara så bra på krigföring att förbandet utgör riktigt starka politiska muskler. Om politiken så kräver, t.ex. genom att dialog och förhandlingar misslyckas, så ska man kunna gå i krig och lösa den militära uppgiften.
Eller, vi behöver inget försvar eftersom det bevisligen är värdelöst. Vi har ju inte använt det för krig i Sverige på flera hundra år?
Hur ska man genomföra storskaliga försvarsmaktsövningar med en småskalig Försvarsmakt?
Var finns pengarna att anskaffa nya tunga vapensystem och bygga de nya förbanden kring dem? Ska vi skära ner på polis, sjukvård, äldrevård, pensioner, sjukförsäkring, skola, eller något annat?
Hade vi inte haft kvar en storskalig Försvarsmakt om det hade varit finansiellt möjligt?
Ropa inte hej alltför tidigt över omsvängningen till ett större nationellt fokus. Om man läser senaste arménytt mellan raderna så framgår det ganska tydligt att vad det handlar om är i första hand att utifrån befintlig organisation (IO 14)komplettera planeringen med tillika-uppgifter nationellt. Om ÖB anser det svårt att klara materielbehoven för IO 14 dimensionerat främst för internationella insatser, var finns utrymmet att dessutom utöka organisationen och materielstocken?
AI: ”Fortsatt utveckling av nationell försvarsförmåga
genom tydliga planer, utgångsgruppering vid
höjd beredskap, vinterförmåga, fältövningar med
chefskadrar, och taktik- och stridsteknikutveckling
måste, bl.a. med stöd av MSS, vidareutvecklas
vid respektive regemente.”
Detta är inte ambitionen att återta ett nationellt invasionsförsvar. Detta är helt enkelt att tillföra de få förbanden en uppgift och arena – den nationella. Tyvärr…
Kanske tror man sig kunna tysta opinionen som kräver nationell territoriell försvarsförmåga?
Troligt är dock att mycket mer kan Sverige ändå inte göra om vi inte blir många fler skattebetalare och regregerar till ett land med större sociala skillnader, lägre lägstalöner, sämre välfärd o.s.v. Det kostar att ligga på topp och någonstans måste pengarna tas. Nu har man nog tagit så mycket som är möjligt ur Försvarsmakten utan att helt lägga ner den. Skatterna kan man ju höja såklart. Skola och barnomsorg är svårt att försämra mer. De sjuka och pensionärerna har man klämt åt redan. Sjukvården kanske går att pungslå lite mer. Polisen är svårt att försämra mer. Man trycker t.o.m. till riksdagen för att spara skulor. Europa och västvärlden går in i en ekonomisk regression. Att i det läget kraftigt öka försvarsanslaget verkar tyvärr inte så troligt. Det finns nog t.o.m. svenska hushåll som har det så knapert att försäkringarna prioriteras bort. Hellre äta och ta risken att bli hemlös än att dö hungrig i ett försäkrat hus.
Stående, insatsberedda och inom (brigad)stridsgrupps ram övade förband innehållande både mark- och luftstridskrafter är ett unikt sätt att skapa operativ förmåga och kunnande för Försvarsmakten. Att beskriva det som en gökunge som äter andra ur boet är rent okunnigt.
Att svenska flottan skulle göra skillnad om mottagande hamn i JOA inte är ”vänlig” är förstås nonsens. Dessutom ingår det inte koncepten att ankomma till en hamn i direkt anslutning till JOA. Att enbart flyga ner hela NBG har aldrig varit aktuellt.
Storskaliga övningar i Sverige? I vilket scenario? Stormakt RÖD anfaller från öster?
Det förvånar mig att så många tycker så mycket men vet så lite. Kanske det hänger ihop…?