Oftast, när man talar om militär närkampsutbildning, betraktas den som en onödig anakronism. Det hävdas alltför ofta att det moderna kriget, med sin teknologiska överlägsenhet och avancerade vapensystem, har gjort traditionella närstridstekniker överflödiga. Detta påstående riktas särskilt mot användningen av kniv i närstrid. Som argument lyfts det ofta fram att för att en vanlig soldat ska behöva använda en kniv krävs det att soldaten inte bara hamnar på mycket nära avstånd från fienden, utan också har förbrukat all sin ammunition. Fram till nyligen betraktades detta scenario som högst osannolikt. Kriget i Ukraina har dock krossat denna myt, precis som många andra. I de intensiva striderna har soldater på båda sidor gång på gång tvingats till närstrid under kaotiska förhållanden, både i skyttegravar och i bebyggelse.
Paradoxalt nog har det högteknologiska kriget, med den omfattande användningen av spanings- och attackdrönare, lett till en återkomst av gamla stridstaktiker som tidigare betraktades som föråldrade. Möjligheten att kontinuerligt övervaka motståndarens positioner och rörelser med hjälp av spaningsdrönare, i kombination med förmågan att bekämpa dessa mål med hög precision – bland annat genom användning av FPV-drönare – har gjort det praktiskt taget omöjligt för infanteriet att röra sig fritt på slagfältet. Detta har i sin tur försvårat genomförandet av storskaliga offensiva operationer.
Stormtruppernas återfödelse
I en situation där användningen av större förband har visat sig ineffektivt, har stridstaktiker från första världskriget återuppstått. Striderna har huvudsakligen fått karaktären av positionskrig, medan aktiva operationer i allt högre grad genomförs av mindre stormtrupper. Under 2024 noterades en tydlig förändring i den ryska taktiken. Istället för att genomföra frontala anfall mot fiendens positioner med mänskliga vågor, utan tillräcklig förberedelse eller eldunderstöd, har de ryska väpnade styrkorna övergått till att använda små, mobila stormtrupper. Dessa enheter rör sig mot fiendens positioner i kolonformation, där en stridsvagn eller ett stridsfordon oftast leder kolonnen. Fordonen i spetsen är alltid skyddade av telekrigföringsmedel, vilket avsevärt försvårar bekämpningen av kolonnen med FPV-drönare. Efter detta följer lättare fordon, allt från motorcyklar och terrängfyrhjulingar till civila bilar med avlägsnade tak och till och med elsparkcyklar[1]. Till skillnad från de inledande månaderna av kriget används bepansrade fordon nu inte längre som genombrottsmedel i offensiva operationer, utan snarare för trupptransport som för infanteriet fram till stridsfältet. Således, den huvudsakliga bördan vilar nu på infanteriet, som måste agera självständigt[2]. Vid stridskontakt med fienden drar sig stormtruppen vanligtvis tillbaka 200-300 meter, varpå motståndarens positioner bekämpas med artilleri och FPV-drönare. Efter denna indirekta bekämpning gör stormtrupperna ett försök att inta fiendens positioner. I svår terräng där användning av stridsfordon inte är möjlig, genomför de ryska styrkorna vanligtvis inte stormningar med stora grupper. De ryska soldaterna förflyttar sig istället mot de ukrainska positionerna, antingen ensamma eller i små stridspar – ofta, mycket långsamt och krypande, försöker de smyga sig fram till motståndaren obemärkt. När antalet soldater har nått cirka 5–8 personer, genomför de en attack på fiendens position[3]. I sådana situationer tvingas båda sidor ofta att gå in i närstrid, vilket innebär att betydelsen av närkamp ökar avsevärt.
Kniv är mer än en konservöppnare
I trånga utrymmen, såsom skyttegravar och bebyggelse, när ammunitionen tar slut eller när soldaten blir överraskad av fienden, förvandlas ofta kniven från en konservöppnare till ett vapen som ger den berörde den sista möjligheten att komma levande från striden och bekämpa fiende. Många vittnesmål från både ukrainska och ryska soldater understryker knivens avgörande roll i närstridens brutala verklighet. En dramatisk video, filmad med en ukrainsk soldats kroppskamera[4] och spridd lavinartat över internet, ger en skakande inblick i den brutala dynamiken och intensiteten som präglar verkliga närkamper samt motbevisar påståenden om att närstrid med tillhyggen i militära sammanhang är en anakronism i dagens högteknologiska krigsföring.
Block A bör utökas
Det moderna svenska närkampsystemet grundar sig på Special operations combatives program (SOCP) och är förankrad i H GSSU 2020[5] samt ”Omfattar strid med kroppen som vapen, användande av vapen och verktyg på mycket korta avstånd, grepptekniker samt metoder för omhändertagande, visitation, fängsling och nyttjande av batong”[6].
Utbildningen i närkamp är idag indelad i olika utbildningsblock, varav block A och D är de mest förekommande. Block A omfattar grundläggande tekniker, medan block D är en obligatorisk del av skyddsvaktsutbildningen. När det gäller kniven som närstridsvapen är det viktigt att påpeka att fokus i grundutbildningen idag ligger på självskydd mot knivhot. Block D innehåller däremot tekniker som är avsedda att användas av skyddsvakter vid tjänsteåtgärder. Således har kniven som ett offensivt vapen i dagens närkampsutbildning inom Försvarsmakten fått en klart nedprioriterad roll i den grundläggande soldat- och sjömansutbildning.
I ljuset av de fakta som tidigare redovisats förefaller det ovannämnde vara ett olyckligt beslut. Kriget i Ukraina har tydligt visat att handgemäng och knivstrid inte längre är begränsade till specialförbandens domän. Även vanliga mobiliserade skyttesoldater har visat sig vara indragna i brutala närstrider där kniven kan bli den sista utvägen. Denna utveckling understryker behovet av att utöka utbildningen och inkludera hantering av kniv som ett offensivt vapen redan i de grundläggande teknikerna och övningarna inom block A.
Avslutningsvis måste det sägas att även om majoriteten av soldater aldrig kommer att utkämpa en knivstrid i händelse av ett eventuellt storskaligt krig, så kommer de färdigheter som förvärvas under utbildningen att avsevärt öka överlevnadschanserna för den mindre gruppen av soldater som faktiskt kommer att befinna sig i en sådan situation.