Försvarsminister Sten Tolgfors skrev igår påDN Debatt om hur en utvärdering av svensk försvarsförmåga och försvarsreform av NATO visat vilken god förmåga vi har.

Försvarsministern: 

”Natos utvärdering verifierar den svenska försvarsreformen och är genomgående mycket positiv till den svenska försvarsförmågan. Nato konstaterar att Sverige har god förmåga att försvara sitt eget territorium. Den nya svenska insatsorganisationen kommer att kunna bli en av de mest användbara i Europa. Natos utvärdering går helt emot delar av den svenska försvarsdebatten och negativa uttalanden om den svenska försvarsförmågan. Det vi gör är precis det som enligt Nato krävs för att nå verklig försvarsförmåga.”

Det är tuffa besked för de av oss försvarsdebattörer som hävdar att vår krigföringsförmåga är otillräcklig. Men alla av statsrådets utropstecken kan inte passera utan kommentarer.

Det är glädjande att departementet med statsrådet i spetsen utsätter vår krigföringsförmåga för en utomstående granskning. När vi nu fått en sådan utförd av en organisation som vi inte är medlemmar i, och därefter resultatet redovisat av ministern, så ska det bli utomordentligt intressant att få ta del av denna på en publik domän. Av vad jag förstår så har vi levererat underlag till NATO för att de ska kunna genomföra en sådan utvärdering. Skattebetalarna som ju finansierar vårt försvar torde ha minst lika stor rätt att ta del av denna som alla NATO-ländernas skattebetalare genom deras statstjänstemän.

För det andra är det intressant att försvarsministern lyfter fram denna utvärdering på DN Debatt när han samtidigt har två myndigheter under sig som i byråkratisk klartext säger att vår försvarsförmåga urholkas till följd av prisökningar inom materielområdet. Både Försvarsmakten och FOI hävdar detta i olika rapporter och kommentarer . FOI har också tidigare varnat för att personalförsörjningsreformen är underfinansierad. 

Detta hör också samman med de exempel som försvarsministern för fram angående Danmark och Finland. Försvarsministern:

”Sverige är ett av få länder i Europa med stabila försvarsanslag, många tvingas nu till drastiska nedskärningar. Finland och Danmark till exempel planerar att skära ner försvarsanslagen med cirka 2 miljarder kronor vardera. Det motsvarar cirka tio procent av respektive försvarsbudget.”

Vad som inte framgår är balansen i dessa exempel jämfört med Sverige. Om både ÖB och GD FOI på olika sätt varnar för en underfinansiering av Försvarsmakten – vad är då skillnaden? Om myndigheterna har rätt, så kommer vi få genomgå en försämring av vår planerade operativa förmåga.

Dit hör bland annat vår förmåga till expeditionära insatser som enligt försvarsministern får tummen upp av NATO. Just nu ser vår beredskap ut för dessa så här: ett transportflygplan, ett kompani och en enhet ur Särskilda Operationsgruppen kan efter 10 dagar genomföra en sådan insats. Punkt. 

Om vår handelsberoende nation skulle drabbas av svåra störningar i sjöfarten i form av mineringar i Persiska viken eller utvidgade piratangrepp i Adenviken, så skulle det ta 90 dagar innan ett svenskt örlogsfartyg skulle kunna avsegla för att hjälpa till att bryta dessa. Inga otänkbara scenarion längre.

I maj skrev några av våra förtroendevalda inom Kungl Krigsvetenskapsakademin en debattartikel på DN Debatt, där de redogjorde för resultaten i den studie som vi i Akademin genomfört om de militära möjligheterna att uppfylla solidaritetsförklaringen vid spänningar och konflikter i närområdet, exempelvis i Baltikum. Studien visade på allvarliga brister redan vid tämligen låg  anspänning. Luftvärn, ubåtsjaktförmåga och ledning är några av de brister vi identifierade.

Det mest anmärkningsvärda i artikeln är dock exemplet, där NATO:s syn på vår försvarsförmåga av landet på egen hand, citeras. Mitt intryck är att försvarsministern tar detta som intäkt för att vi gör rätt :

”Nu står det också klart att de värderar vår nationella försvarsförmåga högt.” 

Enligt statsrådet skriver NATO följande:

”Även om Försvarsmakten i extrema fall fortfarande kommer att vara beroende av en mobilisering av reserver, med understöd av hemvärnet, torde Sveriges nyutvecklade operativa stridskrafter besitta en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp.”

Jag som trodde att målet med vårt försvar i nuvarande allianslöshet var att vi skulle kunna försvara oss mot just ihärdiga och utdragna angrepp.