I ett nummer nyligen av Armed Forces Journal (rekommenderad artikel) argumenterar den pensionerade, och kände, generalmajoren Robert H. Scales för en satsning på ”Small unit dominance”. Generalen Scales argumenterar för att satsa på träning samt forskning och utveckling för att bli överlägsna i den lilla enhetens strid, vilket han kopplar till den nya tidens hybridkrig. Han börjar med en reflektion kring sina Vietnamerfarenheter (Hamburger Hill?), där han förlorade 19 av 55 soldater i strid med enheter ur NVA 29. regemente. Han konstaterar att de fick stryk av en bättre tränad och utrustad fiende, trots att det var sitt fjärde befälet han hade. Han lovade sig själv att aldrig mer gå in som tvåa i strid igen.
Scales beskriver sedan klyftan mellan regeringskvarteren och krigens realiteter. Mycket kretsar kring resursstarka potentiella motståndare, cyber och handelsleder. Problemet enligt Scales är att utrustningen i fråga inte är lika kapitalintensiv som stridsfordon, flygplan och fartyg. Han berättar att fyra av fem förluster drabbar infanterisoldater, trots att dessa endast utgör 4% av de anställda.Han efterlyser en satsning på soldaterna likt amerikanska flygvapnets Top Gun och Red Flag, där mycket kraft ska läggas på realistisk simulering. Ett annat område är teknologi decentraliserad till de på marken.
Så här lyder ett avsnitt:”In July, I watched the Afghanistan war documentary “Restrepo” play out on the screen and compared it to my experience decades ago: same type of unit (airborne light infantry), same lousy rifle (M16/M4), same helicopter (CH-47), same machine gun (M2), same young men trying to deal with the fear of violent death. Seared in my brain is the image of a young soldier at Fire Base Restrepo hacking away at hard clay and granite trying frantically to dig a fighting position. The U.S. is spending more than $300 billion on a new fighter plane. We haven’t lost a fighter pilot to enemy action since 1972. Why after nine years of war can’t we give a close-combat soldier a better way to dig a hole? For that matter, why do soldiers exiting fire bases not have some means of looking over the next hill? Why doesn’t every soldier have his own means to talk to his comrades by radio? Why can’t soldiers on a remote fire base detect an approaching enemy using sensors? Why can’t soldiers rely on robots to carry heavy loads and accomplish particularly dangerous tasks? I could go on, but you get the point.”
En sak som USA redan planerar är att ge varje soldat en smartphone . Kanske blir generamajor Scales bönhörd så småningom. Borde inte detta vara något för oss?
Vi har samma situation här i Sverige.
Den lille soldatens utrustning och materiel är inte intressant.
Vi har ett kroppsskydd från 1994, en tid när J35 Draken fortfarande hade ett par år kvar i tjänst.
Vi har en stridsväst som inte överhuvudtaget är anpassad till den verklighet den används i, vilket får till följd att soldaterna köper egna. Dom får då bannor och spe för detta.
Vi har ett eldhandvapen som väger 1.5 kg mer än de flesta konkurrenter i samma kaliber.
Sektionen som utvecklar stridsteknik för lägre förband på Markstridsskolan är hopplöst underbemannad och utarbetad.
Färgmarkeringssystem till eldhandvapen, som höjer realismen radikalt i just närstridsutbildningen, har fortfarande inte införts på bredd i FM. Lobbyn från SAAB Training Systems är för stark, och FMV köper hellre högteknologisk simulatorutrustning för hundratals miljoner än lågteknologiska lösningar som är billigare men mindre sexiga.
Vi har haft ett närkampssystem i FM sen 2001. Numera är det ett av världens absolut främsta närkampssystem, både vad gäller teknik, taktik och pedagogik. Specialenheter inom Svensk polis skickar regelbundet operatörer på utbildningarna.
Inför tjänst i utlandsstyrkan får soldaterna dock fortfarande ingen närkampsutbildning över huvud taget..
Som sagt, det är inte sexigt nog eller fint nog med enskild soldats materiel eller strid.
Det finns jämfört med tyngre system inga pengar i det för försvarsindustrin, och därmed finns inte heller intresset hos varken FMV eller HKV att satsa på detta.
Det har ju gått bra hittills?
Försvarsmakten har inte råd att betala lönerna för soldater och officerare och under internationell utbetalas ett bidrag (eftersom det är för dåligt för att räknas som lön). Officerare sparkas för att kunna spara pengar.
Inte är materielen till soldaten intressant att lägga pengar på. Fungerar det för General X (?) fungerar det ju för soldaten.
@Alla. Jag tog bort generalens namn i föregående inlägg för att koncentrera diskussionen på sak, och inte person.
Det är inte för att vara undfallande, utan för att försöka hålla en nivå. Befattning kanske är en annan sak, för diskussion om ansvar är naturligtvis viktig. Svår avvägning. Vad tycker läsarna?
Ja, det är dock skillnad på person till person, jag anser är man en officiell ledare på generalsnivå så bör såklart namnet publiceras.
Ang Vapnet är det tungt ja, men dugligt.
Ny Sambands-utrustning är viktigast enl mig. Stridsväst 2000 funkade för Invasionsförsvaret.
Nu har generalen en väldigt god poäng men han raljerar något. Sedan 1972 har AR-platformen utvecklats något otroligt, i nutid uppdateras 100 000-tals M4 till M4A1. Kulspruta M60 har bytts ut mot M240 som i sin tur håller på att bytas ut mot M240L. M249 har satts in för att i närtid kanske bytas ut mot IAR hos USMC.
Gällande personlig skyddsutrustning är det verkligen natt och dag då dagens amerikanska soldater har ballistiska skyddglasögon, kompetenta skyddsvästar och hjälmar (där utvecklingen i det landet går framåt snabbt). Soldaterna har mörkerhjälpmedel som inte nyttjar fallskärm, i dagarna så nyttjar XM-25 av de första förbanden skarpt i strid.
Vidare har vi anläggningar som denna:
http://www.strategic-operations.com/zones/about%20us/hyper_realistic/
Så nog har karln en poäng, dock tror jag den likt Trött Officer bättre passar på förband som i dagarna sätts upp på en kaserngård någonstans i Sverige.
Om säg tio år är kanske hotet mot julhandlande i Stockholm City inte enbart självmordsbombare utan också ballistiska missiler med otäcka stridsdelar avfyrade i något land långt bort i sin guds namn.
Vad då göra med alla välutrustade ”sega gubbar”?
@Claes S. En lösning är att vi går in i ett samarbete med andra i denna fråga. Hotet kommer som du säger att vara en realitet snart.
Sambandssystem har nämnts som önskvärt. Om vapnet har vi två olika uppfattningar så här långt. Vad skulle grupperna behöva i ett sådant här projekt? Jag öppnar med en micro-UAV och FX för träning.
En sak som mina kollegor som varit i skarp strid nämner är handgranaten. Den äldre Shgr 56 har visat sig enormt effektiv på grund av sin höga sprängkraft medan den nyare förfragmenterade shgr 90 har visat sig mindre användbar i öppen terräng. Här har vi istället en nyare pryl som vissa väljer bort till förmån för en äldre.
Men om jag ska tänka kreativt så en ny handgranat som i likhet med en äggklocka kan vridas för att uppnå en viss tidsinställning, kanske.
Han slirar väl en aning på sanningen när han hävdar att man inte tappat en stridspilot p.g.a. fientlig aktivitet sedan 1972?
Irakierna sköt ner en AC-130 utanför Khafji under första Gulfkriget, bara där dog ett drygt dussin man, och dessutom tappade man en Strike Eagle med besättning (2 man) till AAA utanför Basra. Mer info här: http://www.afhra.af.mil/shared/media/document/AFD-070912-043.pdf